Jag trodde jag lärde mig på min födelsedag.
När jag har jobbat mycket och inte kunnat sova så jag är så trött att jag inte orkar äta...
då ska jag INTE dricka mycket.

Det blev mycket på personalfesten. Först grät jag för att jag inte fick plats men de tog en extra stol till mig och där satt jag för synlig i vägen för alla men utan bestick och glas osv, utanför, som om jag inte riktigt hörde till. Som om jag typ inte var bjuden. Det var jag ju.
Medan jag grät på toa och hatade mig själv för att jag grät så gick Gotlandsresans personal till sitt eget bord så jag fick plats. Sen hade jag riktigt kul när vi åt förrätt (galet gott!!) och drack... typ fyra glas vin. Två glas skumpa (ett som alla andra och ett när jag grät på toa). Typ två eller tre white russians. Typ en gin tonic. Grät igen, minns inte vad som fick mig att börja gråta den gången men jag grät för att jag var så rädd att jag hade förlorat min chans att få fast anställning. Och att jag inte vågar berätta för Markus varför jag är så stressad att jag ibland inte kan sova. Ibland kan jag inte sova för att han säger så fula saker. Tur att jag inte minns vad han sa igår. Något väldigt elakt.

Jag vill inte heller vara så full som igår och jag vill inte heller att vårt hem ska se ut som mitt Flogsta-rum.

Jag är hela tiden rädd för att Markus ska bli trött på mig och kasta ut mig som han hotar ibland.

Jag är rädd för att jag inte får fast anställning. Vad gör jag då? Hur kan jag förklara det för Markus? Att jag var bakistrött dagen efter nationskörsbalen och typ halvsov på soffan när jag gosade med en kund, och att jag en annan gång lät Lovisa (som Markus hatar och som har fått mig att gråta några gånger men jag kan aldrig visa eller säga hur ledsen och arg hennes beteende ibland gör mig när vi är fulla) komma in i huset när jag hämtade en av kunderna och skulle äta sushi som ledsagare. Lovisa gick på toa och lämnade sin väska i kontoret "nu skiter jag i om det här är personalens privata område". Som tur är sa hon inget rasistiskt till mina kollegor. Jag tror inte hon skulle säga sånt direkt till någon, men jag skäms när folk i stan hör henne säga rasistiska dumma saker om folk. Men jag fick höra senare att det inte var okej att hon kom in. Och att jag borde be om förlåtelse. Jag har inte träffat Michaela sen dess, det var hon som fick jobba extra hårt när jag var trött (fast det var en söndag, inte jätteviktiga saker att göra, viktiga saker skötte jag självklart). Och jag vet inte hur jag skulle be om ursäkt för att jag lät min kompis komma in i huset och gå på toa och hon gick in i köket och kontoret. Men nu vet både Lovisa och jag att jag inte får låta obehöriga komma in i huset.

Jag ramlade igår och vad jag minns så gick jag till bussen även fast de hade beställt en taxi till mig. Jag skäms. Och som sagt fick jag inga vackra ord av Markus hemma. Han hade också druckit med sina kompisar men självklart inte lika full som jag.

Jag trodde jag lärde mig på min födelsedag, när vi var i Markus pappas sommarstuga, när jag ramlade och bet mig i tungan så att den fortfarande känns konstig och jag kan inte uttala s korrekt. Då hade jag också jobbat mycket och var så trött så jag inte orkade äta. Markus lät mig inte sova på dagen när vi kom fram heller. Och då gick kvällen som den gick. De fick i alla fall vara i fred på kvällen/natten för jag gick och la mig direkt efter att jag ramlade. Det var blod överallt.

Fast jag tror inte hela familjen hatar mig. Taina kanske, ibland. De andra tror jag inte. Även fast Markus skrev det den gången han sa att det var slut mellan oss. Det var det ju inte. Det första jag gjorde var väl att ringa till Riitta och Johannes.

Jag är rädd att Johannes tycker jag är jobbig. Snart slutar han säkert i kören som Carl gjorde. Jag ville ju bara att vi skulle vara vänner. Jag behöver honom. Jag behöver se honom. I tisdags pratade vi inget heller och han följde inte med på köröl. Fast det är väl skönt att han inte pratar med mig bara för att han tycker synd om mig. Jakob gjorde typ det och så nån gång när jag frågade när han skulle komma förbi igen så sa han nåt som att jag mår ju bättre nu, han trodde inte jag skulle behöva det längre. Han trodde också att jag hade önskat att få sitta bredvid honom på förra höstbalen. Jag hade inte önskat något. Ändå satt jag bredvid honom och mittemot Johannes. På vårbalen satt jag bredvid Johannes och mittemot Lars och Alex. Det var jättekul, för Alex, som jag då träffade för första gången, var så underbart social och efter typ första hälsningen betedde han sig som om vi hade varit vänner i åratal. Alex är så fin!!

Undrar vem jag får sitta med imorgon på höstbalen.

Undrar hur full och dum jag blir imorgon.

Ikväll ska jag i alla fall bara dricka cider, ingen Minttu som den gången jag pratade med Carl om hans pappa på serenadkvällen. Men imorgon? Tur att jag är ledig på söndag.

Nu vill nog katterna ha frukost. Jag vaknade klockan tio för att Markus hade lämnat lampan på i sovrummet. Typiskt.

Jag vill att Markus ska älska mig igen.

Två 13 timmars arbetsdagar i rad. Förra helgen var jag ledig, då hade vi det faktiskt riktigt bra, Markus och jag. Nu är jag lite stressad för att jag inte har använt några ledsagartimmar än i den här månaden, men det kanske var värt det. Vi åt tacos på torsdagen och fredagen, på lördagen var vi ute och åt på O'Learys. Jag vågade ta min oxfilé "rare" den här gången och det var perfekt. Och så god brunch och söndagspizza på söndagen, och tvättade gjorde vi också.

Igår, fredag, jobbade jag 7-20 och idag 8-21 (just nu har jag rast). Hela torsdagen var jag med Lovisa, vi åkte till Stockholm för att se Tove Jansson -utställningen. Vi åt lunch i Sthlm och när vi var tillbaka i Uppsala fick jag bjuda henne på middag, hon fyller ju år på måndag. Vi var trötta och blöta av snö och hon var full, men vi åt asiatisk buffé en gång till ändå. Innan jag fick åka hem följde jag henne till dörren. Jag sov gott men för lite innan jobbet. Det gick bra igår ändå. Men det skulle vara skönt med en helt ledig dag utan sociala kontakter förutom Markus och katterna! Kanske imorgon om jag inte orkar jobba några timmar som ledsagare...

Annars har den här veckan varit ganska fullpackad. Måndag, föreläsning om autism istället för jobb, det var skönt (intressant och bara tre timmar istället för sex timmar, vi handlade och lagade hamburgare tillsammans på kvällen, jag slutade samtidigt som Markus). Tisdag, stämrep och kör och köröl, jag var med kören 16:30-01:30. Onsdag, jobb (bara kväll, 15-21). Torsdag, Stockholm. Osv.

Lovisa började planera när vi ses nästa gång redan på väg hem från Sthlm, men jag vet inte när jag hinner och orkar. Följer med på ridning som ledsagare på måndag, en till föreläsning på morgonen och kör på kvällen med styrelsemöte, jobb 15-21 på onsdag, fest med jobbet på torsdag, serenadkväll på fredag och höstbal på lördag - om det nu blir nån bal, det är osäkert om vi får plats på Norrlands. Det är vattenläcka på VG så vi kan inte ha körens egen bal där som planerat. Hoppas vi kan ha nån sorts bal ändå, och serenadkväll!!

Egentligen började jag skriva för att jag blev så ledsen över Markus elaka sms (han fick mig att tro att han hade slängt mina saker, bl.a. ElfQuest och dockornas grejer, som låg på soffan, osv.) men det blev bättre. Och nu är rasten slut. Bara åtta timmar kvar av dagen. Och Markus ska laga mat ikväll <3

"Att jag lever lika fullt som någon annan"

Fint körrep. Först hade vi serenadrep och jag hade övat hemma, jag var inte mycket sämre än andra. Nästa vecka har vi serenadkvällen och höstbalen! Purrrr!

Johannes var inte med förra veckan, nu var han. Visst blev jag glad när jag såg honom. Han var inte med på körölen efteråt och vi sa inget till varandra. Men ändå skönt att se honom.

Det finaste idag var dock det Alex sa till mig på fikapausen: "Jag hörde dig i alten, det lät bra." Eller sa han till och med jättebra? Det var Koppången, finaste julsången och kanske den allra finaste sången vi har sjungit i kören (efter Andetag kanske, den sjöng vi bara på Volund-konserten 2007). Där har alten huvudrollen och jag kanske var den enda som kunde hela utantill. Kan inte tänka på nån annan sång som jag är så säker på. Jag tyckte också jag lät bra och vet att jag hördes, inte ens Leo kan säga att jag sjöng fel. Tror jag i alla fall...
Men det värmde så i hjärtat att höra det. Alex är så snäll!!

På köröl kände jag mig inte utanför, nästan inte alls. Jakop pratade mycket med mig (om katter och Astrid Lindgren) och sen så kom Jakob T! Han pratade också med mig. Om katter och Astrid Lindgren, och Tove Jansson.

Köröl

Tack för att du var med på repet. Fast jag hade hoppats på att du stannade kvar på köröl, istället gick du innan repet var slut (och kom sent också, dumt av mig att inte våga störa dig på rasten för att få ett leende, nåt ord, kanske en kram).

Ni som var med på köröl. Tack för att ni till slut märkte att Toni satt ensam och uttråkad (antar jag) för att ingen pratade med honom, han kan ju inte förstå om ni snackar svenska och vänder er bort från honom. Han är ny i kören och han är väl utbytesstudent också? Kommer inte stanna kvar flera år. Han förstår svenska om man pratar tydligt och enkelt direkt till honom, det är ju lätt för tyskar. Han har pluggat lite svenska i Tyskland. Men jag vet hur jobbigt det är när man blir osynlig och utanför. Och när folk vänder sig bort så man inte ens kan se deras ansikten, i en miljö med musik och massa prat, omöjligt att fatta nånting när folk pratar ett främmande språk.

Jag tänkte ta typ två cider. Ska ju jobba 15-21 imorgon (onsdag) och ville sova länge och bra.
Det blev typ 7 cider.

Ungefär så här, jag kan ha hittat på lite.

Cider 1: Alla sätter sig, jag är först och väljer en plats i mitten för att för en gångs skull inte hamna utanför. Jag känner mig ganska social redan innan min första cider och vill prata med folk, helst inte på engelska. Jag pratade lite med Viveka innan repet, ett par ord med Magda under repet och lite engelska (svåååårt!!) med Arne (inte min katt alltså, tyska körkompisen Arne) på fikapausen, annars såg jag bara alla andra prata och skratta med varandra och väntade på det här; köröl, en chans att vara med, vara social.

Cider 2: Micke och Leo sitter mittemot mig. Först blir jag jätteglad, sen så hör jag inte vad de säger till varandra. Jag är i alla fall glad. Hämtar en till cider och tänker att jag kan i alla fall sitta och glo på Micke, han är så himla söt. Förresten var han extra söt när han smakade Hennings öl som smakade som memma. Där växlade vi ju ett par ord! Det var fint!

Cider 3: Hör inte alls vad de andra pratar, de är små grupper på båda sidorna. De fyra till höger om mig, de fyra till vänster om mig, Micke och Leo. Och så Toni och jag, för långt emellan oss för att vi skulle kunna prata med varann. Inga lediga platser. Andra bordet är också fullt.

Cider 4: Några går. Nu pratar de med Toni. Micke satte sig närmare Toni. Då byter Marta plats och pratar med mig!!! Det gjorde ju Flynn också en liten stund och sen Carro, innan de gick, pratade alltså med både Marta och mig.

Cider 5: Vad kul, Micke och Marta pratar om språk! Jag skulle vilja sitta lite närmare. Leo satte sig mellan Micke och Toni, nu sitter alltså jag längst ut. På repet måste jag få sitta vid väggen, på köröl eller sittningar helst inte, då hamnar jag nästan automatiskt utanför. Som Toni gjorde nu i början. Nu snackar de om tyska.

Cider 6: Varje gång jag tänker gå är det lite för sent för att hinna till just den bussen. Jag skulle ju kunna säga ett och annat gällande tyska och andra språk, men jag sitter lite för långt borta. Min svaga röst skulle bara störa dem. Svårt att prata med så här många, Henning - Alice - Toni - Leo - Micke - Marta. När Leo byter bord så skulle jag kunna ta hans plats men innan jag hinner och vågar så går Marta också och några från det andra bordet och Micke byter bord, precis när jag tänker att alla skulle kunna sitta vid samma bord. Henning, Alice och Toni får gärna sitta och snacka svenska förolämpningar, jag trodde de skulle byta bord de med men de sitter kvar. Jag sätter mig i alla fall bredvid Micke.

Cider 7: Jag hör perfekt vad Micke och Jakop pratar och förstår det också fastän jag inte är nån riktig musiknörd. Bara några blickar gör att jag är med på riktigt. Och Jakops underbara sätt att inkludera mig, genom att nämna gamla låtar och sjungningar. På något konstigt sätt byter vi ämne till hårfärg (det var inte jag, jag kan faktiskt prata om annat än mig själv!!) och innan min cider är ens halvvägs så är den fina stunden över och Micke och Jakop går ut för att ta en cigg.
Då tittar jag på klockan och får lite bråttom till sista bussen.


Hoppas jag sitter bredvid nån jättetrevlig som jag typ känner på lördag. På nationskörsbalen alltså. Helst nån som pratar svenska. Eller finska går ju det också!

Hoppas det är några starka altar i närheten så jag kan sjunga så det hörs.



Tack min kära Markus för att du inte skrev fula sms om att jag bara bryr mig om alkohol och om jag inte kommer med sista bussen så får vi problem osv. Nu fick jag bara ett sms efter kören: "Missssssyoouu"

Det gjorde mig glad <3

Nu ligger jag bredvid min varma sovande Markus och ska sova jag med. Sova gott, hoppas jag.

Kördag!!

Borstat håret. Duschat. Valt kläder.

Nya byxor, köpta förra veckan innan kören. Och favorittröjan, den med metalldetaljer.
Lindex kanske har större storlekar än Kappahl men det känns bra att både byxorna och klänningen jag köpte är storlek XL, inte XXL/2XL eller 3XL.

Sen så tittade jag äntligen i kalendern och märkte att jag har hela tre lediga dagar nästa vecka. Om jag jobbar 2-4 timmar som ledsagare på fredag och alla de där tre dagarna så har nog båda kunderna fått sina timmar, åtminstone nästan. Nu på dagen känner jag mig inte alls lika stressad som inatt, när jag inte kunde somna.

Och om jag går och kopierar serenadnoterna innan kören så slipper jag tänka på det. Det var lite för mycket papper för att kopiera på jobbet och expeditionen på VG har inte öppet precis innan kören, men Studentkåren har öppet till 17 och där har jag kopierat något tidigare. Det kostar några mynt men mynt har vi. Känner mig som en duktig stämfiskal.

På lördag skulle jag egentligen jobba men jag lyckades byta så jag kan gå på Nationskörsbalen!! Hoppas det löser sig med körens egen höstbal också (om fyra veckor).

Jag somnade snart efter att Markus hade åkt till jobbet, eller jag sov väl typ en timme innan hans väckarklocka ringde också, men då började ju Arne tjata om frukost och jag fick gå upp som vanligt. Men Arne väckte mig igen runt halv tolv och då gick jag upp, hade gärna sovit mer men då kanske jag somnar ikväll. Efter ett par cider med kören!

På med kläderna och ut i världen nu då.

Till lunch åt jag förresten kammuslor. Jättegott. Katterna fick dela på en stor, men Sisu ville inte ha så Arne fick äta upp hennes också. Bortskämd tjockis, liknar sin mamma <3

...

Och det är svårt att skriva långa texter på iPad. Jag hade tänkt skriva på dator men orkade inte vänta tills Markus har spelat färdigt och går och lägger sig - och då vill han säkert att jag gör samma sak och inte sitter uppe och dricker vin (har tagit ett glas).

Var det något mer jag tänkte skriva? Katterna mår purrrr. Jag har en ny vän, Lovisa, så mitt sociala liv är inte längre bara kören (där jag inte har så nära vänner att vi skulle göra något tillsammans utöver körgrejerna, därför blir jag svartsjuk när jag ser bevis på att andra har det) och Riitta (som fortfarande känner mig allra bäst! Jag längtar efter att bada på Fyrishov nästa vecka och babbla finska som fan!!).

Vi har mycket gemensamt, Lovisa och jag. Kanske inte bara bra saker...

Annars var det väl inte så mycket. Men jag vill skriva lite oftare igen. Tror jag.

Oktober 2016

Uppdatering då och då. Jag är förresten inte full den här gången! Inte särskilt ledsen heller. Lite sårad fortfarande för att Markus sms:ade så fult när han (antagligen vrålhungrig och trött) hade kommit hem och skulle laga mat, skulle väl rengöra spisen först och märkte att jag hade använt skrapan för att göra rent i ugnen. (Efter att jag gjorde vegetarisk lasagne, då var han också hungrig och trött och arg för att plåten blev så full att det droppade lite över och han var säker att jag inte skulle rengöra ugnen, sen så var lasagnen väldigt blöt när den var nylagad - "jävla soppa" - och förresten var lökbitarna för stora och för många. Nästa dag tyckte han också att den var god.)

Idag när jag var på jobbet och han hade kommit hem:

Markus: "Vad i helvetes har du gjort med SPIS SKRAPAN? Du köper en ny för du kommer hem."

Jag: "Skrapat... ugn kanske. Trodde det skulle räcka att byta blad? Men ok jag köper. Jobbar på julafton och juldag förresten :(

Nåt annat jag ska köpa? Släng inte den gamla skrapan förresten!

Markus: "Den är till för spisen. Används inte på något annat jävla ställe är du efterbliven på riktigt?

Skit i affären den gick inte sönder när jag bröt upp den men hade lika gärna kunnat göra. Fattar inte vad i helvetes du håller på med."

Ja, Markus kan säga riktigt fult till mig ibland, och om jag också blir arg och säger saker tillbaka så blir det bara värre. Men oftast har jag inget att säga tillbaka. Han har ju rätt, han säger det bara så att jag blir riktigt ledsen. Oftast blir han arg när han är hungrig och trött efter jobbet. Han skulle aldrig prata så fult till någon annan. Förutom kattjävlarna kanske! Och motståndarna på dumma dataspel, men de hör ju inte honom. 

Annars är väl mitt liv bättre och bättre.

I förrgår fick jag månadsanställning på LSS-boendet där jag har jobbat som vikarie i ett år. Månadsanställning året ut, sen är den fasta tjänsten min om de är nöjda med mig! Det är ganska säkert, åtminstone om jag spelar lite mindre Candy Crush på jobbet ;)

(Jag har försökt se till att bara använda mobilen när jag jobbar med kollegor som också bryter mot den regeln, men någon hade väl nämnt det i alla fall.)

Det är lite svårt att hinna med jobbet, vara ledsagare åt två av kunderna (20 timmar i månaden utöver arbetstimmarna) och så kören. Igår blev jag stämfiskal i alten. Äntligen med i styrelsen efter nio år i kören! Känner mig viktig ;)

Min körbästis Jakob T. har slutat, det är tråkigt, men vi har fått fina nya korister. Speciellt Lars underbara sambo Alex! De två satt mittemot mig och Johannes på vårbalen (vilken perfekt plats jag fick!) och Alex var som om han hade känt oss i åratal. Otroligt social och jättegullig! Jag blev jätteglad när han kom med i kören! Nu på höstens övningshelg var han och Johannes i min grupp (och Malin och Johan O), vi tre planerade spexet hemma hos mig en kväll. Eller egentligen var det bara Alex och Johannes som planerade, jag hade inga idéer och vågade inte säga högt det lilla jag tänkte på. Men medan vi väntade på Johannes så hade Alex och jag en jättetrevlig liten pratstund. Om Johannes, Lars, Carl, Erica, killar och tjejer och om att vara kär och sånt. Förresten presenterade jag några av mina dockor osv. Och visade ett par teckningar. Och så valde han te (hallonlakrits!!) och muminmugg (Mymlan med sina ungar). Jag tror han försökte säga något i stil av att jag inte är Mårran om inte jag vill vara Mårran (jo, jag gillar Mårran). Och när Johannes kom så valde Alex precis rätt mugg åt honom. Snusmumriken förstås. Fast egentligen är det Jakob som är Snusmumriken, men Lovisa tar ju också Mårran varje gång hon är här...

Alex är en så underbar människa. De andra nya är också jättetrevliga. Men Alex känns som en riktig vän. Någon som kanske kan "ersätta" Jakob i körsammanhang!

På övningshelgen drack jag så mycket att jag grät. Som vanligt alltså. 

Så mycket att jag ville dö, eller döda mig utan att dö för att få uppmärksamhet, eller något.

Ibland hatar jag mig så mycket.

Ibland hatar jag mig så jävla mycket. Eller ofta. För ofta. Det skulle säkert bli bättre om jag kunde sluta supa mig full, men ibland (som när jag trodde jag hade misslyckats med lasagnen) har det inget med alkohol att göra. Och utan alkohol kan det hända att jag inte lyckas säga nånting alls och känner mig utanför. Jag hatar att känna mig utanför. Och jag älskar uppmärksamhet. Om jag vet vad jag ska säga.

Men jag har slutat äta medicin. Helt. Jag har inte gått ner i vikt än, men det borde bli lättare nu. Jag har inte heller börjat supa mer som psykiatrikern varnade att jag skulle om jag slutade! Mindre, till och med. Och jag cyklar nästan alltid till och från jobbet.

Markus stängde av internet för att jag skulle sova.
Jag använde mobilens internet tills batteriet dog.

...

Över ett år sedan jag skrev om mitt liv.

Nu då?

Pluggar inte, men har anmält mig till en nybörjarkurs i teckenspråk.

Efter lite problem på Onnela, jag och några andra tror fortfarande på att problemet är alla som snackar bakom ryggen på andra, så jobbar jag inte där längre förutom om de behöver extravak nån natt.

Men jag jobbar på ett LSS-boende. Alltså, med personer som har utvecklingsstörning. Nu vill språknörden skrika nåt om termerna men jag är för full. Trivs kattbra på jobbet.

Full? Ja, fortfarande samma fyllo som Erica gjorde slut med.

Som Marco inte längre var kär i.
Som Trollet (Thomas) blev trött på.
Som Petteri inte kunde vara ihop med, eller ens vara fb-kompis med längre, nu alltså, märkte jag.

Helt ärligt: jag förstår nästan hur Erica tänkte, det gör fortfarande ont men hon har det säkert mycket bättre nu.

Marco? Vi kanske borde ha varit vänner istället?? Bara vänner! Varför blev vi ihop??

Trollet?? Utan honom hade jag och Petteri kanske varit ihop mycket längre. Utan honom hade nog jag åkt tillbaka till Finland. Tack, Trollet, för att du var min ett litet tag.

Petteri? Petsku? Det var så länge sen.


Sen så alla som jag varit kär i. Besatt. Kunde inte tänka på nåt annat.

Dani, i grundskolan.

Matti, Johnny osv... när jag var med Petsku. Och Jenni. Och Turo.
Lars. Lind. Carl.

Carl W. Johannes

...Carl Johannes

du Carl, du behöver inte vara rädd för mig längre, nu har Johannes börjat i kören och jag har typ glömt dig...