Daana: september 2014

En till natt som det brukar vara: Markus sover sött, jag sitter vid datorn och äter och dricker kaffe och väntar på att hans väckarklocka ska ringa (5:35). Som vanligt lyckades jag somna, vaknade runt halv tre och gick upp klockan fyra. Så glad att jag bara har skola två dagar i veckan! Jag skulle inte överleva flera. Eller skulle det då gå snabbare att fixa dygnsrytmen? Lättare att somna? Igår sov jag från kanske 8 till typ 16-17, det var jätteskönt efter två helt sömnlösa nätter. I tisdags åkte jag till Uppsala tillsammans med Markus - en timme tidigare än jag behövde, skolan började 9. Idag börjar jag först kl. 13, hinner nog vila lite innan jag ska göra mig i ordning. Jag ÄLSKAR att sova bredvid Markus men sover så mycket bättre om jag får sova själv - i hans säng!

Skola? Åka till Uppsala? Jag kanske borde uppdatera lite? Det är nästan en månad sedan jag skrev sist. Jag bor hos Markus (i källaren hos hans pappa), vi ska flytta till Uppsala så snart som möjligt. Markus ska fixa lån och köpa en lägenhet. Det blir så skönt! Nu ligger mina böcker i flyttlådor och mina kläder i kassar och högar, dockorna sitter överallt i källaren som ser ut som en barnkammare, jag hittar aldrig något jag behöver och Markus styvmor är absolut trött på mig.

Men Österbybruk är vackert också. När jag kommer hem efter kören till exempel... den där stjärnhimlen!! Och huset gillar jag, äppelträd, tre söta vovvar, jättegod mat, sval och skön källare, lite senare på hösten ska vi nog ha eld i spisen här nere!

Men egen lägenhet...! Böckerna i hyllor, eget kök, kattunge förhoppningsvis (när jag jobbar, sa Markus)... vi har varit ihop lite över fyra månader =D

Skolan har börjat. I tisdags pratade jag med två svenskar i klassen till och med! (De flesta är inte svenskar.) Det är typ precis så intressant som jag tänkte! Boken är lite tråkig kanske, och oavsett vad vi ska välja för inriktning senare så är det mest om äldre människors vård nu i början. Jag ska ju välja inriktning funktionsnedsättning - men det mesta gäller oavsett vad man jobbar med.

I tisdags lovade läraren att vi får - eller närmare sagt nämnde att vi kommer lära oss att ta blodprov på en senare kurs. (När vi pratade om hygien och smittorisker.) Det ska bli kul! ;)

Skolan ligger mellan ån och biblioteket. Frestande att äta på Subway varje gång! Och sen så hamnar jag lätt på bibliotekets barnavdelning, men jag kan ju alltid inbilla mig själv att jag gör det för att jag a) vill gärna jobba med barn i framtiden, b) är akademiskt intresserad av barnböcker. Det stämmer ju, både och, men det förklarar bara en bråkdel. Jag ÄLSKAR barnböcker!! Och min samling bara växer och växer. Hur mycket jag än älskar biblioteket så lånar jag aldrig böcker nuförtiden - jag köper dem. Helst begagnade, annars skulle jag inte ha råd att äta och dricka - fast det senare gör jag mycket mindre än förut.

Tjock är jag förstås fortfarande. Mot alla odds lyckades jag ta av mitt Wacken-armband igen utan att klippa sönder det! Jag kan ju inte ha något extra på tassarna sen när jag jobbar. Eller när vi har praktik, om bara några få veckor!!

Folk i kören har bytts ut lite. Några gamla har slutat (första Johanna, Sigrid, Anna W, Caroline x2...) och många nya har börjat. Håret där på bilderna är Felix från Heidelberg. Jättetrevlig! Och söt ;)
Sen så har vi två tjejer från Schweiz (Lisa som pratar franska, Bettina som pratar tyska) och en tjej från Tyskland (Denise). Och många nya svenskar. Och några namn som jag inte känner än, kan det vara ännu fler tyskar...? Och en norsk kille, underbart rolig.

Min körbästis Jakob är fortfarande med som tur är. ^^

Carl var på medlemslistan på vår nya hemsida tills igår. Fast efter föreningsmötet i tisdags var jag redan ganska säker att han inte skulle komma tillbaka den här terminen. Jag blev besviken. Och lite ledsen. Mest för att jag känner att det är mitt fel - och nu när jag äntligen mår så bra, har en underbar pojkvän, en till söt kille att stirra på om jag måste ha en favorit i kören... när jag äntligen skulle kunna bete mig normalt, som med Lars M. ungefär, precis som jag hade hoppats jag skulle känna... så har jag inte chansen att göra det.

Jag är inte besatt längre. Men jag hoppades verkligen att han kunde vara nästan som vilken körkompis som helst för mig - och det går ju inte om han inte är med i kören alls. Sen om jag ser honom nån gång nånstans så vet jag att hjärtat hoppar och gömmer sig nånstans bakom näsan. Jag tänker inte alls varje dag på honom längre. Men om det kunde bli helt normalt och naturligt att se honom... och sen så tycker jag fortfarande att han är otroligt gullig, söt och snäll, en "fascinerande personlighet" som Lars skrev om mig i min dagbok på Rigaresan! Så jag vill förstås att han ska vara med i min älskade kör. Göra kören ännu lite finare. Önska kan man ju alltid.

Saknar jag känslan av att vara kär? Hah, inte alls faktiskt. Det är ju en underbar känsla att vara förtjust i någon, men just nu räcker det hur bra som helst att jag är kär i min underbara Markus. Så söt! Doftar så gott! Han har börjat säga att han älskar mig också! Min!!

Amy och Kian i trädgården

Jag postade den på fb och både deras och Wilmas&Vincents mamma trodde att det var Wilma&Vincent...
Men deras mammor är ju (identiska?) tvillingar. Barnen är nog ganska lika. Fast Wilma&Vincent är ett par år äldre.