...från psykiatern som var förvånad över att jag inte visste att jag har fått en riktig diagnos.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Social_fobi
Nu ska jag dricka en aspartamläsk, äta lite, sova och sen får vi se hur jag firar detta. Troligen inte genom att vara social... visst skulle jag vilja gå och träffa körkompisar på VGs Tirolerabend men det är alldeles för mycket folk där, jag skulle bara känna mig utanför och få ångest. Jag behöver inte skämmas för det, nu vet jag till och med vad det beror på.
Jag är jättestolt över att ha fått en diagnos. Över att allt inte är mitt fel. Att jag inte bara är lat.
Och alla mina känslor som jag har skrivit här är typiska för oss med diagnosen F40.1.
Hoppas jag drömmer nån söt lucid-dröm nu! (Det har inget att göra med diagnosen, diagnosen är inte allt jag är och har.)
Det här var förresten inlägg nr. 100! Dubbelt att fira!
grattis * 2 :)
SvaraRadera