Jag blir fortfarande fascinerad när jag märker att jag pratar ett språk som inte är mitt modersmål utan att märka det. När jag drömmer och tänker på svenska. När jag inte kommer ihåg om jag har sett en film med svenska eller finska texter. Ibland minns jag inte ens om jag har läst en bok på finska eller svenska!
Jag drack en liter cider (6%) när alla andra drack vatten eller läsk. Men jag skäms inte. Jag behövde det. Då kunde jag prata med folk, med honom, jag kunde skratta, jag kunde fråga om han ska med på körresan fast jag egentligen redan visste att han inte ska det. Han var inte på listan. Jag hade tänkt åka med bara om han gör det, men nu är jag ändå glad att jag åker med ändå.
Igår hoppades jag att han skulle komma på Wilde med sin pojkvän. Han kom inte. Ingen från kören kom. Daniel var där och Niklas, och som jag sa till kören, en orkade inte prata med mig och den andra var för populär. Lars skrattade förresten när jag sa det. Fast jag vet inte om han skrattade åt det jag sa. Jag hoppas det. Och Daniel är för populär, men han gillar mig och blir alltid glad när han ser mig. Och han pratar med mig - tills någon annan kommer, han känner så många, halva Uppsala. Jag är så glad att han är svensk, att han inte flyttar härifrån. Bög-Daniel, Karitsa, Daniel "mun isä on suomalainen" Berglund är bara så underbar. Men för populär. Halva Uppsala älskar honom lika mycket som jag och är mycket mindre jobbiga när de är fulla. Men ändå - när han kramar mig så känner jag att jag har en vän här. Lite som när Lars lät så stolt när han sa att vi sjunger i samma kör, när han var på Wilde, kanske förra gången? Fast jag är inte kär i Daniel.
Och Sarah var där och pratade med mig. Det glömde jag säga, och att Outi var där och vi träffades för första gången irl. (Outi är Linns kompis och Linn är en av mina bästa vänner.) Niklas sa att han inte orkar prata när jag satt bredvid honom på trappan. Han sa också att han hade haft en piercing på örat redan förra gången när jag såg honom på Wilde, och att jag hade märkt det. Minns inte, konstigt. Var det den gången Johnny var med?
Vilken docka ska jag förresten ta med på körresan? Jag skulle vilja ta Johnny, men han var ju med i Finland nyss och hos Janne och Jane förra gången. Innan Erica gjorde slut med mig. Jag vill ha henne tillbaka. Men det var ju inte det jag skulle skriva om, jag hade egentligen tänkt skriva det där med "den andra var för populär".
Jag är kär i känslan att vara kär. Jag skräms av känslan att kanske bli skrämd. Nej, det hade inget med något att göra. Eller? Jo, kanske lite. Jag har gillat någon sen jag var i lekis och oftast inte trott det kan bli något. Men det är så himla skönt att tycka om någon. Och att höra att han har en pojkvän, att vara lycklig för att han ser så lycklig ut. Jag kan vara svartsjuk när han pratar med nån tjej i kören - men hans söta pojkvän gör mig bara, BARA väldigt glad. Men han hade fel på en sak - Alexander är inte sötare än han. Fast Lars har för kort hår nu. Det har Niklas också, förresten. Förra gången på Wilde hade han helt underbart långt hår.
Jag minns när Niklas älskade min veganska chokladkaka som jag gjorde för hans skull (för att jag kan göra två olika kakor). Var det Marcus födelsedag? Eller Pontus? Axels? Minns inte. Det var när jag var en av dem. När jag hade "mina pojkar", när jag hade vänner. Trollet och jag var nog inte ihop längre, men jag fick hänga med dem och träffade Mathias Lind på en poolparty hos Axel och Pontus. Och sen började jag stalka honom och sen började de hata mig. I förrgår var jag hos Johan; han postade grillningsbilder på fb och jag fick för mig att fylla en Ramlösa-flaska med Umbala och springa dit. För det var så himla länge sen. Och jag hade en kul kväll, Björn och Åland hade redan gått men Trollet, hans bror och Johan var där, och så Ejnar som förklarade varför de inte vill ha mig med längre: jag spillde vin på Johans fotbollströja. För kanske två år sen.
Ejnar brukade ju vara den snälla. Han var alltid trevlig mot mig. Till skillnad från Båth som fortfarande tror att jag har snackat skit om honom - jag såg honom igår på Pitchers och var tillräckligt full för att fråga om det. Minns inte vad jag sa, det kanske var han som var otrevlig först och jag frågade därför?
Grattis Maaria, du har skrivit en ganska lång text på svenska. På ett språk som inte är ditt modersmål. Kippis, perkele. Mera vin.
