...måste man må bra för att orka göra sånt som man mår bra av?
Inte bara städa rummet, men till exempel läsa två av världens bästa serier, Nemi och Elfquest. Nu började jag läsa Nemi som jag köpte för en månad sen i Finland och... hon och jag förstår varandra.
Det är som att söka hjälp för att man a) har social fobi eller b) inte lyckas att göra något man borde göra. Jag har aldrig sökt hjälp själv.
Min medicin hjälper massor mot social fobi men hur hittar man en medicin mot sopfobi... jag skulle ha tömt sorteringen senast igår, hade tänkt göra det på något sätt på kvällen när ingen ser, var i köket och stekte mina eviga vitlökskroketter när två av grannarna tog ut dem. Och det var inte ens matrester eller sånt. Det är inte bakterier jag är rädd för, det är tanken och lukten, det är barnsligt och pinsamt och patetiskt, fan vad jag skämdes igår och lyckades inte säga ett ord till dem. Fast på fb skrev jag till Kristina, tidigare igår alltså, att jag ska försöka på kvällen och att det är "lite" svårt för mig att hantera äckliga saker, eller jag tror jag skrev sopor. Jag har lyckats tömma glas- och pappersorteringen nån gång med någon annan, höll andan till och med i glasrummet. Jag rör helst inte ens skåpdörrarna för att slänga något i köket - äggskal och sånt kan man kasta ut genom fönstret. Jag är äcklig, äckligare än mitt rum.
Varför började jag skriva om jobbiga saker nu igen? På nåt sätt måste jag snart kunna ta ut tre papperskassar av skräp från mitt rum men jag kanske slipper gå in i soprummet... någon annan hittar dem och slänger dem om jag bara lämnar dem utanför... men nu är det många veckor kvar tills det är jag och Kristina igen som har Kitchen Week.
Jag vill ha eget kök!! Det gör det inte lätt men mycket lättare. Andras sopor, hyi vittu.
Jag har varit med i kören sedan hösten 2007, aldrig på en enda städdag. Nån gång har jag kanske hjälpt till att bära tallrikar eller något efter nån fest men att diska... andras matrester...
Nej, nu läser jag lite till Nemi och ska sedan duscha och välja rena kläder, jag har några kvar i skåpet sedan mamma tvättade dem, tror jag. Eller så tar jag några favoriter som ligger på golvet om de inte luktar. Nej, det är inte svårt för mig att tvätta kläder, och jag älskar doften av tvättmedel, jag är bara lat och inget blir gjort.
Dagar som igår - ligger i sängen, försöker undvika folk (använda köket bara när det inte är nån annan där), orkar inte borsta håret, ångest för det där med soporna, mår helt okej annars men försöker inte ens göra annat än läsa dumheter på demi.fi. Är det konstigt att tisdagar är mina favoritdagar?
Efter duschen tar jag kanske en till kopp kaffe och om precis fyra timmar börjar kören!
P.S.
Imorgon eller på torsdag får jag två paket - äntligen brillorna och en massa kläder för Johnny!!
- DS (Tycker fortfarande att det är kul att skriva så när det kan betyda två saker)
P.P.S.
Erica länkade just en bra text på fb.
Jag skulle vilja få dig att förstå att det inte är av illvilja eller lathet som jag inte klarar av vissa situationer eller kan hantera olika saker...
http://nestorforlag.wordpress.com/2014/01/24/till-dig-som-inte-har-adhd/
Själv har jag ju inte ADHD... tror jag... men jag tror jag förstår ganska bra hur det känns.
(Och skulle inte vara förvånad om jag fick diagnosen ADD, fast som om jag skulle orka/lyckas/kunna skaffa mig nån utredning och diagnos...)
- DS
That's tricky. Skulle det vara lättare om du använde stora sopsäckar (cirka 150 liter)? I köket öppnar du först fönstret, sen lastar mycket snabbt utan att andas all bioavfall in i en sopsäck och andra sopor in i andra sopsäck och sen binder sopsäckarna. Så slipper du att lukta soporna när du tar dem till soprummet och du behöver inte vara i soprummet lång tid när du har bara två sopsäckar med dig.
SvaraRaderaDet var en bra, illustrativ text som Erica länkade. Prata med Freud. Berätta honom att du verkligen vill ha diagnos, han kan säkert ge dig råd hur du kan få den. Sen kan vi ta hand om saken tillsammans.