Daana

Jag mår så bra när jag får prata med någon att det inte syns hur jag egentligen mår - även om jag pratar om det, kanske som förbigående, som om jag inte brydde mig.

Bara när jag är full - för full, för att inte komma ihåg - så kan jag säga det rakt ut och låta det synas. Hur jag mår. Hur rädd jag är.

Då tror folk att jag bara känner så för att jag är full. Kanske.

Har jag fel?

Läser någon det här? Någon i Sverige alltså??
Läser någon vad jag skriver på fb? Och vad andra - som Erica - skriver på min fb?

Jag tror inte att någon av mina vänner (är de ens mina vänner eller hoppas jag bara?) skulle kunna göra något annat än lyssna och bry sig, men det är det jag behöver mest.

Bli mig lite. Det är därför jag skriver.

p.s. Kissemiau, och Andreas, jag vet att ni läser och bryr er. Nu tänkte jag mest på kören. Alla körkompisar som jag skickade kort till från Azorerna.


p.p.s. gissa bara vems kort jag började med... men det var långt ifrån det enda =)