söndag 16 februari 2014

Glad katt ändå!

Just nu känner jag att allt ändå kommer lösa sig. Jag mår bra och har haft en bra söndag. Pussel och Glee, spaghetti och ost, kaffe och Jakob. Tog äntligen ut vinboxarna - tack för hjälpen, underbara vän! Och tack för besöket. Det är alltid så skönt att prata med dig! ^^
 
Reccemottagningen igår gick bra. Anna frågade till och med om jag också skulle följa med till - minns inte vad de sa att rummet hette, källaren i det där VG-huset där några i kören bor, när baren stängde. Klart jag ville. Jag visste inte ens att de sålde cider där också, billigare till och med. Tänk att jag fick följa med och vara nästan som vem som helst!
 
Nya Carl är jättetrevlig. Och Lars har jag gillat sen han började i kören och berättade att han är språknörd. Jag pratade med dem och hade kul. (Och lyssnade på dem eller försökte - hur kan alla andra höra varandra när det spelas musik och hela rummet pratar??)
 
Sen så fick jag se Lars rum för han lät mig låna toaletten. Först såg jag ingen bokhylla men den var bakom dörren. Vågade inte tända ljuset för att titta på böckerna. Jag älskar att se hur någon bor och bokhyllan är så klart det viktigaste!
 
Sen så frågade jag honom (en gång till) om Carl verkligen är upptagen eller om han bara inte vill se mig - eller både och. Nu fick jag ett ganska tydligt svar: "Lite både och, tror jag."
 
Lars sa att Carl tycker det är jobbigt att jag är så besatt. Ja, egentligen var det ingen ny information, men han hade tydligen sagt nåt sånt till Lars, det var alltså inte bara alla andra (och jag själv) som gissade att han känner så. Pojkarna bytte samtalsämne innan jag hann formulera nån mer fråga. Om det inte finns något jag kan göra för att... ja, vad? Att bli vän med honom, nej, livet är ingen barnbok. Att börja om från början? Att han inte skulle hata mig? Eller vara rädd för mig? Eller var det bara något som folk på den där festen sa och inte sant?
 
Men för att inte vara så besatt skulle jag behöva lära känna honom lite bättre - och jag är för besatt för att han skulle våga låta mig göra det. Jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka till kören. Jag hade ju lovat mig själv att vara extrasnäll i framtiden och sen så har jag ingen chans att bevisa att jag kan.
 
Lite bilder igen: 
 




Jakob hade så söta byxor igår att jag grävde fram liknande byxor till Johnny och Elias!

1 kommentar:

  1. Allting kommer lösa sig. Och ibland är livet som en barnbok: till exempel när man lägger pussel, äter favoritmat och träffar vänner på samma dag. Killarna har riktigt stiliga byxor!

    SvaraRadera

Miau?