Jag säger att jag inte är nördig...

...ändå läser jag alla kortare rot13-texter (Salatut elämät -spoilers på demi.fi) utan översättare (rot13.com) bara för att jag är för lat för att kopiera texten. Och stolt över att jag kan, läser det högt och väldigt fort.

Och sen så kan jag Braille-alfabetet nästan helt utantill och kan läsa det mesta, hobbitrunorna, Tengwar-runorna ganska bra, Futhark-runorna ganska bra, det finska teckenalfabetet som också råkar vara det amerikanska.

Och skriver och läser spegelvänt väldigt bra, kan Julevangeliet och minst en barnbok utantill på finska och massor av sångtexter och några dikter, för att inte nämna hur många böcker jag har - och i bästa fall samma bok på samma språk flera gånger bara för att översättningarna är lite annorlunda.

Alverna på ElfQuest har sitt eget språk som bara visar sig i en del av namnen och ett par gånger när det står hur människorna hör deras prat. Till exempel "shreeah ohlin tyl", vilket jag stal till språket som jag gjorde själv, och det betyder "god natt" men eftersom det är tre ord bestämde jag att det behövde vara "sov natten gott" fast "natt" hette redan "odet" på mitt språk så de fick vara synonymer. "Tyl" betyder också "present", eftersom namnet Tyleet betyder "healer's gift" och Leetah "healing light", därför betyder "tah" ljus på mitt språk fast på EQ är det nog bara "ah" som på namnen Ahdri, Savah, Vurdah...

Jag undrar fortfarande vad "shen" betyder, som i namnen Shenshen, Ahnshen, Shushen osv. Men det var enkelt att göra det till verbet "sjenre"... nu minns jag igen varför jag slutade hålla på med det språket, det kunde hända att jag skrev fel när jag skulle skriva svenska. Det värsta jag lånade var "at" som betyder "att" (fast man använder det nog mycket oftare). Nån gång råkade jag skriva "jahn" istället för "jag"... och nu tog det ett tag att komma ihåg hur sken egentligen stavades på svenska.  

Nörd och stolt över det kanske! Men kan jag kalla mig språknörd om jag inte ens orkar komma ihåg hur man förklarar allt med grammatiska termer? Jag som älskar grammatik? Och jag kan inte ens förklara helt hur mitt språk funkar, jag skrev ju ibland texter först och sen hittade på regler.

Jag erkänner. Jag är nån sorts nörd ändå. Åtminstone kan jag förvirra folk med sånt som de inte förstår - utan att de märker att jag inte förstår allt själv.

Relen de' Lorien

Ner sjenre yrde relen de' Lorien,
el yrd' me heare Ellxman càndere.
De relen tegone, mountaini el stell,
de sjenre rahn jahn' sàid, de le jahn' graen...
Mer Heelande le tyl at Derath rahn ti,
de sjenre rahn jahn' soel el eras e lì.

'Je Derath sjenre rahn jahn rid de sjenre,
er'd uledes jahn làtea Galad.
De'l amir Màrestel,
de rahn jahn luare,
de luare rahn jahn' sàid
"seada Kria"...
Jahn lefore demer' de jahn veel rahn ti,
de jahn' soel forana el eras e lì.

Omg, nu när jag läser det... jag kommer ihåg vissa regler. Typ alla. Och ser inga fel, fast jag skulle kanske inte stava "de le" riktigt "de'l" även om det måste passa till melodin (Ved Rondane, som min gamla kör sjöng 2001). Men varför ska Livet skrivas med stor bokstav men inte Själ??

Jag förstår fortfarande varje ord och kan böja de få som kan böjas. Och senare hittade jag ju på nyare regler, jag ville nog låna lite fler grejer än ordet "me" från finskan (och ordföljden kanske), så man kunde böja verb och till exempel "le" blev (om man ville låta finare) "elén", jag är, "elét", du är, "elemme", vi är, "elette", ni är, om jag minns rätt, fast nu börjar det låta nästan för mycket som finska, olemme, olette... men tredje person var nog alltid bara "de le" och det var ingen skillnad på han, hon, det, den, de, dem, eller är, var osv. Eller jo, faktiskt, man kan skriva/säga "les" om man vill när det är imperfekt. Det är möjligt att jag använde det för fina ordet "elessen" nån gång när jag ville skriva "jag var" som vardagligt skulle vara "jahn le" eller "jahn les". Och det har inget med finskan att göra om inte ändelsen -n. Tror jag.

Men om jag börjar skriva om det där språket nu så kommer jag inte sova på hela veckan... ja, jag är nog lite nörd ändå. Och stolt över det.

Måste förbättra mitt Braille så jag kan skriva och läsa perfekt och snabbt! Med ögonen ändå, inte med tassarna förrän jag är så gammal att jag inte ser längre.