10 år sedan idag!!
torsdag 29 maj 2014
onsdag 28 maj 2014
Han är visst snällast i världen!
Boendestödstanten ringde och väckte mig när jag hade lyckats sova typ en timme. Hon kom hit runt 9 och städade med mig i två timmar... och när vi precis hade börjat så ringde Markus från centralstationen och sa att tåget inte gick eller något så han kom inte till jobbet (Stockholm). Istället kom han hit och hamnade precis i köket... han är en riktig ängel <3 <3 <3
Han diskade allt jag hade i rummet -- skitäckliga, torkade kastruller och sånt, massor, medan tanten och jag plockade bort skräp och kläder från golvet.
Jag kan stanna i det här rummet tills jag borde få nycklarna till det nya. Hoppas bara jag får det, killen som jag skulle hyra den av har inte hört av sig och svarade inte när jag försökte ringa och sms:a...
Nu har vi sovit lite, sett City of Ember, South Park och Salatut, nu ska vi äta nåt.
Hur fan har jag förtjänat en sån där pojkvän? Tanten trodde han försvinner snart... hoppas inte!
Älskar honom.
M <3 M
Om söta och snälla killar som inte kan prata om eller visa sina känslor och tankar tydligt
Vilken lång rubrik!
Jag ska försöka skriva ganska kort ändå, kom precis hem och vill se Salkkarit och dricka lite till cider. Efter repet gick vi till V-Dala och drack öl och cider och sånt. Egentligen har jag så lite pengar kvar att jag inte borde köpa sånt men det gjorde jag ändå, som alltid. Bra kväll.
Jag var tvungen att ringa Jeppe för att hitta dem, Jenny ville ju prata med mig efter repet. Jag var säker att hon skulle börja i stil med "Carl är lite orolig inför resan" eller nåt sånt, men hon ville mest veta hur jag mår och känner inför resan, inte (bara) när det gäller Carl men att jag inte ska göra dumheter för att jag mår dåligt... men jag mår bra och ser fram emot resan.
Först var jag ju lite besviken när jag hörde att Lotta hade lovat Carl att jag inte skulle vara i samma grupp eller minibuss som han, men egentligen gör det inget. Det viktigaste är att han ska trivas - och jag vet att jag ska trivas. Dessutom är vi största delen av tiden inte delade i grupper eller bussar!
Jenny lovade att hon ska säga till om jag stör Carl för mycket men hon trodde att de flesta inte vågar säga ifrån, och att Carl definitivt inte kommer göra det. Som om jag inte visste det.
Jag tycker fortfarande att Carl måste lära sig att säga ifrån om "någon" är för jobbig.
Jenny sa också att Carl inte säger sånt till några andra, det är bara de som märker det.
Carl är absolut inte bra på att ge tydliga nonverbala tecken och jag är ju sämst på att tolka dem.
Jag måste lära mig att vara snällare. Och att låta bli att berätta allt så öppet att det blir obehagligt.
Och Carl... precis tvärtom. Han ska låta bli att vara så snäll och försöka nån gång att säga rakt ut vad han tycker!
För hur fan ska det annars gå över helt? Eller liksom... som med Lars M, jag tycker fortfarande att han är jättesöt och trevlig och rolig men jag är inte kär i honom. Jag var ju aldrig besatt på riktigt men lite...
Jag ser fram emot körresan. Men kanske inte 8 graders Vättern-vatten.
Men att åka minibuss, den här gången skulle jag kanske kunna sitta på framsätet, bredvid Jeppe! Jag väljer Jeppes bil när jag inte får välja Carls (och skulle förresten inte ha försökt sitta bredvid honom, tror jag). Och två fina kvällar med världens finaste kör, med cider och badtunna och allt <3 <3
Kort text, va? Rubriken var i plural.
En ännu sötare och... kan man vara snällare, kanske inte, men i alla fall MIN EGEN kille som jag tycker så mycket om, han pratar inte om sina känslor heller. Det tänker jag lära honom att göra. Det är viktigare än att få honom att våga visa sig bland folk och typ träffa mina körkompisar.
Jag känner mig som en riktig lejontämjare. Markus är visserligen ganska tam men det finns ändå mycket att göra. Hur fan gör man det? Hur lockar man ut saker ur en söt och snäll kille?
Först måste Markus kanske vara säker att jag inte skriver allt här på bloggen =D
Alltså, han har inte ens facebook!
Men han har en jobbig flickvän som han tycker om, det är ju helt galet. Får se hur länge han står ut med mig! Om jag får välja så... kanske tills vi ligger i samma grav? <3
"Suomalainen mies ei puhu eikä pussaa" - Markus är halvfinsk, han pussas men pratar inte. =P
Jag är så lycklig för att jag har honom i mitt liv!!
Jag ska försöka skriva ganska kort ändå, kom precis hem och vill se Salkkarit och dricka lite till cider. Efter repet gick vi till V-Dala och drack öl och cider och sånt. Egentligen har jag så lite pengar kvar att jag inte borde köpa sånt men det gjorde jag ändå, som alltid. Bra kväll.
Jag var tvungen att ringa Jeppe för att hitta dem, Jenny ville ju prata med mig efter repet. Jag var säker att hon skulle börja i stil med "Carl är lite orolig inför resan" eller nåt sånt, men hon ville mest veta hur jag mår och känner inför resan, inte (bara) när det gäller Carl men att jag inte ska göra dumheter för att jag mår dåligt... men jag mår bra och ser fram emot resan.
Först var jag ju lite besviken när jag hörde att Lotta hade lovat Carl att jag inte skulle vara i samma grupp eller minibuss som han, men egentligen gör det inget. Det viktigaste är att han ska trivas - och jag vet att jag ska trivas. Dessutom är vi största delen av tiden inte delade i grupper eller bussar!
Jenny lovade att hon ska säga till om jag stör Carl för mycket men hon trodde att de flesta inte vågar säga ifrån, och att Carl definitivt inte kommer göra det. Som om jag inte visste det.
Jag tycker fortfarande att Carl måste lära sig att säga ifrån om "någon" är för jobbig.
Jenny sa också att Carl inte säger sånt till några andra, det är bara de som märker det.
Carl är absolut inte bra på att ge tydliga nonverbala tecken och jag är ju sämst på att tolka dem.
Jag måste lära mig att vara snällare. Och att låta bli att berätta allt så öppet att det blir obehagligt.
Och Carl... precis tvärtom. Han ska låta bli att vara så snäll och försöka nån gång att säga rakt ut vad han tycker!
För hur fan ska det annars gå över helt? Eller liksom... som med Lars M, jag tycker fortfarande att han är jättesöt och trevlig och rolig men jag är inte kär i honom. Jag var ju aldrig besatt på riktigt men lite...
Jag ser fram emot körresan. Men kanske inte 8 graders Vättern-vatten.
Men att åka minibuss, den här gången skulle jag kanske kunna sitta på framsätet, bredvid Jeppe! Jag väljer Jeppes bil när jag inte får välja Carls (och skulle förresten inte ha försökt sitta bredvid honom, tror jag). Och två fina kvällar med världens finaste kör, med cider och badtunna och allt <3 <3
Kort text, va? Rubriken var i plural.
En ännu sötare och... kan man vara snällare, kanske inte, men i alla fall MIN EGEN kille som jag tycker så mycket om, han pratar inte om sina känslor heller. Det tänker jag lära honom att göra. Det är viktigare än att få honom att våga visa sig bland folk och typ träffa mina körkompisar.
Jag känner mig som en riktig lejontämjare. Markus är visserligen ganska tam men det finns ändå mycket att göra. Hur fan gör man det? Hur lockar man ut saker ur en söt och snäll kille?
Först måste Markus kanske vara säker att jag inte skriver allt här på bloggen =D
Alltså, han har inte ens facebook!
Men han har en jobbig flickvän som han tycker om, det är ju helt galet. Får se hur länge han står ut med mig! Om jag får välja så... kanske tills vi ligger i samma grav? <3
"Suomalainen mies ei puhu eikä pussaa" - Markus är halvfinsk, han pussas men pratar inte. =P
Jag är så lycklig för att jag har honom i mitt liv!!
tisdag 27 maj 2014
måndag 26 maj 2014
...
Resegruppen hade möte idag. Innan det fick jag sms av Jenny att hon skulle behöva prata med mig imorgon efter kören. På mötet fick jag höra att Lotta (och vem vet vilka andra) hade lovat Carl att jag inte skulle vara med i samma grupp eller ens åka i samma bil som Carl. Jag hade sett fram emot att åtminstone sitta i samma bil men vill han det så...
Jag tycker fortfarande inte om att höra eller märka att folk har pratat om mig bakom ryggen och bestämt sånt. Lite som det gömda vinet förra året. Men jag förstår det, typ.
Men att han är så snäll och trevlig mot mig som på vårbalen och inte säger själv vad han tycker, vad han tänker och känner, det tycker jag är jobbigt.
Det blir ändå en bra körresa. Och om någon försöker säga till mig att jag inte får dricka alls eller prata alls med Carl eller nåt sånt så går jag inte med på det. Men jag ska inte vara lika sparv som förra året och inte ens lika sparv som på vårbalen!
Bilder från balen kommer senare. Nu vill min pojkvän ha lite uppmärksamhet tror jag =D
Jag tycker fortfarande inte om att höra eller märka att folk har pratat om mig bakom ryggen och bestämt sånt. Lite som det gömda vinet förra året. Men jag förstår det, typ.
Men att han är så snäll och trevlig mot mig som på vårbalen och inte säger själv vad han tycker, vad han tänker och känner, det tycker jag är jobbigt.
Det blir ändå en bra körresa. Och om någon försöker säga till mig att jag inte får dricka alls eller prata alls med Carl eller nåt sånt så går jag inte med på det. Men jag ska inte vara lika sparv som förra året och inte ens lika sparv som på vårbalen!
Bilder från balen kommer senare. Nu vill min pojkvän ha lite uppmärksamhet tror jag =D
fredag 23 maj 2014
Det där med colaflaskor med namn...
När jag ville ha Erica hittade jag bara Erika.
När jag ville ha Carl hittade jag bara Karl.
När jag ville ha Markus hittade jag bara Marcus.
Men igår ville jag köpa en flaska till mig och en till Erica.
P.S. Jag hade en flaska med Johnny en gång och en med Madeleine. Ska inte ens försöka leta efter Deena, Silas, Emeralde, Stella, Luna, Ed... men kanske Alice och Elias?? Kanske inte Pörrö och Milean =D
När jag ville ha Carl hittade jag bara Karl.
När jag ville ha Markus hittade jag bara Marcus.
Men igår ville jag köpa en flaska till mig och en till Erica.
P.S. Jag hade en flaska med Johnny en gång och en med Madeleine. Ska inte ens försöka leta efter Deena, Silas, Emeralde, Stella, Luna, Ed... men kanske Alice och Elias?? Kanske inte Pörrö och Milean =D
Ser fram emot körresan!
Och förresten serenadkvällen imorgon (ohoppsan, klockan är snart sex, idag då) och vårbalen.
Men mest resan. Jag har varit i Gränna en gång, då hade jag inte fyllt elva än. Hade varit utan godis från valborg till... födelsedagen skulle det vara, men efter att ha varit i Gränna var jag bara tvungen att smaka en polkagris. Jag älskar dem fortfarande lika mycket. De sockerfria är kanske ännu godare, fast de innehåller väl inte ens aspartam?? Och annat än den riktiga smaken vill jag inte ens smaka, inte ens lakrits eller nåt, det ska smaka polkagris!
Dagen efter den där resan fyllde jag elva. Eller dagen när vi kom hem. Minns inte. Jag minns att min fina rutiga klänning försvann under resan och att mamma hade bränt sina fingrar och använde nåt som luktade hemskt mycket lavendel. Jag hatade lukten. Och vi åkte med pappas bil, en skåpbil. Pappas första skåpbil. En röd VW. Det fanns ju plats för tre - jag hade fortfarande den minsta rumpan, så jag satt i mitten. Vi åkte från Finland genom Sverige till Danmark och sedan Tyskland, men hur vi kom hem minns jag inte, samma väg säkert. Bilen hade vi ju med oss men inte min rutiga klänning.
Jag minns några saker, som att jag samlade hästkastanjer och hoppade över skuggan av -- vad fan heter det, radar? Saken som går runt och runt på däcket och kastar en perfekt skugga som man kan hoppa över.
Jag blir överlycklig om man kan bada nånstans där, på körresan alltså. Jag svettas typ värre än förra våren, det måste ha nåt att göra med min vikt och hur mycket jag dricker -- svettades jag mindre när jag var i Finland förra sommaren eller var jag bara inomhus så mycket?
I vatten känner jag mig lätt som en fisk. Jag är (minst eller nästan) lika snabb som alla andra. Jag kan hålla andan längre än de flesta, jag skulle kunna bo i havet (till exempel på Azorerna, Teneriffa eller nånstans där), jag kan nästan andas under ytan på riktigt och alltid i mina drömmar... och jag hade ju konstsimning som hobby i några år - tills de kastade ut mig, jag blev trött på att alltid vara den sämsta, jag och en kompis som bara hade fingrar på en hand, vi två fick alltid bara göra grundgrejerna. Vi var nog inte tillräckligt bra. Så jag blev trött och trivdes bättre i botten.
Hon (med bara en riktig tass) hette Dina. Finandssvensk och rysk och - nåt land där de kanske pratar spanska - och vi pratade ju finska med varandra. Vi pratade om saker som att vi så gärna skulle vilja vara judinnor. (Då hade jag inte ens läst En ö i havet! Bara Anne Frank?)
Dina, precis som på filmen. Och boken. Jag tror inte jag hade kommit på namnet Deena utan Dinas bok och Letter to Dana (Daana kommer ju därifrån) och poängen var...
Är det konstigt att jag inte får Markus att prata om sig själv? Jag ställer en fråga och börjar babbla om mig själv, mina minnen, mina tankar, mig själv.
Mamma kanske har rätt på att jag är egoistisk och narcissistisk. Men jag är också nyfiken. Jag är ihop med en kille som jag inte känner och ändå tycker jag så jävla mycket om honom! Och det är INTE nåt fysiskt jag menar.
Jag hade nog tänkt somna senast ett - eller tre - eller fem - eller... nu är klockan 6:01. Ohoppsan.
Min katt, Erica, kissemiau, hon har sovit här bredvid mig sedan midnatt. Vi tänkte se Frozen tillsammans men var för trötta, sen så somnade hon och jag blev piggare. Jag fick kopiera den av Anjelica och Erica lånar min externa hårddisk så hon får se den (jag såg den ju med Anjelica för ett par veckor sen).
Men serenadkvällen börjar om bara 13 timmar... borde jag kanske sova??
Men mest resan. Jag har varit i Gränna en gång, då hade jag inte fyllt elva än. Hade varit utan godis från valborg till... födelsedagen skulle det vara, men efter att ha varit i Gränna var jag bara tvungen att smaka en polkagris. Jag älskar dem fortfarande lika mycket. De sockerfria är kanske ännu godare, fast de innehåller väl inte ens aspartam?? Och annat än den riktiga smaken vill jag inte ens smaka, inte ens lakrits eller nåt, det ska smaka polkagris!
Dagen efter den där resan fyllde jag elva. Eller dagen när vi kom hem. Minns inte. Jag minns att min fina rutiga klänning försvann under resan och att mamma hade bränt sina fingrar och använde nåt som luktade hemskt mycket lavendel. Jag hatade lukten. Och vi åkte med pappas bil, en skåpbil. Pappas första skåpbil. En röd VW. Det fanns ju plats för tre - jag hade fortfarande den minsta rumpan, så jag satt i mitten. Vi åkte från Finland genom Sverige till Danmark och sedan Tyskland, men hur vi kom hem minns jag inte, samma väg säkert. Bilen hade vi ju med oss men inte min rutiga klänning.
Jag minns några saker, som att jag samlade hästkastanjer och hoppade över skuggan av -- vad fan heter det, radar? Saken som går runt och runt på däcket och kastar en perfekt skugga som man kan hoppa över.
Jag blir överlycklig om man kan bada nånstans där, på körresan alltså. Jag svettas typ värre än förra våren, det måste ha nåt att göra med min vikt och hur mycket jag dricker -- svettades jag mindre när jag var i Finland förra sommaren eller var jag bara inomhus så mycket?
I vatten känner jag mig lätt som en fisk. Jag är (minst eller nästan) lika snabb som alla andra. Jag kan hålla andan längre än de flesta, jag skulle kunna bo i havet (till exempel på Azorerna, Teneriffa eller nånstans där), jag kan nästan andas under ytan på riktigt och alltid i mina drömmar... och jag hade ju konstsimning som hobby i några år - tills de kastade ut mig, jag blev trött på att alltid vara den sämsta, jag och en kompis som bara hade fingrar på en hand, vi två fick alltid bara göra grundgrejerna. Vi var nog inte tillräckligt bra. Så jag blev trött och trivdes bättre i botten.
Hon (med bara en riktig tass) hette Dina. Finandssvensk och rysk och - nåt land där de kanske pratar spanska - och vi pratade ju finska med varandra. Vi pratade om saker som att vi så gärna skulle vilja vara judinnor. (Då hade jag inte ens läst En ö i havet! Bara Anne Frank?)
Dina, precis som på filmen. Och boken. Jag tror inte jag hade kommit på namnet Deena utan Dinas bok och Letter to Dana (Daana kommer ju därifrån) och poängen var...
Är det konstigt att jag inte får Markus att prata om sig själv? Jag ställer en fråga och börjar babbla om mig själv, mina minnen, mina tankar, mig själv.
Mamma kanske har rätt på att jag är egoistisk och narcissistisk. Men jag är också nyfiken. Jag är ihop med en kille som jag inte känner och ändå tycker jag så jävla mycket om honom! Och det är INTE nåt fysiskt jag menar.
Jag hade nog tänkt somna senast ett - eller tre - eller fem - eller... nu är klockan 6:01. Ohoppsan.
Min katt, Erica, kissemiau, hon har sovit här bredvid mig sedan midnatt. Vi tänkte se Frozen tillsammans men var för trötta, sen så somnade hon och jag blev piggare. Jag fick kopiera den av Anjelica och Erica lånar min externa hårddisk så hon får se den (jag såg den ju med Anjelica för ett par veckor sen).
Men serenadkvällen börjar om bara 13 timmar... borde jag kanske sova??
torsdag 22 maj 2014
onsdag 21 maj 2014
Klar med Johnny!
Ska ta några fler bilder imorgon när han har kläder på sig, men om någon är nyfiken om vad annat jag sminkade än ansiktet...
NAKENBILD!!
OMG!!!
Carl ska med på körresan!!
Jag ska rapportera när det har gått en hel dag utan att jag tänker på honom, men det kommer nog inte hända förrän efter körresan.
Det började på en körresa och förhoppningsvis går det över på en körresa! Jag hoppas fortfarande att vi ska kunna vara nån sorts vänner men är inte besatt längre.
Jag gissar att Carl är glad för min skull nu när jag har Markus ;)
Jag ska rapportera när det har gått en hel dag utan att jag tänker på honom, men det kommer nog inte hända förrän efter körresan.
Det började på en körresa och förhoppningsvis går det över på en körresa! Jag hoppas fortfarande att vi ska kunna vara nån sorts vänner men är inte besatt längre.
Jag gissar att Carl är glad för min skull nu när jag har Markus ;)
Matte för nördar
Körens hemsida är säkert (fortfarande) i trygga tassar. Max - han som till exempel löser Rubiks kub fort som fan - blev vald till nästa hemsidesansvarig. Han är så nörd att jag inte vågar gå för nära honom ifall det smittas!
Hans poäng i mina ögon ökade genast när han frågade om det står hemside- eller hemsidesansvarig på körens stadgar.
Men poängen här var bara att roa några nördar som läser mig med vad Max gjorde efter årsmötet. xD
Jag fattar inte och bryr mig inte, men WTF...?
Fast det tycker säkert många när jag säger att jag kan läsa/skriva Braille, hobbitrunor, lite Tengwar, amerikanskt/finskt teckenalfabet...
Läs och förstå! xD
Hans poäng i mina ögon ökade genast när han frågade om det står hemside- eller hemsidesansvarig på körens stadgar.
Men poängen här var bara att roa några nördar som läser mig med vad Max gjorde efter årsmötet. xD
Jag fattar inte och bryr mig inte, men WTF...?
Fast det tycker säkert många när jag säger att jag kan läsa/skriva Braille, hobbitrunor, lite Tengwar, amerikanskt/finskt teckenalfabet...
Läs och förstå! xD
Tisdag/onsdag
Ligger vid datorn och är inte ett dugg trött. Men det finns ju massor av program jag kan se innan ögonen börjar tröttna! Jag tror inte att det stör min Markus som ligger här och snarkar lätt. Ganska precis i mitten av sängen, förresten. Stackars lilla sötnos måste vakna typ klockan sex igen. =)
Själv dricker jag vitt vin och läser demi och andra dumheter.
Idag hade jag inte kameran med mig på kören, det var ju dumt. Elin och Louise såg så bra ut på årsmötet, med svarta klänningar och studentmössor, och vårt lilla plastlejon Aslan på bordet (han fick vara ordförandeklubba och hoppade glatt ibland).
Elins långa svarta klänning får jag förresten låna på vårbalen!! Hoppas den passar mig, hon sa att den är stretchy. Elin är ju inte tjock som jag men hon är så lång att vi kanske har nästan samma storlek, och hon är ju inte pinnsmal heller. Jag måste kanske ha högklackade skor för att inte trampa på klänningen. Hoppas mina bröst får plats!! =P
Jag mår bättre än på länge. Märkte förresten idag att min första dockas initialer är något jag skulle kunna skaffa som tatuering. D.L.A.S. Deena Lilla Amyriel Svan. Det Löser Alltid Sig.
Det kom jag på när Markus sms:ade att vi skulle kunna träffa hans mamma nästa vecka, eller är det då jag måste flytta... det löser väl sig. Något sånt skrev han. Då började jag tänka på att jag alltid trott på att allt löser sig, och det brukar det göra, och sen så märkte jag på nåt sätt att Det löser Sig = DS osv.
Det var på körens årsmöte jag sms:ade med Markus och tänkte på sånt. Markus var i Uppsala runt 21:20 och satt på bänken på andra sidan ån, vågade inte komma in på VG eller ens sitta ute på gården. Vi är ju så farliga, vi var säkert femton farliga korister som satt där inne. Inte ens kaffe kunde locka in honom dit. Men jag smet när vi var nästan klara med mötet för jag började bli lite hungrig och ville inte att han skulle behöva vänta alltför länge. Han hade lovat mig att bjuda på mat om jag valde restaurang. Först tänkte jag Bullitt men köket var stängt, då kom han ihåg O'Learys och jag blandade ihop den med O'Connors, men det var ju ännu bättre, närmare och mysigare och jättegod mat. Han åt fish&chips och jag åt blåmusslor med vitlöksbröd, pommes och vitvinssås om jag minns rätt. Som sagt, jättegott! Och så en Somersby till mig och en öl till honom, en man som spelade ganska bra musik på gitarr och mycket kärleksfulla blickar och ord mellan oss.
Som svenska reklam säger: plötsligt händer det.
Vem kunde ha anat att killen som fick sova över för att han bor så långt borta och som jag sedan slängde ut för att jag inte kunde somna - att han skulle bli min pojkvän? Jag blev typ förvånad när han hörde av sig igen - och igen, och igen, och så gulligt, och... plötsligt hände det.
Du är stor och stark och snygg, hos dig så är jag trygg - och du är min. <3
P.S. Har jag förresten nämnt det här programmet? Hur bra jag än mår så läser jag hemska sanningsbaserade böcker och tittar på saker som... http://www.svt.se/doden-doden-doden/se-program/
Jag är inte säker om namnet kommer just därifrån, men jag vet att Astrid Lindgren brukade säga det i början av varje telefonsamtal med sina systrar när de höll på att bli gamla. Då hade de pratat om det och kunde prata om roligare saker.
Själv dricker jag vitt vin och läser demi och andra dumheter.
Idag hade jag inte kameran med mig på kören, det var ju dumt. Elin och Louise såg så bra ut på årsmötet, med svarta klänningar och studentmössor, och vårt lilla plastlejon Aslan på bordet (han fick vara ordförandeklubba och hoppade glatt ibland).
Elins långa svarta klänning får jag förresten låna på vårbalen!! Hoppas den passar mig, hon sa att den är stretchy. Elin är ju inte tjock som jag men hon är så lång att vi kanske har nästan samma storlek, och hon är ju inte pinnsmal heller. Jag måste kanske ha högklackade skor för att inte trampa på klänningen. Hoppas mina bröst får plats!! =P
Jag mår bättre än på länge. Märkte förresten idag att min första dockas initialer är något jag skulle kunna skaffa som tatuering. D.L.A.S. Deena Lilla Amyriel Svan. Det Löser Alltid Sig.
Det kom jag på när Markus sms:ade att vi skulle kunna träffa hans mamma nästa vecka, eller är det då jag måste flytta... det löser väl sig. Något sånt skrev han. Då började jag tänka på att jag alltid trott på att allt löser sig, och det brukar det göra, och sen så märkte jag på nåt sätt att Det löser Sig = DS osv.
Det var på körens årsmöte jag sms:ade med Markus och tänkte på sånt. Markus var i Uppsala runt 21:20 och satt på bänken på andra sidan ån, vågade inte komma in på VG eller ens sitta ute på gården. Vi är ju så farliga, vi var säkert femton farliga korister som satt där inne. Inte ens kaffe kunde locka in honom dit. Men jag smet när vi var nästan klara med mötet för jag började bli lite hungrig och ville inte att han skulle behöva vänta alltför länge. Han hade lovat mig att bjuda på mat om jag valde restaurang. Först tänkte jag Bullitt men köket var stängt, då kom han ihåg O'Learys och jag blandade ihop den med O'Connors, men det var ju ännu bättre, närmare och mysigare och jättegod mat. Han åt fish&chips och jag åt blåmusslor med vitlöksbröd, pommes och vitvinssås om jag minns rätt. Som sagt, jättegott! Och så en Somersby till mig och en öl till honom, en man som spelade ganska bra musik på gitarr och mycket kärleksfulla blickar och ord mellan oss.
Som svenska reklam säger: plötsligt händer det.
Vem kunde ha anat att killen som fick sova över för att han bor så långt borta och som jag sedan slängde ut för att jag inte kunde somna - att han skulle bli min pojkvän? Jag blev typ förvånad när han hörde av sig igen - och igen, och igen, och så gulligt, och... plötsligt hände det.
Du är stor och stark och snygg, hos dig så är jag trygg - och du är min. <3
P.S. Har jag förresten nämnt det här programmet? Hur bra jag än mår så läser jag hemska sanningsbaserade böcker och tittar på saker som... http://www.svt.se/doden-doden-doden/se-program/
Jag är inte säker om namnet kommer just därifrån, men jag vet att Astrid Lindgren brukade säga det i början av varje telefonsamtal med sina systrar när de höll på att bli gamla. Då hade de pratat om det och kunde prata om roligare saker.
måndag 19 maj 2014
Bilder!
Jag tycker om söta och håriga saker. Och solen. Och vin och cider och lonkero.
Jag har förresten ingen aning om Markus har något emot att jag postar bilder på honom här eller på facebook. Men han är ju min, jag bestämmer... eller hur?
Nu har jag skrivit till någon på Den of Angels som säljer en Littlefee Ante ;)
Så jag ska kanske snart köpa henne!
Jag har förresten ingen aning om Markus har något emot att jag postar bilder på honom här eller på facebook. Men han är ju min, jag bestämmer... eller hur?
Nu har jag skrivit till någon på Den of Angels som säljer en Littlefee Ante ;)
Så jag ska kanske snart köpa henne!
söndag 18 maj 2014
Söndag
Jag hade sett fram emot konserten men sen så orkade jag inte åka till Uppsala. Dumma kattskrälle. Men jag trivs så bra hos min pojkvän <3
Idag åt vi smörgåstårta. Himla gott! Och det var fyra söta små barn här.
Idag åt vi smörgåstårta. Himla gott! Och det var fyra söta små barn här.
lördag 17 maj 2014
Lördag
Markus är knäppare än jag trodde!
Hans styvmor är knäpp också. Jätteknäpp.
Han är min pojkvän nu.
Han släppte ut voffsingarna och när han och två av dem kom tillbaka så hittade han två lonkero.
Och hans styvmor gav mig massor av rödvin.
Ändå inte bara därför jag gillar dem. Eller älskar.
Kan man älska någon man inte riktigt känner än?
Jag tror det. Han är knäpp och jag älskar nog honom.
Hans styvmor är knäpp också. Jätteknäpp.
Han är min pojkvän nu.
Han släppte ut voffsingarna och när han och två av dem kom tillbaka så hittade han två lonkero.
Och hans styvmor gav mig massor av rödvin.
Ändå inte bara därför jag gillar dem. Eller älskar.
Kan man älska någon man inte riktigt känner än?
Jag tror det. Han är knäpp och jag älskar nog honom.
fredag 16 maj 2014
Fredag strax efter midnatt
Det där halsbandet som Riitta köpte till mig... den hjärtformade medaljongen.
Den här gången alltså. Är det konstigt att inlägget var just det enda som Carl har kommenterat på?
Markus fingrar blöder inte lätt. Jag fick sticka honom minst sex eller sju gånger innan jag fick tillräckligt stora droppar. Men nu har jag några små droppar av hans blod i hjärtmedaljongen istället för "Carl" skrivet med mitt blod.
Om du läser mig fortfarande, Carl - kommer du på konserten på söndag? Jag vill se dig. För jag orkar inte tänka på dig varje dag i en till sommar. Inte varje dag.
Vi såg Big Fish, Markus och jag, och drack cider och vin (och en öl som han hade kvar sedan förra gången han var här).
Varför har man de viktiga ringarna på vänster ringfinger? Jo, det sägs att det går en väg (nerver eller något) därifrån direkt till hjärtat. Jag har alltså hans hjärtblod i min hjärtmedaljong. Snacka om stark magi.
Just nu snarkar han här bredvid mig. Eller andas. Precis när jag skrev det där så började han andas lite tystare.
Dumt att han måste gå upp om fem timmar eller så. Jag vill krama honom i minst 18 timmar.
Den här gången alltså. Är det konstigt att inlägget var just det enda som Carl har kommenterat på?
Markus fingrar blöder inte lätt. Jag fick sticka honom minst sex eller sju gånger innan jag fick tillräckligt stora droppar. Men nu har jag några små droppar av hans blod i hjärtmedaljongen istället för "Carl" skrivet med mitt blod.
Om du läser mig fortfarande, Carl - kommer du på konserten på söndag? Jag vill se dig. För jag orkar inte tänka på dig varje dag i en till sommar. Inte varje dag.
Vi såg Big Fish, Markus och jag, och drack cider och vin (och en öl som han hade kvar sedan förra gången han var här).
Varför har man de viktiga ringarna på vänster ringfinger? Jo, det sägs att det går en väg (nerver eller något) därifrån direkt till hjärtat. Jag har alltså hans hjärtblod i min hjärtmedaljong. Snacka om stark magi.
Just nu snarkar han här bredvid mig. Eller andas. Precis när jag skrev det där så började han andas lite tystare.
Dumt att han måste gå upp om fem timmar eller så. Jag vill krama honom i minst 18 timmar.
torsdag 15 maj 2014
Fortfarande torsdag
Det gick bra! Imorgon har jag pengar på kontot!
Snart kommer Markus hit! ^^
Erica och jag åkte buss till stan och hon bjöd mig på lunch på VG. Så gott!!
Jag hade tänkt åka helt utan en docka men Pörrö tyckte inte det...
Vi gick hem genom kyrkogården som vanligt, fotade först lite vid ån, Pörrö skrev sitt namn på en björk och plockade två blommor till Gösta Knutssons grav. Pelle Svanslös är ju en av Pörrös favoritböcker! Han tycker att det är så fel och orättvist att det inte finns katter i alla Astrid Lindgrens böcker. Pippi Långstrump till exempel. Och Bröderna Lejonhjärta! Och Ronja! Och Saltkråkan, alla möjliga djur men inte en enda katt! Pörrö har dem alla ändå i sin bokhylla, och några andra böcker utan katter, men också några med katter (Emil, Madicken, Bullerbyn...) och de är så klart hans favoriter. Jag tror han tillsätter några katter när han läser högt för Madeleine.
Snart kommer Markus hit! ^^
Erica och jag åkte buss till stan och hon bjöd mig på lunch på VG. Så gott!!
Jag hade tänkt åka helt utan en docka men Pörrö tyckte inte det...
Vi gick hem genom kyrkogården som vanligt, fotade först lite vid ån, Pörrö skrev sitt namn på en björk och plockade två blommor till Gösta Knutssons grav. Pelle Svanslös är ju en av Pörrös favoritböcker! Han tycker att det är så fel och orättvist att det inte finns katter i alla Astrid Lindgrens böcker. Pippi Långstrump till exempel. Och Bröderna Lejonhjärta! Och Ronja! Och Saltkråkan, alla möjliga djur men inte en enda katt! Pörrö har dem alla ändå i sin bokhylla, och några andra böcker utan katter, men också några med katter (Emil, Madicken, Bullerbyn...) och de är så klart hans favoriter. Jag tror han tillsätter några katter när han läser högt för Madeleine.
Torsdag
Varför är det så lätt att skriva om depression, social fobi, mediciner, allt som jag inte lyckas med, att jag inte har pengar... men det känns pinsamt att nämna att jag ska söka socialbidrag och att jag ska få boendestöd?
Som mamma sa redan för länge sedan när jag bad om matpengar: gå till soc som alla andra invandrare.
Nu ska jag. Nu måste jag. Och det känns bra om det inte är alldeles för svårt att få pengar av dem. Jag har fyllt i alla papper, är sjukskriven av min fina psykiater, måste bara skriva ut kontoutdrag och sånt innan jag ska iväg. Hoppas Erica kan låna mig busskortet, annars får jag gå. Fast det är fint väder. Fan att min cykel försvann. Och perkele att jag inte har pengar alls, jag skulle förtjäna en cider vid ån efter att ha klarat av besöket till soc. Det är klockan 15. Känns mycket lättare än förra gången, det var innan jag ens hade medicin mot social fobi, jag gick dit för att mamma tvingade mig, det enda jag fick var telefonnummer och de pekade på en telefon i hörnet. Som om jag skulle klara av att ringa när andra hör mig. Jag hade inga pengar på min svenska mobil men bytte till mitt finska sim-kort, grät av ångest om jag minns rätt, satt på en bänk där ingen kunde höra mig, var jättenervös och när jag äntligen ringde - hörde jag bara ett meddelande om deras öppettider. Sen fick jag jobb som telefonförsäljare och försökte aldrig med soc igen. Nu, efter mer än tre år, har min kära vän Riitta kontaktat dem och fixat mig en besökstid. Hoppas jag har allt och klarar av att förklara allt och får hjälp. Om jag får pengar av dem så börjar jag tänka på bra namn för en Littlefee Ante ;)
Ja, jag prioriterar en docka. Sen kan jag skaffa mat, alkohol, en cykel och annat viktigt, och om jag känner mig rik så kan jag kanske börja fundera på en smartphone... eller först en ny kamera kanske?
Fast jag har ingen aning hur mycket jag kan få - OM jag kan få pengar av dem. Det måste jag väl få? Som alla andra invandrare!
Och boendestöd. Som alla andra... vadå? Jag har ingen diagnos på funktionsnedsättning. Men en kvinna ringde mig flera gånger och erbjöd det, för att någon/några hade hört av sig och varit oroliga, någon visste att jag alltid är hemma och har persiennerna nere, att det är stökigt och att jag inte mår bra... jag fattar inte vem som har koll på mitt fönster. Och vem ringer folk och är orolig för mig? Jag fattar inte. Alla som bryr sig om mig (vad jag vet) skulle säga till mig innan de gör något sånt.
Men den där trevliga kvinnan behövde bara läkarintyg så skulle hon fixa någon/några som ska komma typ en gång i veckan och motivera mig att göra saker som jag måste. Nu har hon fått intyget och då väntar jag bara på att de kontaktar mig och kommer hit. Hon ringde alltså och väckte mig idag för att säga det. Jag kan nästan höra Andreas sucka av lättnad. Han har ju boendestöd och klarar sig så mycket bättre än jag... det borde inte kännas pinsamt bara för att jag inte har en diagnos som Aspergers eller ADD. Ingen vågar kalla mig neurotypisk ändå. Jag borde ju nästan vara stolt över det, eller hur! Jag skulle vara glad om jag hade en sån diagnos. Men som om jag skulle klara av att skaffa mig utredning.
Jag har bara sovit ca sex timmar, men det är nog bara bra för då vet jag att jag kan somna samtidigt som Markus ikväll. Så jag har sett fram emot att träffa honom igen! Jag drömde om honom.
Jag har mått läskigt bra sedan Riitta var här. På grund av henne, Markus, vårsolen... kanske allra mest Markus! För att vara ärlig så kan det ju också påverka att jag inte har haft pengar till vin. Inget sparvande varje kväll. Sover utan sömntabletter. Dricker kaffe och mår bra. Ikväll kommer Markus hit, imorgon ska jag få se var han bor, och jag tänker gräva ut lite mer information om honom! Jag vill att han ska berätta om sig själv! Jag vill veta vad han tänker och känner! Jag vill lära känna honom på riktigt! <3 <3 <3
Sokeana hetkenä hän suuteli minua, eihän voi tuntea ihmistä joka ei kerro itsestään mitään...
Som mamma sa redan för länge sedan när jag bad om matpengar: gå till soc som alla andra invandrare.
Nu ska jag. Nu måste jag. Och det känns bra om det inte är alldeles för svårt att få pengar av dem. Jag har fyllt i alla papper, är sjukskriven av min fina psykiater, måste bara skriva ut kontoutdrag och sånt innan jag ska iväg. Hoppas Erica kan låna mig busskortet, annars får jag gå. Fast det är fint väder. Fan att min cykel försvann. Och perkele att jag inte har pengar alls, jag skulle förtjäna en cider vid ån efter att ha klarat av besöket till soc. Det är klockan 15. Känns mycket lättare än förra gången, det var innan jag ens hade medicin mot social fobi, jag gick dit för att mamma tvingade mig, det enda jag fick var telefonnummer och de pekade på en telefon i hörnet. Som om jag skulle klara av att ringa när andra hör mig. Jag hade inga pengar på min svenska mobil men bytte till mitt finska sim-kort, grät av ångest om jag minns rätt, satt på en bänk där ingen kunde höra mig, var jättenervös och när jag äntligen ringde - hörde jag bara ett meddelande om deras öppettider. Sen fick jag jobb som telefonförsäljare och försökte aldrig med soc igen. Nu, efter mer än tre år, har min kära vän Riitta kontaktat dem och fixat mig en besökstid. Hoppas jag har allt och klarar av att förklara allt och får hjälp. Om jag får pengar av dem så börjar jag tänka på bra namn för en Littlefee Ante ;)
Ja, jag prioriterar en docka. Sen kan jag skaffa mat, alkohol, en cykel och annat viktigt, och om jag känner mig rik så kan jag kanske börja fundera på en smartphone... eller först en ny kamera kanske?
Fast jag har ingen aning hur mycket jag kan få - OM jag kan få pengar av dem. Det måste jag väl få? Som alla andra invandrare!
Och boendestöd. Som alla andra... vadå? Jag har ingen diagnos på funktionsnedsättning. Men en kvinna ringde mig flera gånger och erbjöd det, för att någon/några hade hört av sig och varit oroliga, någon visste att jag alltid är hemma och har persiennerna nere, att det är stökigt och att jag inte mår bra... jag fattar inte vem som har koll på mitt fönster. Och vem ringer folk och är orolig för mig? Jag fattar inte. Alla som bryr sig om mig (vad jag vet) skulle säga till mig innan de gör något sånt.
Men den där trevliga kvinnan behövde bara läkarintyg så skulle hon fixa någon/några som ska komma typ en gång i veckan och motivera mig att göra saker som jag måste. Nu har hon fått intyget och då väntar jag bara på att de kontaktar mig och kommer hit. Hon ringde alltså och väckte mig idag för att säga det. Jag kan nästan höra Andreas sucka av lättnad. Han har ju boendestöd och klarar sig så mycket bättre än jag... det borde inte kännas pinsamt bara för att jag inte har en diagnos som Aspergers eller ADD. Ingen vågar kalla mig neurotypisk ändå. Jag borde ju nästan vara stolt över det, eller hur! Jag skulle vara glad om jag hade en sån diagnos. Men som om jag skulle klara av att skaffa mig utredning.
Jag har bara sovit ca sex timmar, men det är nog bara bra för då vet jag att jag kan somna samtidigt som Markus ikväll. Så jag har sett fram emot att träffa honom igen! Jag drömde om honom.
Jag har mått läskigt bra sedan Riitta var här. På grund av henne, Markus, vårsolen... kanske allra mest Markus! För att vara ärlig så kan det ju också påverka att jag inte har haft pengar till vin. Inget sparvande varje kväll. Sover utan sömntabletter. Dricker kaffe och mår bra. Ikväll kommer Markus hit, imorgon ska jag få se var han bor, och jag tänker gräva ut lite mer information om honom! Jag vill att han ska berätta om sig själv! Jag vill veta vad han tänker och känner! Jag vill lära känna honom på riktigt! <3 <3 <3
Sokeana hetkenä hän suuteli minua, eihän voi tuntea ihmistä joka ei kerro itsestään mitään...
onsdag 14 maj 2014
Onsdag
Skönt med en ledig dag. Vadå, jag har väl bara lediga dagar?! - Jo men en dag helt utan sociala kontakter. Det betyder inte att jag inte orkar med sms, facebook, demi... ;)
Imorgon kommer Markus hit och på fredag får jag alltså träffa hans pappa och dennes fru, båda finnar och sverigedemokrater... men säkert annars trevliga. De lyssnar på bra musik!
Och tre söta små voffsingar och söta men inte så små ormar!! Visst var det ganska stora ormar eller minns jag fel? Jag vill krama dem!!
Min dumma kamera föll på marken igår när jag försökte leta efter min nyckel i väskan, nu funkar den inte alls. Så jag får använda kameran som Henri gav mig tills jag har råd att skaffa en ny. Jag köper som sagt Littlefee Ante först ändå, om jag bara lyckas skaffa mig pengar =D
Jag borde tänka på flytten och sånt... men orkar inte, jag ska dricka kaffe och titta på noterna så jag kan allt på konserten. Igår när jag färgade håret så diskade jag också, nu kan man duscha här utan att trampa på en slemmig skål eller tallrik!
Imorgon kommer Markus hit och på fredag får jag alltså träffa hans pappa och dennes fru, båda finnar och sverigedemokrater... men säkert annars trevliga. De lyssnar på bra musik!
Och tre söta små voffsingar och söta men inte så små ormar!! Visst var det ganska stora ormar eller minns jag fel? Jag vill krama dem!!
Min dumma kamera föll på marken igår när jag försökte leta efter min nyckel i väskan, nu funkar den inte alls. Så jag får använda kameran som Henri gav mig tills jag har råd att skaffa en ny. Jag köper som sagt Littlefee Ante först ändå, om jag bara lyckas skaffa mig pengar =D
Jag borde tänka på flytten och sånt... men orkar inte, jag ska dricka kaffe och titta på noterna så jag kan allt på konserten. Igår när jag färgade håret så diskade jag också, nu kan man duscha här utan att trampa på en slemmig skål eller tallrik!
tisdag 13 maj 2014
Tisdag
Mina baktassar är trötta efter att ha gått till stan och tillbaka, och stått mycket på körrepet.
Bra rep. Och jag älskar fortfarande Fix You.
Fast lite läskigt var det när vi skulle stå blandat och jag höll på att fota Deena så att resten av altarna hann gå längre bort, sen så hamnade jag mellan några killar och alla kunde höra min röst hur tydligt som helst. Jag tyckte dock att jag sjöng bra. Början på Fix You alltså, när andra alt sjunger solo. Läskigt men kul. Den tycker jag jättemycket om och så alla ställen där vi sjunger jättelåga toner.
Fast när Lars hämtade noter eller något så passade jag på att ta hans plats (bredvid Johanna, andra alt, och nästan bredvid en till andra alt, Sonia). Sen så märkte Anna (dirigent) att vi var så få att vi kunde stå tillsammans och då var jag nöjd. Jag kan sjunga när jag bara hör någon annan så att jag vet att jag sjunger rätt!
Några bilder och sen ska jag se dagens Salatut. Jakob var inte på repet särskilt länge så jag hann inte be honom ta kort på mig och Deena, men Jeppe gjorde det. Min kamera är skitdålig, som man kan se så gick den sönder på ännu ett nytt sätt idag. Jag ska skaffa en ny genast när (om) jag får pengar. Direkt efter Littlefee Ante, alltså.
Skorna är lite för stora för Deena men vi hade matchande skor. Jag trivs bättre i längre kjol, därför tog jag min favoritkjol och inte en likadan som Deena har. Vi har matchande halsband också. Anjelica har lovat att göra en finare tatuering på Deena! En drake såklart.
Jag färgade håret idag, det syns nog inte om man inte kommer ihåg hur mycket rotväxt jag hade tidigare. Och borstade Deenas röda peruk med varmt vatten så att de rufsiga lockarna försvann. Den blev mycket längre! Topparna ser slitna ut men bättre än mitt hår...
Bra rep. Och jag älskar fortfarande Fix You.
Fast lite läskigt var det när vi skulle stå blandat och jag höll på att fota Deena så att resten av altarna hann gå längre bort, sen så hamnade jag mellan några killar och alla kunde höra min röst hur tydligt som helst. Jag tyckte dock att jag sjöng bra. Början på Fix You alltså, när andra alt sjunger solo. Läskigt men kul. Den tycker jag jättemycket om och så alla ställen där vi sjunger jättelåga toner.
Fast när Lars hämtade noter eller något så passade jag på att ta hans plats (bredvid Johanna, andra alt, och nästan bredvid en till andra alt, Sonia). Sen så märkte Anna (dirigent) att vi var så få att vi kunde stå tillsammans och då var jag nöjd. Jag kan sjunga när jag bara hör någon annan så att jag vet att jag sjunger rätt!
Några bilder och sen ska jag se dagens Salatut. Jakob var inte på repet särskilt länge så jag hann inte be honom ta kort på mig och Deena, men Jeppe gjorde det. Min kamera är skitdålig, som man kan se så gick den sönder på ännu ett nytt sätt idag. Jag ska skaffa en ny genast när (om) jag får pengar. Direkt efter Littlefee Ante, alltså.
Skorna är lite för stora för Deena men vi hade matchande skor. Jag trivs bättre i längre kjol, därför tog jag min favoritkjol och inte en likadan som Deena har. Vi har matchande halsband också. Anjelica har lovat att göra en finare tatuering på Deena! En drake såklart.
Jag färgade håret idag, det syns nog inte om man inte kommer ihåg hur mycket rotväxt jag hade tidigare. Och borstade Deenas röda peruk med varmt vatten så att de rufsiga lockarna försvann. Den blev mycket längre! Topparna ser slitna ut men bättre än mitt hår...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)