Jag sov ganska länge och...

...drömde om stress, jobb, bråttom, mamma, mormor, stress, att jag var för långsam och skulle missa tåget och skulle gå och handla på sista minuten och... i varje dröm så var det något sånt. I minst två av drömmarna hade jag jobbet kvar. Och drömmarna kom ihåg hur det kändes att vara dödstrött och stressad och jobba för mycket. Och tusen nya saker på en gång som man skulle klara av som ingenting, annars är man inte värd nånting.

Ganska hemska drömmar. Men ändå bra. Några korta bra stunder när jag fick andas ut och märkte att jag är bra ändå. Som den sista drömmen när mamma åkte bil till Helsingfors och jag följde med, jag satt på baksätet men ändå lyckades jag gå åt fel håll en gång och hamnade i ett parkeringshus, kunde inte hitta ut, inga trappor ut till ljuset, bara flera bilar som körde in. Till sist kom mamma och hämtade mig och vi tog hissen upp. Det var inte en av mina vanliga drömmar när benen inte funkar och jag kan inte stå upp (déjà vu, sparväckel?) men det hade ändå varit svårt för mig att orka gå en trappa upp. Vi tog hissen. I hissen stod jag upp (hur hamnade jag i hissen om jag satt på golvet där??) och kände att jag klarar av vad som helst om jag bara får - och kommer ihåg att - göra det på min egen takt och på mitt eget sätt.

Sen så vaknade jag när klockan ringde 13:13 (för att jag kanske skulle hinna färga håret om jag orkade, men det gör jag först ikväll) och märkte att jag var utvilad och mådde bra. Men skulle kanske sova lite till, klockan skulle få ringa igen 14:14. Sen så tänkte jag på drömmarna och lite ett och annat, kom ihåg en dröm om skor och vinterjacka och fick lite ångest när jag kom ihåg att jag måste hitta ett par vinterstövlar här i rummet innan det blir halt... om det enda passande paret är i Finland som min vinterjacka?? (Betyder det att jag borde göra samma sak som i våras och stanna där en stund för att vila och komma bort från allt svårt?)

Sen så kom jag ihåg att jag faktiskt har pengar nu. Och att om jag betalar nästan vad som helst för helt underbara skor i storlek SD, MSD, petite eller tiny...

(Det här måste vara en gång när jag skulle på Wilde och Johnny ville följa med men han fick inte.
Varför var han inte klädd så där när han äntligen fick?)

 

 

...varför inte betala nästan vad som helst för helt underbara skor i storlek 38? Och nya kläder, jag behöver lite nya kläder. Och jag ska inte försöka hitta allt på en gång, det blir bara ångest. En sak i taget. Nu när jag ska träffa Jakob så kollar jag kanske snabbt en skoaffär på vägen dit. Och skitsamma om jag inte vill köpa en skinnrock nån annanstans än på loppis, största delen av mina skor har mamma köpt till mig och de är gjorda av djur. Och om en liten del av ett djur är mord, vad är räkmackan jag kanske äter idag? Precis, massaker.

 

Imorgon, innan min vanliga tisdagssushi, orkar jag kanske snabbt kolla på kläder. Och om jag börjar känna det vanliga - äckligt tjock och ful, ingen säljer kläder i min storlek, alla stirrar, alla knuffar mig och jag är osynlig men alla stirrar ändå - så går jag därifrån och andas. Och äter sushi i lugn och ro och vilar en stund innan mina viktigaste sociala kontakter dvs. kören.

 

Nej men tjejer, och varför inte killar, någon som vill gå och shoppa nån dag? Titta på kläder? Det är otroligt mycket lättare för mig när någon annan är med. Helst någon som inte har något emot Myrornas bokavdelning heller ;)