Avaan ikkunan ja vaikka valo koskee silmiini, ilma on tervetullutta. Päästän kesän sisään. Vaikka se on niin suuri ja vaarallinen, saattaa herättää kaipuun Suomeen. Ehkä käynkin siellä, olen viikon tai parikin, jossain vaiheessa, käyn saunassa ja uimassa, ehkä heinäkuussa.
Tilasin sen kolmannen nuken. Eilen vedin kännit ja maksoin taksin kotiin, viiden henkilön tilataksin, en ollut kovin kännissä vielä siinä vaiheessa, Frida suuteli minua ja oli niin kännissä että pystyi hädin tuskin kävelemään. Sen takia Veronica soitti taksin ja autoimme sen jonkun kivan tytön kanssa Fridan kotiin. Kävi ilmi, että se joku kiva tyttökään ei tiennyt missä Frida asui, mutta Frida onneksi tiesi. Kun olimme päässeet Fridasta eroon, se joku kiva tyttö ei enää juurikaan puhunut minulle. Veronica, sen mahdollinen pano (se ulkomaalainen ihan kiva jätkä), se joku tyttö ja minä ajelimme Flogstaan. Se joku tyttö oli sanonut aikaisemmin, että silläkin on rahaa, mutta kysyessäni perillä miten hoitaisimme maksun se totesi viileästi että minähän olin sanonut voivani maksaa, että se sanoi vain että jos minun rahani eivät riitä... Veronica sanoi että sillä on kaksikymppinen, ja työnsi sen minun kouraani maksettuani 268 tai jotain sellaista, että onpahan ainakin jotain. No, minähän olin sanonut maksavani, ja koitin lohduttautua sillä, että autoimme Fridan turvallisesti kotiin ja se oli rahan arvoista ja enemmänkin. Mutta silti... tuli vähän hyväksikäytetty olo. Ja kun Veronica ei tunnu tykkäävän minusta (olenkohan ollut liian idiootti kännissä joskus, vai johtuuko se jotenkin Peikosta, joka on molempien eksä?) ja se toinenkin tyttö oli niin kylmä loppumatkasta, ja se jätkä ei sanonut minulle edes moi, ei edes katsonut minuun päin vaikka tunnettiin, myöhemmin kyllä vaihdoimme pari sanaa, mutta inhoan olla näkymätön.
Ennen Upplandsia palelin kuoron kanssa puistossa, olin kateellinen pojille jotka hikoilivat jalkapallon kimpussa, söin salaatin ja puhuin muutaman sanan muutaman kanssa, kukaan tuskin huomasi kun häivyin. Ei Christiankaan tainnut sanoa moikka lähtiessään Annan ja Marcuksen kanssa. Kävelin jäässä Upplandsille, arvelin ja toivoin Björnin olevan siellä, ja olihan se. Palelimme ulkona jonkin aikaa, joku tyttö moikkasi ja kysyi muistanko sitä, sanoin muistavani varmaankin, se kysyi nimeään eikä kertonut kun en osannut vastata. Se häipyi sitten myöhemmin, samoin Björn, jolla olisi työpäivä, samoin ne jotkut muut, mutta Frida oli jokseenkin kännissä jo tultuaan ja tosi iloinen nähdessään minut, meillä oli hirveän kivaa. Lopulta se oli sitten ihan liian kännissä.
Jos äiti tai isä lukisivat tämän, he luulisivat kännisekoilujen olevan arkipäivääni, isä vihjasi viime meilissään että voisin vaihtaa kaverini sellaisiin, jotka eivät käy koko ajan baareissa. Mutta kun en käy juuri koskaan baareissa, eilen menin pitkästä aikaa ja satuin löytämään Björnin ja Ålandin (ja tytöt). Siis tosi pitkästä aikaa. Milloin olin viimeksi? NKF-gaskissa? Ai niin, leffan jälkeen käytiin Erican kanssa siiderillä, vai oliko se (vain) ennen leffaa. Taisi olla. Erica kysyy aina, miksi se on niin tärkeää. Samoin Flogsta-bileistä. Niissä kyllä käyn, aika useinkin. Mutta en baareissa. Sitä paitsi miten olisin voinut, kun ei ole ollut rahaa?
Eilenkin vedin lopulta kunnon lohtukännit vasta kotona koneen ääressä, kunnes ryömin vaatteet päällä sänkyyn ja nukahdin heti.
Nämä kännäys- ja nukkerahat varastin tavallaan vanhemmiltani, vaikka ne olikin annettu minulle. Äiti antoi tätinsä perintörahojen mennä minun tililleni, siirtääkseen ne sitten rahastoon muiden asuntorahojen seuraksi. Minä otin viisi tonnia. Siis erkkeinä. Tarkoitus olisi elää niillä, kunnes löydän töitä tai onnistun jotenkin hankkimaan Ruotsin opintotuen. Siitä suurin osa on lainaa, mutta sen maksamista mietin sitten joskus. Olisi mahtavaa saada CSN. Kas kun Suomen tukikuukaudet ovat loppu.
Avasin ikkunan, päästin kesän sisään ja vapautin itseni viimeisestäkin vaatekappaleesta, rintsikoista. Nyt nautin ilmasta ihollani, vaikka pian pitää verhoutua johonkin voidakseni hakea jääkaapista mehua. Juon litran mehua ja voin varmaan paremmin sen jälkeen. Minun vuoroni ostaa pizzaa, katsotaan tapahtuuko se sunnuntaina vai maanantaina, sunnuntaina Anna tulee tänne ja vietämme peli- ja leffaillan Annan ja Fannyn kanssa Ericalla. Tänä iltana siivoan. Taas. Vaikka nyt se on helpompaa, mutta lattialla on taas tavaravuori. Voihan olla että vedän vain kännit ja siivoan vasta huomenna. Hitto, unohdin katsoa Pinsamheter... no, kai sen näkee netistä jos kiinnostaa, ja olen nähnyt kaikki jaksot. Nyt panin telkkarin päälle ja hitto, ne syövät vesimelonia. En ole ehkä edes nähnyt tätä jaksoa? No, kai sen näkee netistä... mutta nyt tarvitsen mehua.
Lauantaina on Översättarprogrammin pääsykoe. En tiedä saako näin sanoa, mutta se kuulostaa ihan läpihuutojutulta. Saa käyttää sanakirjoja ja kaikkea. Vaikeinta on herätä aikaisin ja kantaa tarpeeksi monta sanakirjaa bussipysäkiltä perille. Missähän se oli ja mihin aikaan? Sitten pitää ennen juhannusta saada aikaiseksi jotain, millä todistaa opettajalle että voin saada kurssit suoritettua kesän aikana. Vaikeata, mutta nyt on ainakin rahaa. Laiskottelen kesän, vaikka onkin ikävä Saloon, saunaan ja iltatorille. Siis laiskottelen kunhan kouluhommilta ehdin. Tai teen kouluhommat, kunhan laiskottelulta ehdin...
Nälkäkin tuli. No, aloitan mehusta.
onsdag 30 maj 2012
tisdag 15 maj 2012
Om jag hade pengar. Om jag fick en miljon... en miljon kronor just nu:
Allra först skulle jag klä på mig, kanske till och mig sminka mig, nej allra först skulle jag gå på toa och dricka upp saften och kaffet (Ericas saft och kaffet som hon köpte till mig) och borsta håret och nej, jag skulle nog inte hinna sminka mig, jag skulle ta med sminkpåsen. Jag skulle inte hinna gå till kören (nu går jag inte för att jag vaknade så sent och orkar inte och vill inte höra om vårbalen som är på lördag, jag har inga pengar, jag kan inte vara med i år heller, jag har aldrig varit med på vårbal och det är mitt femte år i Uppsala och kören) - nej, jag skulle inte hinna med kören idag, istället skulle jag gå och hämta min katt (Erica) och gå ner till affären, hon skulle få ringa till Yukikos för att de stänger klockan 18 (tror jag) och jag vill ändå ha sushi, eller så skulle hon ringa till den finare Yukikos-restaurangen och boka bord så vi kan äta där ikväll! Det skulle hon få göra. Och sen skulle jag gå och ladda pengar på busskortet, och min svenska mobil, ja just det och sms:a till pappa igen och säga att jag ändå inte behöver mer pengar till mat, och sen skulle jag och min katt (jag skulle ladda hennes busskort också) åka till stan och köpa en massa skumpa och vin och minttu och kaffelikör. Och sen så skulle vi köpa kläder, fast så mycket skulle vi inte hinna innan affärerna stänger, men vi skulle fortsätta imorgon.
Men klockan åtta skulle jag nog ändå gå till kören och vara med på årsmötet. Egentligen borde jag gå... jag är ju nyfiken... men det tar så lång tid att gå, men om jag bara gick på mötet... men jag ville ju få något gjort idag. Börja i alla fall. Fan vad trött jag kommer vara imorgon, men jag MÅSTE gå på lektionen, jag har en enda lektion i veckan nu och orkar sällan gå. Finns det medicin mot kronisk lathet?
Ja, jag skulle vara med på mötet och dra med min katt också, så att hon skulle få vänta och läsa nån bok som jag skulle köpa till henne, och efter mötet skulle jag och min katt vara med på vad som helst kören gör, jag vet inte för jag har inte varit med på ett tag och ingen har skrivit något heller. Men det kostar pengar ändå så jag skulle bara bli ledsen om jag visste.
Men om jag hade en miljon så skulle jag bjuda hela kören på skumpa eller om det inte finns på nationen, åtminstone öl eller cider eller läsk, eller glass eller något om man inte dricker läsk heller, och sen så skulle jag och min katt fortsätta på Bullit, för dit ville min katt gå. Fast då skulle jag behöva tvätta håret. Och ja just det, vi skulle ju äta sushi också, vi kanske behöver två dagar för firandet. Så ikväll skulle vi festa och imorgon skulle vi gå på bio och äta sushi. Och sen festa hemma och spela monopol, för det tycker jag är kul och vi började igår och jag vann.
Men när jag skulle komma hem och vara lagom sparv så skulle jag beställa DoD Kirill och DC Colin. Och ja just det, Diablo 3... till min katt. Eller hon skulle få beställa själv, sånt vill jag inte röra. Och jag skulle ändå lyssna på Sonata Arcticas nyaste album på Radio Rock (på nätet), fast imorgon skulle jag åka till Gränby Centrum och kolla om de har skivan! Den kommer ju ut imorgon, tror jag.
Kirill är förresten en docka, lillebror till Johnny och Deena, och han ska heta Kirill Elias Jordaniel Svan. Och Colin är egentligen en pojke, men jag ska sanda bort snoppen och göra honom till en (anorektisk) flicka, lillasyster till Deena och Johnny, då får min smala "Deena ballereena" bli avundsjuk. Först hade jag tänkt skaffa DC Bella istället, men Colin är längre och ännu smalare och mindre bred på höfterna. Men vi får se, om någon säljer en billig Bella så kanske jag köper henne ändå, alltså utan den där miljonen som jag fantiserar om just nu. Hon ska i alla fall heta Alice.
Ja, om jag hade fått en miljon kronor för en halvtimme sen, så skulle jag imorgon kväll ha kvar ca. 990 000 kronor, tror jag. Jag skulle betala mina skulder till mamma och pappa för att göra dem glada. Och köpa två små identiska dockor till. Och äta sushi varje dag. Och leta efter en lägenhet i Uppsala, ifall mamma och pappa skulle ändå låta mig använda pengarna som de har sparat till mig. Men jag skulle bo kvar här minst ett halvår till. Jag skulle vara i Finland över sommaren, bara för att basta och bada och njuta av naturen och dricka lonkero och köpa skräp på loppis varje torsdag, på kvällstorget. Kanske inte hela sommaren, jag skulle komma hit i början av augusti, senast, och inte jobba på hela sommaren om jag inte fick ett jättebra jobb.
Jag skulle fira min 27-årsdag stort. Takfest, om det var fint väder! Jag skulle bjuda hela kören, eller åtminstone de som jag känner, allra först de söta pojkarna, och jag skulle bjuda mina pojkar och köpa vin och öl och cider så att det skulle räcka till alla. Och jag skulle bjuda hela min korridor och Ericas korridor, och Ericas underbara vänner, och Sjanni och alla som jag känner här i Uppsala.
Fast det skulle kanske ändå gå som när jag flyttade in i Flogsta för första gången. Jag vågade ha en egen fest, för första gången i mitt liv så att mamma inte organiserade den, och bjöd alla mina fb-kompisar som (kanske) bodde i Uppsala, då hade jag varit på fb typ ett halvår så det var "bara" lite över 40 stycken. Jag var rädd att det skulle komma för mycket folk. Jag hade två påsar chips och en vattenmelon och bål av mammas rabarbersaft och Absolut som jag köpt själv och sprite, mitt rum var jättefint och helt nytt, jag väntade så ivrigt på min egen inflyttningsfest, nu när jag skulle bli en Flogstafågel, äntligen.
Ja, det blev en bra fest, eller bra kväll med kompisar hos mig, i alla fall. Här har jag bilder. [OBS!! Om till exempel Jojo läser bloggen nu: gästlösenordet är alohomora - och förresten är jag jätteglad för att du läser mig. En väldigt, väldigt personlig blogg.] Ja, där står det att jag hade bjudit 48 personer. Vindruvor och choklad hade jag också! Jag trodde på riktigt att minst hälften skulle komma... min dåvarande pojkvän Trollet kom, och hans bästis med sin flickvän och lillebror, och två till av hans kompisar, och en tysk kille som råkade bo i samma hus. Det var min stora fest. Visst hade vi kul, men istället för 49 sparvar var vi flera gosdjur än människor. Vi var åtta personer, fast alla var inte där samtidigt. Det var min stora fest. Efter det där har jag inte försökt ha fest. Och varje år när jag fyller år så tänker jag på alla födelsedagsfester som jag har varit på (och de som jag inte har varit bjuden på) och att Joel fyller år två dagar efter mig, och att vi har pratat om att ha en gemensam fest. Kanske när jag fyller 30? Fast då är Joel säkert redan vuxen, då är han 24. För gammal för fester. Eller för att hänga med någon jag känner. Alla bara försvinner. Jag blev ledsen när pojkarna (alla utom Trollet och hans bror och Schoepsarna) flyttade från Flogsta. Förra gången jag träffade dem var på Björns födelsedagsfest, och det var fan i februari! Om jag hade pengar så skulle jag ha en fest kanske redan nu, bara för att fira att jag har fått en miljon. Det är bara det att jag inte får en miljon. Jag får kanske inte ens matpengar av pappa. Vad ska jag göra när kaffet är slut? Och var ska jag vara när jag fyller 27? Tur att jag inte är rockstjärna, då skulle jag inte överleva nästa år. När jag fyller 27 så ska jag kanske tapetsera mitt rum med bilder på alla rockstjärnor som dog när de var 27.
Om jag hade fått en miljon för en timme sen så skulle jag inte ha så mycket kvar på min födelsedag i augusti, men jag skulle köpa lonkero och allt möjligt på båten och en extra flaska till Joel som fyller 21. Lilla pojken =D
Om jag hade fått en miljon för en timme sen så skulle jag dricka massor av lonkero, fast helst sockerfri, fast jag skulle ändå bli tjock av så mycket alkohol, och sitta och skriva varje natt. Om jag hade pengar så skulle jag skriva så många böcker under den här sommaren att jag skulle säkert få en av dem publicerad.
Om jag kände mig barnslig så skulle jag skriva om Tassen. Om jag kände mig deppig så skulle jag skriva om mitt liv. Ibland kanske lite fantasy, ibland något helt annat, och böckerna om Tassen är inte bara om när hon var elva och flyttade till ett nytt land och blev utlänning, berättelsen börjar ju när hon är åtta och gungar och har sommarlov och är hos sin kusin Nanna och tjuvlyssnar på henne och sin storasyster Hanna. Och Tassen har nya röda skor men glömmer dem på biblioteket. Och efter att de har bott i Sverige ett par år och hon har lärt sig svenska så flyttar de tillbaka och hon börjar högstadiet i Finland, och senare är hon i gymnasiet men fortfarande sig själv och lite konstig (aldrig någon diagnos, men jag tycker hon har lite aspergerliknande beteende ibland) och senare börjar hon universitetet, men hon klarar sig bättre än jag, jag är inte Tassen för jag har ju ingen storasyster som skulle ta hand om mig.
Om jag hade pengar så skulle jag vara lycklig. Men jag skulle ändå behöva fixa så jävla många saker. Har det gått tre månader sen jag glömde ryggsäcken på båten? Fan också. Det måste jag kolla. Och be någon i Helsingfors hämta den - det måste nog vara mamma. Och om jag har minttu i den så kommer jag säkert inte få det tillbaka. Fast det är kanske redan för sent. Så mycket mat! Ryggsäcken var full av pasta!
Och jag måste... jag måste så mycket. Men om jag hade 200 kronor så skulle jag gå och köpa vin. Inte för att det skulle lösa ett enda problem, men det hjälper att glömma dem. Och somna. Jag älskar mina drömmar.
Om jag hade en miljon euro då? Jag skulle göra samma saker som med en miljon kronor, fast jag skulle köpa en lite finare lägenhet. Här i Uppsala, ändå. Jag skulle nog inte klara av att ta hand om en egen villa, men så många rum att jag kunde ha eget bibliotek i ett rum och många dockor och deras grejer.
Kören började för över en halvtimme sedan. Jag vill krama min katt, men jag måste försöka få åtminstone något gjort idag. Och jag behöver vara ensam en dag, tror jag, eller en hel kväll, några timmar så att jag är vaken och det är fortfarande ljust. Vi kanske spelar monopol imorgon då. Och dricker saft. Ericas saft. För jag har inga pengar, annars skulle vi dricka vin.
Allra först skulle jag klä på mig, kanske till och mig sminka mig, nej allra först skulle jag gå på toa och dricka upp saften och kaffet (Ericas saft och kaffet som hon köpte till mig) och borsta håret och nej, jag skulle nog inte hinna sminka mig, jag skulle ta med sminkpåsen. Jag skulle inte hinna gå till kören (nu går jag inte för att jag vaknade så sent och orkar inte och vill inte höra om vårbalen som är på lördag, jag har inga pengar, jag kan inte vara med i år heller, jag har aldrig varit med på vårbal och det är mitt femte år i Uppsala och kören) - nej, jag skulle inte hinna med kören idag, istället skulle jag gå och hämta min katt (Erica) och gå ner till affären, hon skulle få ringa till Yukikos för att de stänger klockan 18 (tror jag) och jag vill ändå ha sushi, eller så skulle hon ringa till den finare Yukikos-restaurangen och boka bord så vi kan äta där ikväll! Det skulle hon få göra. Och sen skulle jag gå och ladda pengar på busskortet, och min svenska mobil, ja just det och sms:a till pappa igen och säga att jag ändå inte behöver mer pengar till mat, och sen skulle jag och min katt (jag skulle ladda hennes busskort också) åka till stan och köpa en massa skumpa och vin och minttu och kaffelikör. Och sen så skulle vi köpa kläder, fast så mycket skulle vi inte hinna innan affärerna stänger, men vi skulle fortsätta imorgon.
Men klockan åtta skulle jag nog ändå gå till kören och vara med på årsmötet. Egentligen borde jag gå... jag är ju nyfiken... men det tar så lång tid att gå, men om jag bara gick på mötet... men jag ville ju få något gjort idag. Börja i alla fall. Fan vad trött jag kommer vara imorgon, men jag MÅSTE gå på lektionen, jag har en enda lektion i veckan nu och orkar sällan gå. Finns det medicin mot kronisk lathet?
Ja, jag skulle vara med på mötet och dra med min katt också, så att hon skulle få vänta och läsa nån bok som jag skulle köpa till henne, och efter mötet skulle jag och min katt vara med på vad som helst kören gör, jag vet inte för jag har inte varit med på ett tag och ingen har skrivit något heller. Men det kostar pengar ändå så jag skulle bara bli ledsen om jag visste.
Men om jag hade en miljon så skulle jag bjuda hela kören på skumpa eller om det inte finns på nationen, åtminstone öl eller cider eller läsk, eller glass eller något om man inte dricker läsk heller, och sen så skulle jag och min katt fortsätta på Bullit, för dit ville min katt gå. Fast då skulle jag behöva tvätta håret. Och ja just det, vi skulle ju äta sushi också, vi kanske behöver två dagar för firandet. Så ikväll skulle vi festa och imorgon skulle vi gå på bio och äta sushi. Och sen festa hemma och spela monopol, för det tycker jag är kul och vi började igår och jag vann.
Men när jag skulle komma hem och vara lagom sparv så skulle jag beställa DoD Kirill och DC Colin. Och ja just det, Diablo 3... till min katt. Eller hon skulle få beställa själv, sånt vill jag inte röra. Och jag skulle ändå lyssna på Sonata Arcticas nyaste album på Radio Rock (på nätet), fast imorgon skulle jag åka till Gränby Centrum och kolla om de har skivan! Den kommer ju ut imorgon, tror jag.
Kirill är förresten en docka, lillebror till Johnny och Deena, och han ska heta Kirill Elias Jordaniel Svan. Och Colin är egentligen en pojke, men jag ska sanda bort snoppen och göra honom till en (anorektisk) flicka, lillasyster till Deena och Johnny, då får min smala "Deena ballereena" bli avundsjuk. Först hade jag tänkt skaffa DC Bella istället, men Colin är längre och ännu smalare och mindre bred på höfterna. Men vi får se, om någon säljer en billig Bella så kanske jag köper henne ändå, alltså utan den där miljonen som jag fantiserar om just nu. Hon ska i alla fall heta Alice.
Ja, om jag hade fått en miljon kronor för en halvtimme sen, så skulle jag imorgon kväll ha kvar ca. 990 000 kronor, tror jag. Jag skulle betala mina skulder till mamma och pappa för att göra dem glada. Och köpa två små identiska dockor till. Och äta sushi varje dag. Och leta efter en lägenhet i Uppsala, ifall mamma och pappa skulle ändå låta mig använda pengarna som de har sparat till mig. Men jag skulle bo kvar här minst ett halvår till. Jag skulle vara i Finland över sommaren, bara för att basta och bada och njuta av naturen och dricka lonkero och köpa skräp på loppis varje torsdag, på kvällstorget. Kanske inte hela sommaren, jag skulle komma hit i början av augusti, senast, och inte jobba på hela sommaren om jag inte fick ett jättebra jobb.
Jag skulle fira min 27-årsdag stort. Takfest, om det var fint väder! Jag skulle bjuda hela kören, eller åtminstone de som jag känner, allra först de söta pojkarna, och jag skulle bjuda mina pojkar och köpa vin och öl och cider så att det skulle räcka till alla. Och jag skulle bjuda hela min korridor och Ericas korridor, och Ericas underbara vänner, och Sjanni och alla som jag känner här i Uppsala.
Fast det skulle kanske ändå gå som när jag flyttade in i Flogsta för första gången. Jag vågade ha en egen fest, för första gången i mitt liv så att mamma inte organiserade den, och bjöd alla mina fb-kompisar som (kanske) bodde i Uppsala, då hade jag varit på fb typ ett halvår så det var "bara" lite över 40 stycken. Jag var rädd att det skulle komma för mycket folk. Jag hade två påsar chips och en vattenmelon och bål av mammas rabarbersaft och Absolut som jag köpt själv och sprite, mitt rum var jättefint och helt nytt, jag väntade så ivrigt på min egen inflyttningsfest, nu när jag skulle bli en Flogstafågel, äntligen.
Ja, det blev en bra fest, eller bra kväll med kompisar hos mig, i alla fall. Här har jag bilder. [OBS!! Om till exempel Jojo läser bloggen nu: gästlösenordet är alohomora - och förresten är jag jätteglad för att du läser mig. En väldigt, väldigt personlig blogg.] Ja, där står det att jag hade bjudit 48 personer. Vindruvor och choklad hade jag också! Jag trodde på riktigt att minst hälften skulle komma... min dåvarande pojkvän Trollet kom, och hans bästis med sin flickvän och lillebror, och två till av hans kompisar, och en tysk kille som råkade bo i samma hus. Det var min stora fest. Visst hade vi kul, men istället för 49 sparvar var vi flera gosdjur än människor. Vi var åtta personer, fast alla var inte där samtidigt. Det var min stora fest. Efter det där har jag inte försökt ha fest. Och varje år när jag fyller år så tänker jag på alla födelsedagsfester som jag har varit på (och de som jag inte har varit bjuden på) och att Joel fyller år två dagar efter mig, och att vi har pratat om att ha en gemensam fest. Kanske när jag fyller 30? Fast då är Joel säkert redan vuxen, då är han 24. För gammal för fester. Eller för att hänga med någon jag känner. Alla bara försvinner. Jag blev ledsen när pojkarna (alla utom Trollet och hans bror och Schoepsarna) flyttade från Flogsta. Förra gången jag träffade dem var på Björns födelsedagsfest, och det var fan i februari! Om jag hade pengar så skulle jag ha en fest kanske redan nu, bara för att fira att jag har fått en miljon. Det är bara det att jag inte får en miljon. Jag får kanske inte ens matpengar av pappa. Vad ska jag göra när kaffet är slut? Och var ska jag vara när jag fyller 27? Tur att jag inte är rockstjärna, då skulle jag inte överleva nästa år. När jag fyller 27 så ska jag kanske tapetsera mitt rum med bilder på alla rockstjärnor som dog när de var 27.
Om jag hade fått en miljon för en timme sen så skulle jag inte ha så mycket kvar på min födelsedag i augusti, men jag skulle köpa lonkero och allt möjligt på båten och en extra flaska till Joel som fyller 21. Lilla pojken =D
Om jag hade fått en miljon för en timme sen så skulle jag dricka massor av lonkero, fast helst sockerfri, fast jag skulle ändå bli tjock av så mycket alkohol, och sitta och skriva varje natt. Om jag hade pengar så skulle jag skriva så många böcker under den här sommaren att jag skulle säkert få en av dem publicerad.
Om jag kände mig barnslig så skulle jag skriva om Tassen. Om jag kände mig deppig så skulle jag skriva om mitt liv. Ibland kanske lite fantasy, ibland något helt annat, och böckerna om Tassen är inte bara om när hon var elva och flyttade till ett nytt land och blev utlänning, berättelsen börjar ju när hon är åtta och gungar och har sommarlov och är hos sin kusin Nanna och tjuvlyssnar på henne och sin storasyster Hanna. Och Tassen har nya röda skor men glömmer dem på biblioteket. Och efter att de har bott i Sverige ett par år och hon har lärt sig svenska så flyttar de tillbaka och hon börjar högstadiet i Finland, och senare är hon i gymnasiet men fortfarande sig själv och lite konstig (aldrig någon diagnos, men jag tycker hon har lite aspergerliknande beteende ibland) och senare börjar hon universitetet, men hon klarar sig bättre än jag, jag är inte Tassen för jag har ju ingen storasyster som skulle ta hand om mig.
Om jag hade pengar så skulle jag vara lycklig. Men jag skulle ändå behöva fixa så jävla många saker. Har det gått tre månader sen jag glömde ryggsäcken på båten? Fan också. Det måste jag kolla. Och be någon i Helsingfors hämta den - det måste nog vara mamma. Och om jag har minttu i den så kommer jag säkert inte få det tillbaka. Fast det är kanske redan för sent. Så mycket mat! Ryggsäcken var full av pasta!
Och jag måste... jag måste så mycket. Men om jag hade 200 kronor så skulle jag gå och köpa vin. Inte för att det skulle lösa ett enda problem, men det hjälper att glömma dem. Och somna. Jag älskar mina drömmar.
Om jag hade en miljon euro då? Jag skulle göra samma saker som med en miljon kronor, fast jag skulle köpa en lite finare lägenhet. Här i Uppsala, ändå. Jag skulle nog inte klara av att ta hand om en egen villa, men så många rum att jag kunde ha eget bibliotek i ett rum och många dockor och deras grejer.
Kören började för över en halvtimme sedan. Jag vill krama min katt, men jag måste försöka få åtminstone något gjort idag. Och jag behöver vara ensam en dag, tror jag, eller en hel kväll, några timmar så att jag är vaken och det är fortfarande ljust. Vi kanske spelar monopol imorgon då. Och dricker saft. Ericas saft. För jag har inga pengar, annars skulle vi dricka vin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)