lördag 10 mars 2012

Vackra människor

De ser ut som tvillingar. Fast den ena har lite mörkare hår. Och den andra är heterosexuell. De är nästan lika söta! Båda skulle förresten se bra ut i den nya killens glasögon, fast den andra kanske inte vill se så mycket ut som Harry Potter.

De är så söta, och så snälla, och så trevliga! Och båda gillar mig! Och det är lite lättare för mig att prata med den nya killen, han känner inte mig, han vet inte hur mycket jag tycker om dem, han vet inget. Och han är så ung, och han har samma stjärntecken som jag.

Ibland ser min Johnny ut som den första killen. Eller båda? Och Johnnys glasögon (som enligt Erica inte passar honom) är som den nya killens glasögon, det märkte jag när jag hade köpt halsbandet med glasögonen precis innan kören, då såg jag honom, och skrattade för att glasögonen var så identiska. Och för att han var nästan lika söt... jättesöt. Sen tog jag halsbandet ut ur väskan och hade det runt halsen hela repet, pillade på det och var glad.




Tänk om de hade så där långt hår! Fast... då skulle jag aldrig kunna tänka på något annat än dem på kören.

Jag har drömt konstiga drömmar om dem båda, men också om andra i kören, åtminstone Jeppe som också är jättesnäll och ganska söt! En av de snällaste i kören.


Nettipäiväkirja. Uudestaan, igen.

Kauan sitten kirjoitin blogia. http://daana-svan.livejournal.com/

Tai nettipäiväkirjaa, kuten sitä silloin kutsuin. Sitten äiti löysi sen ja "pakotti" poistamaan kaikki tekstit. Sitä ennen Johnny - se elävä, oikea Johnny oli pyytänyt sensuroimaan nimensä - korvasin ne tähdellä, eli asteriskilla, koska Johnnyn ensimmäinen tekstari minulle oli "jokainen mies ja nainen on tähti". En siis puhu nukestani, vaan siitä oikeasta ihanasta Johnnysta.

Hej, samma på svenska. Nej, inte riktigt. Jag sitter här hemma med mina två dockor, de spelar schack och våra vinglas är tomma, nu måste jag fylla dem! Om någon läser allt det här, snälla, skit i felen - eller nej, kommentera snälla, för jag ska bli översättare! Hoppas jag...

Nu lyssnar jag på Käraste Bröder...

Nyt soi jonkun kummallisen hilipokapaijeeehee-laulu, joka jatkuu Värttinän Suuret ja Soriat -laululla myöhemmin, ääntämys on aika outo mutta hyvä yritys.

Ei hitto. Tein blogin. Vad fan? Ska nån läsa vad jag skriver här?

Oikeastaan tästä blogista todennäköisesti saa enemmän irti, jos osaa molempia kieliä. Toisaalta, jag ska ju bli översättare, så jag måste väl öva lite?

Nyt se alkaa! Mun kuoro osaisi paremmin.

Niin. Ne viinilasit. Piti täyttää. Väsyttää. Ja isä soittaa joskus klo 11, olen sen verran räkätautinen että en haluaisi puhua puhelimessa.

Tidigare hade jag alltså bilddagbok, eller fortfarande, men nu har jag dockor så jag fotar bara dem... och ingen bryr sig ändå om vad jag tänker eller sånt. Men jag ska nog fortsätta med den också. http://dayviews.com/daanasvan/

Niin se lasin täyttäminen. Tai lasien? Äh, lapsoset on vaan 16 ja 17, taidan jättää antamatta niille enempää ja juoda itse nekin... siis ilman, että viini käy niiden laseissa ensin!