Köröl

Tack för att du var med på repet. Fast jag hade hoppats på att du stannade kvar på köröl, istället gick du innan repet var slut (och kom sent också, dumt av mig att inte våga störa dig på rasten för att få ett leende, nåt ord, kanske en kram).

Ni som var med på köröl. Tack för att ni till slut märkte att Toni satt ensam och uttråkad (antar jag) för att ingen pratade med honom, han kan ju inte förstå om ni snackar svenska och vänder er bort från honom. Han är ny i kören och han är väl utbytesstudent också? Kommer inte stanna kvar flera år. Han förstår svenska om man pratar tydligt och enkelt direkt till honom, det är ju lätt för tyskar. Han har pluggat lite svenska i Tyskland. Men jag vet hur jobbigt det är när man blir osynlig och utanför. Och när folk vänder sig bort så man inte ens kan se deras ansikten, i en miljö med musik och massa prat, omöjligt att fatta nånting när folk pratar ett främmande språk.

Jag tänkte ta typ två cider. Ska ju jobba 15-21 imorgon (onsdag) och ville sova länge och bra.
Det blev typ 7 cider.

Ungefär så här, jag kan ha hittat på lite.

Cider 1: Alla sätter sig, jag är först och väljer en plats i mitten för att för en gångs skull inte hamna utanför. Jag känner mig ganska social redan innan min första cider och vill prata med folk, helst inte på engelska. Jag pratade lite med Viveka innan repet, ett par ord med Magda under repet och lite engelska (svåååårt!!) med Arne (inte min katt alltså, tyska körkompisen Arne) på fikapausen, annars såg jag bara alla andra prata och skratta med varandra och väntade på det här; köröl, en chans att vara med, vara social.

Cider 2: Micke och Leo sitter mittemot mig. Först blir jag jätteglad, sen så hör jag inte vad de säger till varandra. Jag är i alla fall glad. Hämtar en till cider och tänker att jag kan i alla fall sitta och glo på Micke, han är så himla söt. Förresten var han extra söt när han smakade Hennings öl som smakade som memma. Där växlade vi ju ett par ord! Det var fint!

Cider 3: Hör inte alls vad de andra pratar, de är små grupper på båda sidorna. De fyra till höger om mig, de fyra till vänster om mig, Micke och Leo. Och så Toni och jag, för långt emellan oss för att vi skulle kunna prata med varann. Inga lediga platser. Andra bordet är också fullt.

Cider 4: Några går. Nu pratar de med Toni. Micke satte sig närmare Toni. Då byter Marta plats och pratar med mig!!! Det gjorde ju Flynn också en liten stund och sen Carro, innan de gick, pratade alltså med både Marta och mig.

Cider 5: Vad kul, Micke och Marta pratar om språk! Jag skulle vilja sitta lite närmare. Leo satte sig mellan Micke och Toni, nu sitter alltså jag längst ut. På repet måste jag få sitta vid väggen, på köröl eller sittningar helst inte, då hamnar jag nästan automatiskt utanför. Som Toni gjorde nu i början. Nu snackar de om tyska.

Cider 6: Varje gång jag tänker gå är det lite för sent för att hinna till just den bussen. Jag skulle ju kunna säga ett och annat gällande tyska och andra språk, men jag sitter lite för långt borta. Min svaga röst skulle bara störa dem. Svårt att prata med så här många, Henning - Alice - Toni - Leo - Micke - Marta. När Leo byter bord så skulle jag kunna ta hans plats men innan jag hinner och vågar så går Marta också och några från det andra bordet och Micke byter bord, precis när jag tänker att alla skulle kunna sitta vid samma bord. Henning, Alice och Toni får gärna sitta och snacka svenska förolämpningar, jag trodde de skulle byta bord de med men de sitter kvar. Jag sätter mig i alla fall bredvid Micke.

Cider 7: Jag hör perfekt vad Micke och Jakop pratar och förstår det också fastän jag inte är nån riktig musiknörd. Bara några blickar gör att jag är med på riktigt. Och Jakops underbara sätt att inkludera mig, genom att nämna gamla låtar och sjungningar. På något konstigt sätt byter vi ämne till hårfärg (det var inte jag, jag kan faktiskt prata om annat än mig själv!!) och innan min cider är ens halvvägs så är den fina stunden över och Micke och Jakop går ut för att ta en cigg.
Då tittar jag på klockan och får lite bråttom till sista bussen.


Hoppas jag sitter bredvid nån jättetrevlig som jag typ känner på lördag. På nationskörsbalen alltså. Helst nån som pratar svenska. Eller finska går ju det också!

Hoppas det är några starka altar i närheten så jag kan sjunga så det hörs.



Tack min kära Markus för att du inte skrev fula sms om att jag bara bryr mig om alkohol och om jag inte kommer med sista bussen så får vi problem osv. Nu fick jag bara ett sms efter kören: "Missssssyoouu"

Det gjorde mig glad <3

Nu ligger jag bredvid min varma sovande Markus och ska sova jag med. Sova gott, hoppas jag.

Kördag!!

Borstat håret. Duschat. Valt kläder.

Nya byxor, köpta förra veckan innan kören. Och favorittröjan, den med metalldetaljer.
Lindex kanske har större storlekar än Kappahl men det känns bra att både byxorna och klänningen jag köpte är storlek XL, inte XXL/2XL eller 3XL.

Sen så tittade jag äntligen i kalendern och märkte att jag har hela tre lediga dagar nästa vecka. Om jag jobbar 2-4 timmar som ledsagare på fredag och alla de där tre dagarna så har nog båda kunderna fått sina timmar, åtminstone nästan. Nu på dagen känner jag mig inte alls lika stressad som inatt, när jag inte kunde somna.

Och om jag går och kopierar serenadnoterna innan kören så slipper jag tänka på det. Det var lite för mycket papper för att kopiera på jobbet och expeditionen på VG har inte öppet precis innan kören, men Studentkåren har öppet till 17 och där har jag kopierat något tidigare. Det kostar några mynt men mynt har vi. Känner mig som en duktig stämfiskal.

På lördag skulle jag egentligen jobba men jag lyckades byta så jag kan gå på Nationskörsbalen!! Hoppas det löser sig med körens egen höstbal också (om fyra veckor).

Jag somnade snart efter att Markus hade åkt till jobbet, eller jag sov väl typ en timme innan hans väckarklocka ringde också, men då började ju Arne tjata om frukost och jag fick gå upp som vanligt. Men Arne väckte mig igen runt halv tolv och då gick jag upp, hade gärna sovit mer men då kanske jag somnar ikväll. Efter ett par cider med kören!

På med kläderna och ut i världen nu då.

Till lunch åt jag förresten kammuslor. Jättegott. Katterna fick dela på en stor, men Sisu ville inte ha så Arne fick äta upp hennes också. Bortskämd tjockis, liknar sin mamma <3

...

Och det är svårt att skriva långa texter på iPad. Jag hade tänkt skriva på dator men orkade inte vänta tills Markus har spelat färdigt och går och lägger sig - och då vill han säkert att jag gör samma sak och inte sitter uppe och dricker vin (har tagit ett glas).

Var det något mer jag tänkte skriva? Katterna mår purrrr. Jag har en ny vän, Lovisa, så mitt sociala liv är inte längre bara kören (där jag inte har så nära vänner att vi skulle göra något tillsammans utöver körgrejerna, därför blir jag svartsjuk när jag ser bevis på att andra har det) och Riitta (som fortfarande känner mig allra bäst! Jag längtar efter att bada på Fyrishov nästa vecka och babbla finska som fan!!).

Vi har mycket gemensamt, Lovisa och jag. Kanske inte bara bra saker...

Annars var det väl inte så mycket. Men jag vill skriva lite oftare igen. Tror jag.

Oktober 2016

Uppdatering då och då. Jag är förresten inte full den här gången! Inte särskilt ledsen heller. Lite sårad fortfarande för att Markus sms:ade så fult när han (antagligen vrålhungrig och trött) hade kommit hem och skulle laga mat, skulle väl rengöra spisen först och märkte att jag hade använt skrapan för att göra rent i ugnen. (Efter att jag gjorde vegetarisk lasagne, då var han också hungrig och trött och arg för att plåten blev så full att det droppade lite över och han var säker att jag inte skulle rengöra ugnen, sen så var lasagnen väldigt blöt när den var nylagad - "jävla soppa" - och förresten var lökbitarna för stora och för många. Nästa dag tyckte han också att den var god.)

Idag när jag var på jobbet och han hade kommit hem:

Markus: "Vad i helvetes har du gjort med SPIS SKRAPAN? Du köper en ny för du kommer hem."

Jag: "Skrapat... ugn kanske. Trodde det skulle räcka att byta blad? Men ok jag köper. Jobbar på julafton och juldag förresten :(

Nåt annat jag ska köpa? Släng inte den gamla skrapan förresten!

Markus: "Den är till för spisen. Används inte på något annat jävla ställe är du efterbliven på riktigt?

Skit i affären den gick inte sönder när jag bröt upp den men hade lika gärna kunnat göra. Fattar inte vad i helvetes du håller på med."

Ja, Markus kan säga riktigt fult till mig ibland, och om jag också blir arg och säger saker tillbaka så blir det bara värre. Men oftast har jag inget att säga tillbaka. Han har ju rätt, han säger det bara så att jag blir riktigt ledsen. Oftast blir han arg när han är hungrig och trött efter jobbet. Han skulle aldrig prata så fult till någon annan. Förutom kattjävlarna kanske! Och motståndarna på dumma dataspel, men de hör ju inte honom. 

Annars är väl mitt liv bättre och bättre.

I förrgår fick jag månadsanställning på LSS-boendet där jag har jobbat som vikarie i ett år. Månadsanställning året ut, sen är den fasta tjänsten min om de är nöjda med mig! Det är ganska säkert, åtminstone om jag spelar lite mindre Candy Crush på jobbet ;)

(Jag har försökt se till att bara använda mobilen när jag jobbar med kollegor som också bryter mot den regeln, men någon hade väl nämnt det i alla fall.)

Det är lite svårt att hinna med jobbet, vara ledsagare åt två av kunderna (20 timmar i månaden utöver arbetstimmarna) och så kören. Igår blev jag stämfiskal i alten. Äntligen med i styrelsen efter nio år i kören! Känner mig viktig ;)

Min körbästis Jakob T. har slutat, det är tråkigt, men vi har fått fina nya korister. Speciellt Lars underbara sambo Alex! De två satt mittemot mig och Johannes på vårbalen (vilken perfekt plats jag fick!) och Alex var som om han hade känt oss i åratal. Otroligt social och jättegullig! Jag blev jätteglad när han kom med i kören! Nu på höstens övningshelg var han och Johannes i min grupp (och Malin och Johan O), vi tre planerade spexet hemma hos mig en kväll. Eller egentligen var det bara Alex och Johannes som planerade, jag hade inga idéer och vågade inte säga högt det lilla jag tänkte på. Men medan vi väntade på Johannes så hade Alex och jag en jättetrevlig liten pratstund. Om Johannes, Lars, Carl, Erica, killar och tjejer och om att vara kär och sånt. Förresten presenterade jag några av mina dockor osv. Och visade ett par teckningar. Och så valde han te (hallonlakrits!!) och muminmugg (Mymlan med sina ungar). Jag tror han försökte säga något i stil av att jag inte är Mårran om inte jag vill vara Mårran (jo, jag gillar Mårran). Och när Johannes kom så valde Alex precis rätt mugg åt honom. Snusmumriken förstås. Fast egentligen är det Jakob som är Snusmumriken, men Lovisa tar ju också Mårran varje gång hon är här...

Alex är en så underbar människa. De andra nya är också jättetrevliga. Men Alex känns som en riktig vän. Någon som kanske kan "ersätta" Jakob i körsammanhang!

På övningshelgen drack jag så mycket att jag grät. Som vanligt alltså. 

Så mycket att jag ville dö, eller döda mig utan att dö för att få uppmärksamhet, eller något.

Ibland hatar jag mig så mycket.

Ibland hatar jag mig så jävla mycket. Eller ofta. För ofta. Det skulle säkert bli bättre om jag kunde sluta supa mig full, men ibland (som när jag trodde jag hade misslyckats med lasagnen) har det inget med alkohol att göra. Och utan alkohol kan det hända att jag inte lyckas säga nånting alls och känner mig utanför. Jag hatar att känna mig utanför. Och jag älskar uppmärksamhet. Om jag vet vad jag ska säga.

Men jag har slutat äta medicin. Helt. Jag har inte gått ner i vikt än, men det borde bli lättare nu. Jag har inte heller börjat supa mer som psykiatrikern varnade att jag skulle om jag slutade! Mindre, till och med. Och jag cyklar nästan alltid till och från jobbet.