Jag kom hem imorse. Säg det inte till mamma men jag tog en taxi från hamnen till Flogsta, ville inte vänta på bussen i typ tre-fyra timmar (tror jag). Ja, det var dumt, jag vet, jag kunde ha köpt en docka för pengarna. Och chauffören var dum, som tur är så pratade jag i telefon med Riitta största delen av resan och drack lonkero. Han var ganska trevlig under resan, jag frågade varifrån han var (Marocko), vad hans modersmål var, om vinden som blåste sand till Teneriffa kom därifrån (nej, troligen Sahara), sen så fick jag försöka prata lite franska. Kunde i alla fall mer än han kunde finska (minä ei puhu suomea, jag talar inte finska fast det var fel också, det heter en puhu). Men när han hjälpte mig att bära väskorna hem till mig så började han bete sig äckligt. Tryckte sig mot mig så jag kunde känna att han hade stånd. Hyi perkele. Yäk!
Jag. Hatar. Sånt.
Varför kan inte alla som kör taxi vara som... ingen kan gissa vem jag tänker på =D
Men nu är jag hemma. Efter att ha slängt ut rövhålet sov jag några timmar. På kvällen orkade jag gå och handla, köpte pepsi max för att dricka en av mina två flaskor (Koskenkorva) Minttu som jag köpte på båten (hur kunde de sälja till mig som var redan då så full?) och lite chips och sånt, och hämtade ett paket. Det var Johnnys jacka som jag köpte för länge sen och många söta överraskningar. Johnny blev glad! Och jag!
Eller... Johnny blir glad när jag orkar ge dem till honom och klä honom, rättare sagt. Men imorgon ska han få följa med till stan och titta på fyrverkerier. Den stickade tröjan som han fick ser ut nästan precis som en som min pappa har! Nästa jul får han kanske följa med till Finland och ta med den =D
Hoppas jag ser någon jag känner imorgon. För Johnny, så söt och snäll som han är, pratar lite för lite.
Jag fick ett till paket idag. Det var en julklapp från Riitta, som fick Hallonbåtsflyktingen av mig, hon hade sagt att hon skickar en bok till mig men jag hade aldrig kunnat gissa vilken! Det var en ordbok! Latvia-suomi-latvia! Japp, lettisk ordbok! Så glad jag blev!! Sen rigaresan med kören har jag älskat lettiska. Nästa gång jag lyssnar på Dvēseles dziesma kan jag bläddra i boken och veta vad jag sjunger med om! Riitta, du är bäst <3
Och boken följer med nästa gång jag åker till Latvija (det är Lettland på lettiska). Så synd att Jason inte bor i Riga längre. Nästa körresa borde vara till Tyskland - om jag inte minns helt fel så bor han där nu. Jag saknar honom. Och Johnny Nurmi också förresten, han bor i Åbo men det var länge sen jag träffade honom. Där har vi en till som jag egentligen inte känner lika bra som drömbilden om honom som jag är så kär i. Jag tror inte jag är kär i Jason, bara lite kanske, han är helt underbar. Och hans gulliga nålfobi... och att han tycker om Harry Potter nästan mer än jag! Jag kallar honom aldrig Jason, förresten. För mig är han Harry Potter. (Och han tyckte inte att Lars M. såg ut som Harry Potter och att Emelie - med längre hår - såg precis ut som Luna Lovegood!! Är han blind eller?)
Finlandssvenskarna utanför Vasa har en jättekonstig (och rolig) dialekt. Och katalanska är nära släkt med italienska. Och efter att ha varit utan alkohol en hel vecka (på julaftonen drack jag två glas vin, två glas glögg med kanske lite vin eller något i och ett litet glas likör) borde jag inte dricka så mycket som jag gjorde på båten. Ont överallt. Rätt åt mig. Och jag minns inte så mycket.
Just nu orkar jag inte. Mamma är så jobbig som bara hon kan vara. Fast jag kommer kanske på andra plats, men ändå. Hon tror på allt hon säger. Jag vill inte tro på allt. Vill inte hata mig själv så mycket.
Varför måste pappa betala mina glasögon fast mamma föreslog att de skulle betala dem med pengarna som de har sparat åt mig (vilket hon också nämnde att hon ångrar)? Jag sa att det inte spelade nån roll för mig vem som betalar, men pappa sa att det var en julklapp. Nu använder mamma det som ett exempel på hur jag utnyttjar dem och manipulerar dem att betala allt.
Mamma vill att vi ska avsluta mitt finska abonnemang. Jag vill ha numret kvar och byta till ett som inte kostar när man inte använder det - pappa vet inte vad han betalar för det nu, mamma säger att det är flera tior i månaden (euro), jag är ganska säker att det bara är 0,90 €. Och jag hade ju sagt för länge sen att de kan skicka räkningarna till mig.
Jag kollade på nätet och märkte att om vi ändå måste gå och fråga, eller byta/avsluta, så finns det ju också en möjlighet att skaffa iPhone och bara betala 11-20 € i månaden för den tills man har betalat hela. Mamma sa direkt att jag inte har pengar och att om jag har så borde jag betala hyra och mat med dem. Hon tror inte att jag kan få ett nytt jobb heller (märker jag).
Jag vet att hon bara vill mitt bästa men hon gör det på ett så elakt sätt som möjligt.
Nu väntar jag bara på att hon ska åka till mormor så jag kan vara i köket och baka jultårtor utan att lyssna på henne. Och idag hos mormor kan jag i alla fall vara i ett annat rum än mamma så mycket att hon inte hela tiden rynkar pannan åt mig, knuffar mig om jag skrattar för högt, påminner om att sitta med benen ihop, grimaserar om jag pratar för mycket eller om något som nästan kan bli olämpligt... själv pratar hon hela tiden, skryter om sina resor, sin engelska och sin iPad, eller så känns det bara så för mig.
Julaftonen var ganska bra ändå. Av mamma fick jag en massa (jättestora) underkläder och strumpbyxor, till och med ett par tröjor, fastän hon hade sagt att min julklapp i år var att hon var hos mig och städade. Det var förresten inte min idé, jag ville inte att hon skulle köpa så många nya saker åt mig på Ikea heller, men jag vet att jag kommer få höra om det länge än. Och om hur mycket allt det där kostade.
Och sen så fick jag till och med en bok av mamma! Jag hade råkat köpa den för många år sen själv för att den var så billig, så när jag märkte att jag redan hade den så tog mamma den tillbaka för att ge till någon annan. Först efteråt tänkte jag att jag skulle ha kunnat behålla den och ge den till någon efter att ha läst min så jag vet vad jag ger. Men skitsamma.
Mamma och pappa hatar att jag tog Madeleine och Pörrö med mig. Jag pratar inte om dem och bär dem inte omkring här, men när jag fotade dem på balkongen så sa mamma att nästa gång får jag absolut inte ta med nån docka. (Det gör jag ändå. Jag ska träffa en annan bjd-ägare eller kanske två här i Salo.)
Men det är så mycket bättre än förra året, när hon förbjöd mig att prata om Erica ens här hemma, och en gång sa hon till och med "sluta prata om honom som om han var en kvinna!" osv. Nu har hon träffat Erica och de kommer bra överens. Och mamma kallar henne Erica.
Nu ska jag baka. Skönt att träffa kusiner igen! Nu har både Anna och hennes bror Kalle gift sig, undrar vem som kommer vara den nästa?
Jotenkin vaikea tajuta, että huomenna - kolmen tunnin päästä - on jo jouluaatto. Paketoin äsken lahjat (pelkkää karkkia ja perinteiset joulukahvipaketit), sitä ennen kävin saunassa (ihanaa!!) ja värjäsin tukkani. Tuli paljon tummempi kuin paketin kuvassa, olisko se sauna vaikuttanut. Tykkään kyllä.
Sitä ennen kävin iskän kanssa optikolla ja äidin kanssa valitsemassa - voi apua - elämäni ekat rillit. Ihana nähdä täydellisesti taas parin viikon päästä mutta mitenköhän niihin voi ikinä tottua? 28 vuotta ilman silmälaseja ja nyt - iik. Juu, sellaset hipsterilasit kuin halusinkin. Mutta pelottava ajatus näyttäytyä rillipäänä esim. kuorossa. Onneksi siihen on vielä vähän aikaa, ehkä totuttelen niihin ensin itsekseni ja esim. Erican kanssa ennen isommille joukoille näyttäytymistä.
Laivalla join aika tavalla siideriä, en kuitenkaan ollut kännissä, en oikeastaan nukkunut vaikka meinasin (olin ollut koko yön hereillä ja tulin päivälaivalla)... pari kuvaa vielä.
Jag har aldrig riktigt fattat varför man säger så. Det är så skönt att vara kär i någon, hur kan man då vara olycklig?
Jag känner det som elektricitet när jag bara ser hans namn.
När jag ser hans leende smälter jag till en varm pöl.
Han är så snäll och alltid trevlig mot alla. Så vacker på alla tänkbara sätt.
Jag drömmer ofta om honom. Vackra drömmar.
Ibland är verkligheten ännu vackrare. När vi pratar med varandra.
Jag är lyckligt kär. Hopplöst, visst, men lyckligt.
Det kanske går över nån gång, kanske inte. Jag vet att han aldrig kan bli en sån där vän till mig som till exempel Jakob är, men jag är lycklig ändå. Det finns inget som heter "olyckligt kär".
Samma linne. Kanske till och med samma hårfärg. Skillnaden är bara 30 kg.
Om vi hade varit lika gamla så skulle kanske du ha tyckt om mig... eller om jag hade varit 1230 dagar yngre än du...
nån mattenörd, räkna, skulle jag ha varit väduren då? Tre år, fyra månader och tolv dagar plus skottår? Vädur '92? Fan, jag tror jag skulle ha varit Oxen. Då är jag nöjd att jag är '85. Och förresten så hade ju dina föräldrar också två års åldersskillnad... nästan två år, han var Stenbock som min pappa och hon är... tvillingarna?? Japp, det är hon. Fast jag vet inte när Taurus blev Gemini '48, men det kan inte variera mer än en vecka. Så hon är Gemini. Min mamma är ett år äldre och Pisces. Varför skulle jag inte använda de latinska namnen? Erica brukar säga att hon är Aquarius och att jag är Leo. Själv säger jag att jag är katt. Som Lars L. sa den där underbara kvällen på Uplands, utan att ens veta att jag är katt. Lejon. Jakob visste och du visste nog också. Läser du fortfarande?
Stavade jag fel, eller Peter på din fb, eller stavade vi båda rätt kanske? Kvarts-sekel(s???)-dagen.
-- förresten, jag tror jag drömde om en ring också. En sån som byter färg. Som dina ögon.
Jag är fortfarande ingen nörd men jag har för mycket tid. Och... no siis kun sen setä oli kirjottanu sen facebookiin onnittelut neljännesvuosisadan johdosta, ja mä rupesin miettimään teinkö ihan kamalan kirjotusvirheen sen synttärikortissa, kun saatoin laittaa neljännesvuosisataspäivään yhden ässän liikaa. Vaikka kyllähän mä sen googlasin, eli luultavasti valitsin yleisimmän vaihtoehdon... sammatin kolmen sanan yhdyssanat! Ja siis tämänhän mä kirjotan suomeksi, koska kukaan ei ole niin nörtti että käyttäisi jotain googlen kääntäjää. Tai niin utelias.
...först åt jag carbonara hos Erica (och tittade på hälften av LOTR 2), sen så gick jag och handlade när hon åkte till Stockholm. Köpte pepparkaksdeg och mer glögg och skickade två julklappar till Finland. (Den andra var en Salatut Elämät -dvd till en demikompis som hade frågat på fb om någon hade en tidigare dvd att låna till henne, det hade jag inte men jag hade två stycken av nästa och tänkte göra henne glad.)
Hemma såg jag dagens Julkalender och Arthur och lite Mumin samtidigt som jag drack glögg och gjorde något jag hade drömt om: små cupcakes av pepparkaksdeg.
Johnny och Elias tyckte att jag lyckades. Själv har jag inte smakat än.
Igår hade jag alltså psykoterapi kvart över fyra, men vaknade så tidigt (sov ändå åtta timmar) att jag hann dricka kaffe, äta, duscha och sen baka jultårtor med Erica. Åtta stycken större som Erica fick och 24 stycken mindre som jag tog med.
Hälften blev lite svarta...
Halv sju var det glöggmys hos Elin. Jag är glad att jag gick! Vi var bara fem tjejer men det var jättekul. Vilken fin korridor jämfört med Flogsta. Jag hade aldrig varit hos Elin förut. Hon blev glad för att jag hade jultårtor med mig!
Elin och Magdalena
Louise och Lotta (inte ett ord om lördagen, det var skönt, men jag skäms fortfarande)
Det känns som mycket senare kväll än 19:15. Glögg och demi då, inget viktigt att göra, eller jo, visst borde jag städa och det ska jag göra imorgon... tror jag.
Jag önskar att jag hade nån kompis som kunde komma hit och hjälpa mig - nej, inte att städa utan att äta upp alla cupcakes. Jag äter ju inte så mycket sött. Och jag har mer än ett paket pepparkaksdeg kvar... dumt att Erica var tvungen att åka till Stockholm redan idag!
Jag mår jättebra idag. Nej, mamma, jag ska inte sluta dricka, jag mår bättre om jag dricker lite eller lagom och kan sova (nästan) tillräckligt, mycket bättre än om jag inte dricker alls och aldrig sover bra. Visst, min Freud sa att det brukar ta en vecka innan man kan sova bra om man har druckit mycket och sen slutar... och i Finland kommer jag inte kunna dricka alls... då behöver jag i alla fall inte höra det vanliga "upp med dig nu och kolla hur det ser ut här och det här är inget hotell" för jag kommer nog vakna för tidigt varenda dag. Hoppas inte. Men det tror jag. Jag kanske lyckas somna om där bättre än här?
Åtta timmar är inte mycket för mig men det var så skönt att kunna sova åtminstone så mycket två nätter i rad.Och jag kommer säkert kunna somna ganska tidigt ikväll - och sova ännu längre hoppas jag! Och det är skönt att drömma och att komma ihåg drömmarna. Konstiga drömmar. Väldigt konstiga. Som vanligt. =)
Förmårrade fullmåne... eller vad kan det bero på att jag vaknade alldeles för tidigt igen och kunde inte somna om?
Igår hann jag alltså inte till Systemet innan manskörens konsert, och det var lika bra. Efter den otroligt fina konserten (de sjöng Sibelius, Giv mig ej glans... och Lars Haulin var med) vågade jag säga några ord till Carl som också var där och lyssnade. Jag försökte stirra på honom hela tiden på konserten för att inte bli irriterad på paret som satt framför mig och hånglade, killen hade mössan på, och för att inte få ångest för att folk satt bredvid mig och jag var där ensam, och från min plats kunde jag inte stirra på Långhåriga Lars.
Sen så började jag gå mot Flogsta, ringde först Erica och sa att jag var på väg och sen Riitta för att berätta om konserten. Snälla underbara Riitta laddade 95 kronor på min mobil direkt när jag hade skrivit på bloggen att jag inte ens orkade göra det! Riitta, du är galen <3 och jag ska skämma bort dig när du kommer hit nästa gång!! Men, ja, jag ringde alltså Riitta och använde alla de där pengarna på väg till Flogsta. När jag var nära Flogsta var jag tvungen att sms:a Erica för att jag inte hade pengar kvar för att ringa. (Inte dumt alls med Skype... men säg det inte till mina föräldrar!! Sånt gör jag bara med Riitta och kanske Henri!!) Men katten fick mitt sms och beställde våra försenade söndagspizzor, hennes tur att betala, vi hämtade dem tillsammans och tittade på Lord of the Rings när vi åt och drack läsk.
Jag tror jag slocknade lite hos Erica och det tog inte så lång tid att somna hemma heller. Runt halv tre på natten fick jag sms och läste det men var inte helt vaken, somnade direkt efter det i alla fall. Men... typiskt... jag vaknade klockan sex och kunde inte somna om. Förmårrade fullmåne, alltså. (Fast det har hänt alldeles för ofta under de senaste veckorna... kanske inte månens fel?)
Orkade inte städa, tvätta håret eller göra något klokt alls. Eller jo, jag gick och handlade, köpte en sallad som jag ändå inte orkade äta...
På eftermiddagen sov jag en timme eller två, tills Erica ringde och frågade om jag fortfarande tänkte följa med på ÖG-körens julkonsert. Och det orkade jag. Så vi åkte till stan och såg en underbar julkonsert, de lät jättebra (och lilla Ella också, hon var där med Jonas och Hanna), de sjöng också Sibelius julvisa och konserten slutade med den allra bästa...
Efter konserten var det bara dålig musik på ÖG så vi gick till Norrlands och drack ett par cider och öl. Åt pommes och träffade Anna Bogg och pratade med henne en stund.
...och stirrade på en söt långhårig kille...
Anna och Erica har söta tassar.
Sen så gick vi till Bullitt för att ta var sin drink och det var mysigt. Sen så åkte vi hem. Erica var fullare än jag, det var också mysigt. Eller jag var/är inte full alls och hon sa att hon kände sig full. Haha.
Hela världen tror säkert att vi fortfarande är ihop, så ser det ut när vi går tass i tass, kramas, pussas... Jag älskar min katt! <3
Jag kom in i mitt rum och väckte datorn klockan 00:00 - ohoppsan, jag tror jag var den första som skrev "grattis" på Carls facebook nu när han fyller 25. Det hade jag inte ens planerat. Att hinna först, alltså.
Nu ska jag dricka lite vatten, borsta tänderna, släcka ljuset och hoppas att jag kan sova minst tolv timmar. Det behövs!!! Så f*ck you, månen, din fulla idiot, mig håller du inte vaken nu och jag tänker förresten inte vara full samtidigt som du (och inte alls på ett tag, förresten). Stirra så mycket som du vill, jag blundar.
...när man alltid måste skämmas och hata sig själv. Jag kan förstå att många tycker att jag är jobbig men ingen hatar mig så som jag.
Jag klarade mig ganska bra tills vi gick... tror jag. Pratade dumheter men det var kanske inte så farligt, fick veta lite intressanta saker och hade ganska kul. Jätteskönt faktiskt. Och jag var inte äckligt full... än. Vet fortfarande inte vad som hände med resten av min Minttu, drack jag den eller glömde jag flaskan nånstans, eller...? Och vart gick ni och varför. Och vad fan tänkte jag. Nej, jag tänkte inte alls. Högst något som "ohoppsan, nu är jag dum igen, kan lika bra fortsätta för nu har jag redan förstört allt". Nyfiken katt som vanligt, alldeles för nyfiken. Om Lotta inte hade varit där så hade jag kanske varit lite snällare. Lugnare i alla fall.
Erica brukar säga att det inte går att nå mig när jag är för sparv, jag vet, det är sant. Då kunde jag inte ens själv nå mig själv. Försökte ringa tusen gånger för att fråga vart ni gick, för att prata... och säga vad då? Är det för sent att hoppas att du fortfarande inte hatar mig?
Tack för att du var ärlig. Ändå inte tillräckligt ärlig. Jag tycker fortfarande att det skulle hjälpa att prata i lugn och ro nån gång - helt ärligt. Eller skriv något, för jag förstår inte ens riktigt varför det inte går att ses och prata en gång.
Ibland är jag trött på att drömma. Sluta vara för snäll och säg vad du tänker så blir den där drömvarelsen i mitt fula lilla huvud lite mer som en riktig människa!
Fast det känns jätteskönt när du är snäll mot mig och inte ignorerar mig som så många andra. Farligt skönt kanske.
Om jag skulle köpa en till Umbala innan jag åker till Finland... men sen så ska jag inte köpa mer innan februari. Och ingen Minttu!!! Kanske. Fast hur ofta lyckas jag hålla ett sånt där löfte?
En vecka i Finland. Där ska jag i alla fall inte sparva mig. Får se om det får mig att må bättre, jag tror det. Måste städa rummet innan jag åker... det ser ganska hemskt ut nu igen! Det skulle hjälpa att sova och inte dricka nåt starkare än kaffe och sedan städa medan det är ljust... fast då vill jag bara fota dockor om jag råkar vara vaken innan solen går ner. Jag skulle ju fixa Madeleines face-up innan Finland!
Ikväll skulle jag kunna se manskören och kanske några körkompisar. Jag släckte precis ljuset och tänkte vila en stund... men konserten börjar om två timmar, jag kanske borde borsta håret - och tänderna - och försöka se ut som en människa? Men orkar jag? Mår jag bättre om jag ligger här och ruttnar eller om jag åker till stan och kanske köper vin? Om jag skulle duscha också och köpa något litet att äta... fast jag är trött... orkar inte ens tanka mer pengar på mobilen för att svara på Riittas sms.
Men om jag skulle lyckas sova nu och vakna när Erica vill ha "söndagspizza" ikväll så skulle jag kanske ha svårt att somna på natten. Det är ju fullmåne också. Bäst att tända ljuset igen och börja borsta håret. Sen så hoppas jag att jag är trött på kvällen och kan somna - med eller utan vin - runt midnatt och se lite dagsljus imorgon.
På onsdag måste jag gå upp "tidigt" för jag har årets sista psykoterapi. Jag får berätta om lördagen och försöka förklara allt som jag inte kan förklara. Vad fan tänkte jag? Vad ville jag nå? Vad tänkte du då?
Det var kanske dumt att jag tog min medicin idag, annars skulle jag kunna gråta tror jag. För jag hatar mig själv så jag vill gråta.
Min kära läsare! Vad jag skulle vilja skriva "mina kära läsare" men... jo, det är nog ändå flera än Riitta som läser fastän bara hon kommenterar, så ja: mina kära läsare!
Faaaan vad jag var trött när jag skulle iväg till Freud. Men jag lyckades komma nästan i tid. Och till och med dricka kaffe, välja kläder åt Johnny och ta med honom.
Erica hann inte följa med och äta innan filmen, så jag och Johnny gick till Dragon Palace. Johnny åt inget och jag orkade äta väldigt lite, så trött var jag. Men två cider orkade jag dricka.
Sen så gick vi till VG för att ta en cider och några bilder medan vi väntade.
Men först gick vi på toa och märkte att Lars, Magda osv. spelade fin musik i salen. Lyssnade ett tag och drack en kopp kaffe. Det behövdes!!
Och vi borstade håret också. Sen så gick vi ner till Djäknen och drack en cider.
Och sen så gick vi på toa en gång till och då var det bara Lars kvar som spelade i salen. Jag vågade så klart inte gå in och säga något. Och klockan var ju nästan 19:45 då vi skulle träffas.
Vi hittade Erica och Fanny, köpte läsk och gick in.
Johnny och jag satt på tredje raden, inga svårigheter att se skärmen! Fanny hade bokat biljetter åt sig själv och Erica lite tidigare så de satt på nionde raden. Tur att jag hade Johnny med mig. Han tyckte mest om Legolas och jag tyckte om Kìli och Tauriel.
Filmen var episk och lite fånig och helt underbar!
Efteråt gick vi till VG för Erica föreslog att vi skulle ta en cider. För en gångs skull föreslog hon det och inte jag (som fortfarande var lite trött men inte längre dödstrött)!
Det första jag märkte var att Lars fortfarande satt kvar och spelade där ensam. Erica tyckte att vi inte borde störa men vi gick in ändå och pratade lite med honom, jättelite men ändå.
Sen så gick vi till Djäknen och drack var sin Somersby (Erica och jag drack, inte Johnny) och när vi var på väg hem så såg jag något genom fönstret som fick mig att gå och hälsa på Lars en gång till.
Den här gången lyckades jag inte säga mer än "sitter du ofta här och spelar" som kunde ha varit en bra början men lät väldigt dumt eftersom Lars inte svarade (han kanske inte hörde?) och Carl kunde inte veta att vi hade varit där lite tidigare och pratat lite om att han hade suttit där minst fyra timmar och spelat. Erica sa ingenting. Jag såg dum ut, tog en suddig och en bra bild, stirrade och höll Johnny i famnen. Sen så åkte Erica och jag och Johnny hem. Jag frågade Erica om hon trodde C&L brukade prata något om mig med varandra och hon var helt säker att de gör det för att jag är så udda.
Hon tyckte också att jag inte borde störa deras bromance, ja, jag vet det själv, men som om jag kunde låta bli... inte vill jag störa, bara se Carl och lära känna honom (och Lars och många andra i kören också, faktiskt) bättre!
Dumma katt som aldrig kan bete sig normalt. Men det var i alla fall en fantastisk dag som slutade på ett bättre sätt än jag nånsin kunde drömma - eller jo, jag kanske kunde drömma men inte tro.
Imorgon har jag inget att göra. Kanske städa rummet och SOVA. Jag tänker sova 17 timmar.
P.S. Var det dumt att posta den där sista bilden på fb också och tagga dem? Men bilden är ju så söt!!
Igår kväll pratade jag med Riitta och postade bilder så hon kunde se jackan som jag pratade om.
Minttu säljs alltså varje vinter i söta påsar som jag direkt såg som underbara vinterkläder för dockorna. Jag har två stycken av förra årets påsar, de kanske blir skor - undrar om jag skulle lyckas med att göra två par? Ett par till Deena och ett till Madeleine som troligen får följa med till Finland över jul. Med sin ledarkatt Pörrö, så klart. Pörrö har redan vinterkläder. Kläderna som jag gjorde till Alice förra året kanske passar Madeleine...?
Ja och eftersom vi också pratade om hur lång och smal Emeralde är jämfört med sin syster så finns det också en bild på dem halvnakna. Men här kommer bilder på vad jag gjorde efter att ha sovit ca. fyra timmar och vaknat alldeles för tidigt... nu måste jag försöka sova lite innan psykoterapin (16:15) och ändå hinna välja söta kläder åt Johnny som ska med för att klockan 20 ska jag se Hobbit med Erica och Fanny!!! Det vore dumt att försöka komma hem mellan 17 och 19:30 (?) så jag ska äta något och fira Johnnys 18-årsdag med ett glas något gott nånstans. Kameran är laddad. Ja, han fyller 18, när jag köpte honom för precis två år sedan så bestämde jag att han var 16. Nästa vår fyller Deena 19 och sen så tror jag inte de blir äldre än så. Alice och Emeralde kommer kanske alltid vara 14... eller? Och Madeleine är 9. Om tvillingarna och Milean vet jag inte riktigt och resten är vampyrbarn och en kattunge.
Ja, jag kunde alltså inte somna så jag tänkte vara vaken "ett par timmar" och se dagens julkalender... sen så fortsatte jag med Arthur för jag kunde inte sluta sy den här jackan. Sista avsnitt som jag kollade av Arthur var förresten jättebra, Neil Gaiman var med =)
Förra december lovade jag Johnny att fixa hans face-up... har fortfarande inte vågat försöka. Men snart ska jag! Det funkade ju ganska bra med Pörrö och jag tror inte Johnny är lika svår att sminka bra som Elias.
Jag hade terminens sista körrep igår. Pratade med ganska många och hade kul, men visst var jag besviken att Carl inte var där. Men på fredag sjunger vi på Forumgallerian (Erica och ett par kompisar kanske kommer och lyssnar, sen så ska vi baka pepparkakor och jultårtor tillsammans!) och på lördag har vi körens julfest <3 och lussegask och sen så får vi se hur bra jag orkar vara med nästa morgon. (Om jag visste att Carl ska vara med... men han är inte ens på listan, måste kanske fråga...)
Förra året gjorde jag ett lucialinne till Alice, nu hade jag tänkt att Madeleine skulle få bära det i år men hon är nog lite för kort. Så det blir nog Emeralde. Vi får se om jag vågar använda levande ljus igen...
Jag märkte just att jag tänkte typ precis som jag gör nu och att jag skrev dagbok på Bilddagboken för några år sen. Inte bara en massa bilder. En massa text som nästan ingen kanske läste.
Bara för att det hjälper att skriva när man mår dåligt.
Och när man mår bra så vill man berätta det också, för de viktiga.
Jag förstår att Lind började hata mig. Jag förstår inte varför Carl inte gör det - och han är så snäll mot mig att jag inte kan låta bli att tänka på honom hela tiden.
Vilken tur att jag har Jakob, min vän, någon att krama, någon att prata om Carl med, någon som är lika viktig fast på ett annat sätt. Och Elinor! Fast jag pratar inte om allt med henne. Oftast inte. Minns inte ens om jag nånsin sa nåt om såren... hon vet inte hur dåligt jag egentligen (ibland) mår, om hon inte läser bloggen.
Hon är ändå körens bästaste tjej. Lena är kanske näst bäst och sen så Elin, och kanske Anna. Gamla Johanna är vackrast. Och Sigrid har längst hår (jag minns när jag hade längst hår!!) och hon är jättetrevlig.
Jag saknar Erik. En till, förresten, som jag glömde när jag skrev på fb om alla saker som jag älskar/älskat som har fyra bokstäver. Dani, Lind, Lars (M.), Carl... katta helt besatt. Miau, mjao, katt, meow... prkl (perkele), stna (saatana), ja, jag svär för mycket! Book? Det hade jag inte på listan.
Listan såg ut så här:
Inhoan numeroa neljä, mutta tajusin just että olen aina tykännyt nelikirjaimisista sanoista/nimistä. Dani, Lind, Lars, Carl, Demi, Salo, äiti, iskä, kisu, fuck, prkl, miau...
kommentteja:
Minä:Satu, Laru, Taru, Maru... no okei, Satu ei sentään onneksi kutsu mua enää Maruksi eikä Rupaksi. Ethän? =)
Demittäjä enneyet: Jos joskus päädynkin (suomen)ruotsalaisiin naimisiin, haluan nelospojat, joille tulee nimiksi Nils, Knut, Hans ja Sven <3 Ei liity, kerroin silti.
Vad var det vi pratade om, Riitta? Och våra katter måste heta Nisse och Calle. Jättefula smeknamn faktiskt, men när vi vet varför... =)
Fast kanske inte. Kanske några finska dumma namn. Som Rutto, Elukka...
Men nu ska jag inte skriva om namn. Eller... svårt att sluta. Av alla mina tolv dockor är det bara Luna som har ett namn med fyra bokstäver! De andra är ju Deena, Johnny, Elias, Silas (5, 6, 5, 5), Alice, Milean (5, 6), Ed (2 - no shit sherlock), Emeralde, Madeleine (8, 9), och Stella (6), Lunas tvilling, och så Pörrö (5).
Katta trött katt. Men poängen var att du - ni - alla ska läsa vad jag skrev när Bilddagboken fortfarande hette Bilddagboken. Och förresten så vill jag fortfarande ha nån sorts kontakt med Carl, utanför kören, och sen så ska Jakob komma hit så jag blir tvungen att städa rummet. Eller Erica! För det är jättestökigt nu igen...
Btw, jag har varit ihop med Petteri (7), Thomas (6), de båda har 14 bokstäver om man räknar för- och efternamn. Petteri Tuovila, Thomas Karlsson. Och det har jag med, Maaria Vikström. Sen så Marco Miotti (5+6=11) och Erica Sandberg (5+8=13). Om man absolut vill ta det som att jag har varit ihop med 7, 6, 5... så heter hon fortfarande officiellt Eric. Fast för mig har hon alltid varit Erica.
Igår - nej vänta, i förrgår - firade jag min första självständiga självständighetsdag. Dvs Finlands nationaldag som singel. Mellan Trollet och Marco var jag singel typ fem månader, innan dess hade jag aldrig varit singel - jag hade en "pojkvän" som jag inte räknar när jag var 16-17, sen så direkt Petsku, sen så direkt Trollet, sen så tog det en hel (hemsk) sommar innan jag träffade Marco, sen så tog det slut när jag egentligen redan visste att han skulle göra slut och hade hittat Erica.
Hon orkade inte mer, och det förstår jag, hon sa det i mars. Men som Loke säger: vi gör inte slut, vi gör om. Nu är vi vänner. Och hon är min katt, jag är hennes katt.
Ja, samma piercingar och samma gamla kaffekopp, jag köpte två och nu har jag äntligen fått tillbaka den andra av Tuula, så Erica fick den.
Om lejonkvinnor och vattumän - men det är jag som är mest man av oss två. Fast ändå inte så mycket man att hon får kalla mig hetero!!! Fast det hon sa var typ citat... tror jag. Att jag är så butch att det är svårt att tro att jag är hetero... f*ck you, älskade Erica. Haista vittu, oot rakas. <3
Så min ex-flickvän kallade mig hetero. Men Jakob trodde i alla fall att jag var lesbisk innan vi lärde känna varandra på riktigt - det började kanske på V-Dala när vi pratade om Lars och hur bra Lars och nya Lars skulle passa ihop?
Då visste halva kören hur kär jag var i Lars M, han visste det senast på rigaresan när han läste min dagbok. Och då var jag samtidigt kär i Lind. Och Erik läste samma dagbok och frågade om han fick boka en tid hos en läkare - då fick jag medicin igen, Sertralin som jag fortfarande äter fast 100 mg (då fick jag bara 50).
Lars började inte heller hata mig. Han var vaken typ hela natten med mig och Sara och Kristina, jag sparvade mig och minns hur han tog min tass (eller handled) när jag tänkte springa och typ hoppa in i havet... jag tycker fortfarande jättemycket om honom och blev så glad när han berättade om sin pojkvän! På vårbalen, samma kväll då jag tog bilden som Carl fortfarande har som sin profilbild <3 <3
Läser du mig ibland, Carl? Bloggen alltså?
Jag skulle så gärna vilja veta vad du tänker.
Och Riitta... ska inte du blogga på svenska också? ;) Jag kan kolla stavningen och grammatiken!
Kisu tosi väsy.
Hereillä klo 17:30 tjsp torstaina - 02 tjsp lauantaina, ja nyt kello on 09:08...
Ai niin, piti kopsata jotain demistä.
Tässä:
Eikös kaikki näy Yle Areenassa jälkeenpäinkin? Kun kerran suoranakin. Vai?
Jos ei, niin itken. Areena temppuili koko ekan kättelyn ajan niin että jouduin kattomaan IL-tv:n paskanjauhantaa "linnan" ulkopuolella. Just ennen tokan kättelyn alkua tajusin kokeilla på Arenan ja näin loppuun asti, nyt Areena sentään näyttää jatkoja. Haluan silti nähdä suomeksi kaikki kättelyt ja haastattelut! Vaikka oli sitä kiva ruotsiksikin kuunnella, haastateltiin ja mainittiinkin tietysti ihan eri tyyppejä. Hollannin suurlähettiläs puhuu ihanaa riikinruotsia koska ruotsalainen vaimo, jne.
Ja Juha Itkonen hokee samoja juttuja pakkoruotsin puolesta kuin demittäjät, eikä taida saada viestiäni jonka laitoin svenska ylen chattiin. Puolusti pakkoruotsia ruotsin kielen helppoudella verrattuna saksaan tai ranskaan jne... ja tietysti siitä uutisoidaan tuolla kaksikielisyyden puolustamisena. Kaksikielisyys ei liity tuohon mitenkään.
Juha ei varmaan ole lukenut varsinaista pakkoruotsia sen enempää kuin minäkään, vaan olisi ehkä lukenut ruotsia vapaaehtoisestikin saksan tai ranskan sijasta. Itse aloitin saksalla, sitten alkoi englanti ja vasta seiskalla ruotsi, joka on nykyään käytännössä äidinkielen tasolla. Ei vaan liity niihin tuhansiin ja taas tuhansiin, jotka eivät opi tunneilla MITÄÄN, tai ainakaan eivät muista mitään hyödyllistä aikuisiässä. Jos voisi valita minkä tahansa kielen (koulun tarjoamista vaihtoehdoista), motivaatio olisi ehkä korkeammalla. Itse voisin päättäjänä antaa vaihtoehdoksi myös ylimääräistä englantia...
Alkaa taas mennä vähän liian syvälliseksi, heitänpä vaikka Syvällisiin tai blogiini samat joskus =D
Mitä hittoa nuo jatkot? En muista ennen katsoneeni jatkoja kunnolla, mutta öö... ei ihan vaikuta siltä mitä kuvittelin. Kymmenen koomikkoa ulkoa opeteltuine teksteineen ja vähän paskaa musaa...?
Tein skypen, muuten. Tai siis olihan siellä se daanasvan jota en ikinä käyttänyt, nyt tein uuden ihan Riittaa varten. Enkä muuten luultavasti suostu juttelemaan kenenkään sellaisen kanssa, joka ymmärtää tämän tekstin. Sieltä löytyi jopa se pakkomielteeni. Faaaan också. En ikinä, IKINÄ skypetä kenenkään muun kuin Riitan kanssa.
Har precis duschat. Måste hinna äta nudlar och dricka kaffe inom typ 20 min... och torkahåretsminkamig nej fan håret klarar av att torka sig självt och sminka hinner jag göra i kyrkan.
Jag kanske borde prioritera det här med att gå och visa mig för kvinnan som nyss ringde om ett nytt jobb... men vill inte ställa in psykoterapi. Eller? Skulle ju kunna... ringa henne och säga att jag kommer klockan fyra istället om det går bra och ha terapin imorgon som vi hade tänkt först. Ja. Det gör jag.
För jag måste i alla fall klä på mig, det kan jag INTE göra i kyrkan.
Hej, nudlarna har nästan slutat ånga, nu kan jag börja äta! Och se dagens avsnitt av Julkalendern!
Först ska jag fixa mig en extra halvtimme =)
-- det gick som vanligt. För mycket stress = sjuk ångest, ett glas vin, sms till terapeuten och samtal med henne som ringde så jag kan träffa båda imorgon istället. Psyko 11:45 och jobb 14:00. Vilken tur att jag inte har mycket vin kvar.
Ska försöka hinna till uppsjungningen som börjar på VG om en timme. Eller så sjunger jag själv hemma och missar att stirra på Tredje Lars och Carl. Tredje Lars har långt hår och är typ mer språknörd än Andra Lars men inte lika mycket som jag. Tyska kan han också, jag saknar att sparva mig tillsammans med honom, stjäla hans hårsnodd och prata tyska. Finska kan han inte! Men han dricker samma vin som jag och vi började prata när jag märkte att han hade en tysk sexbok i bokhyllan, fast inte samma Das Sex Buch som jag. (Den har jag för att min vän Linn och jag såg den i hennes brors bokhylla och skrattade så att hennes mamma kom och undrade vad vi skrattade, och berättade att de hade flera och då fick jag en. Hon berättade nog också varifrån de hade fått dem. Linn får berätta om hon minns!)
Nu tar jag ett till glas vin, men inte så att jag går till konserten full, som jag gjorde i fredags - det var ingen konsert, bara spex på ÖG och jag blev så glad när jag fick gå med Elin, Anna, Lena osv, men råkade dricka ett par glas för mycket innan och föll från min stol innan jag hade sett halva spexet... som jag inte såg bra och fattade bara hälften av vad de pratade och minns inget. Mamma ska förresten betala en ögonläkare åt mig i Finland så jag kanske kan skaffa glasögon. Såna där nördbrillor. Som jag kanske inte använder hela tiden, men när jag vill se något bra. Och jag kommer säkert alltid ha dem med mig, som jag har min kniv i sminkpåsen.
Att det inte går att förklara hur det känns att helt enkelt inte lyckas med att gå härifrån! Och jag vet att om jag inte drack (mycket) så skulle jag må så mycket bättre. Och ja, jag VET också att det ofta händer att jag inte kan sluta när jag har börjat... dricka, men som ni ser, det gäller också skrivandet.
