Om min tisdag =)

Kära dagbok.

Jag vaknade redan efter 10 fast jag hade satt väckarklockan på 15:15.

Innan tolv drack jag en stor stark kopp kaffe och tittade på barnprogram, tog min medicin, borstade håret och tidigt på eftermiddagen tog jag en lång varm dusch.

Och sjöng i duschen och tyckte att det lät bra.

Sen så såg jag resten av avsnittet (De vilda djurens flykt), grävde fram rena kläder (fast kjolen var jätteskrynklig) och åkte till stan.

Jag åt på Yukikos. Det var gott.

Om jag kände lite av den sociala ångesten på väg dit så försvann den när jag fick den första biten av tonfisk-temaki i munnen. Takashi var inte där men det var lika bra att inte vara social alls.

Sen så gick jag till seriebutiken förbi ett visst hus utan att stanna och stirra på fönstren och försöka gissa vilket som var det rätta. Utan att stanna i alla fall.

Jag köpte ElfQuest - The Final Quest pt. 1 och för att den var så billig så köpte jag en till Erica också.

Sen så gick jag till Systembolaget genom Forumgallerian och köpte hårfärg (nummer 6.66, den rödaste jag hittade) men var klok nog att inte prova några kläder. Jag tittade lite på några och såg en underbar klänning men den fanns bara i storlekar 36-40. Jag tittade lite på smycken men gick vidare till Systemet.

Köpte vin och en stor flaska cider.

Gick till VG fastän klockan inte ens var fem, den sociala ångesten var för nära och väskan tung.

Stora salen var tom. Jag gick fram till pianot och spelade Walking in the air väldigt bra, sen så spelade jag allt möjligt mindre bra. Och sjöng. Till exempel Peltoniemen Hintriikan surumarssi, Myrskyluodon Maija, Shy, Letter to Dana, Päivänsäde ja menninkäinen, Lintu, och lyckades inte riktigt med någon av dem. Eller kanske Myrskyluodon Maija men bara med en hand och ett finger. Men ibland tror jag nästan att jag lyckades sjunga samma ton som jag spelade. Och jag kan ju sjunga typ alla av dem bra, men då är det kanske bäst att ingen spelar rätt melodi samtidigt ;)

Om man förstår texten så blir det ju vackrare. Ei haittaa vaikka loisteesi mun sokeaksi saa, on pimeässä helppo taivaltaa...

Ja men jag skulle ju skriva en kort text i enkel dagboksform. Jag kände att jag inte kunde nånting, drack en mugg cider i smyg och slutade spela när Anna kom och skulle börja basrepet (som jag hade trott redan hade börjat i övre våningen).

Jag läste lite EQ och borstade håret. Sen så började repet snart. Jag fick en kram av Jakob och märkte att folk brydde sig om hur jag mår. Trodde att Ingrid skulle komma men hon kom inte - men ärligt talat hade jag blivit mer besviken om Carl inte hade kommit och han kom.

Under repet läste jag EQ och njöt av alla möjliga känslor. Det gjorde inte ens något att vi inte sjöng Fix You, Koppången eller något annat lika vackert. Och på fikapausen pratade jag med folk mycket mer än vanligt. Det var skönt.

Efter repet gick vi ner till Djäknen. Jag drack bara en cider för jag hade så kul när jag pratade med Carl och Jeppe att jag inte hann hämta en till. Och när de gick så gick jag också, dels för att ge Erica hennes EQ och berätta hur bra jag mådde, dels för att inte börja känna mig utanför och dessutom var det lite för högljutt, ja och kanske dels för att Carl gick - om det hade varit tystare där hade jag kanske pratat lite till med Jakob och några andra men nu kände jag att det var bäst att gå. Jag mådde så bra.

Jag kom hem, först till Erica utan att ens ta av mig jackan, hon blev jätteglad över sin EQ och för att jag mådde så bra, och lättad var hon också.

Sen så kom jag hem till mig och eftersom håret fortfarande doftade rökelse efter Ericas rum så tände jag en också, drack resten av min stora cider och såg dagens Salatut. Och skrattade lite till åt det som Björn skrev på fb och på körens sida. Och för att jag var - och är - så lycklig.

Och skrev så här på fb:

Det är alltid lika härligt när man märker att man är någon i alla fall. Och värd något. Och en av dem ändå. Synlig, inte ens genomskinlig - men ändå vågar man se sin spegelbild och till och med le. Och att man har vänner.

Jag har haft en underbar tisdag. Nyaste ElfQuest och världens bästa sushi, massor av kaffe och lagom med cider... men det är vännerna som gör mig glad.

Tack för att ni finns. <3

 

Nu ska jag dricka den sista klunken av cidern, äta mina två mackor från körens fikapaus och dricka lite Umbala med dem, men nästan bara för smakens skull. Jag har mått jättebra hela dagen och nu vet jag att jag kommer må bra tills jag somnar, när jag sover, förhoppningsvis börjar onsdagen på samma sätt - med en Stor Stark [kaffe] som får mig att känna att jag orkar vad som helst.

 

Sanningen om vad jag egentligen orkar är kanske något annat. Men skit i det, känslan är viktigast.
Jag förväntar mig inte att jag orkar gå och äta körlunch på nationen för första gången i mitt liv, men kanske betala en och annan gammal grej och... nej, jag säger inget om städandet men vem vet. Jag är världens starkaste Maaria, jag orkar vad som helst.

 

Katta mår bra!