Den som ringde mitt i natten var inte jag

Det var bitar av mig
Långt ifrån den som i tisdags kände sig vacker
Något annat än den som lånade tröjan och den kändes trygg
Fula bitar av henne, vassa skärvor av något som hade gått sönder igen

Som kanske aldrig hade varit hel


Men se mig när det är svårast att se mig
Rör det trasigaste även om det får dina fingar att blöda

Om bitarna av mig hittar varandra igen
Så är sådana minnen det enda

Som kan

...skada mig och få mig att gå sönder igen?

Men om jag aldrig blir riktigt hel
Så är sådana minnen det enda
Som håller bitarna kvar i världen

Fast världen är kall
Den var jättekall den natten
När jag ringde dig och många andra
Och dörrklockor

Jag var så rädd
Och dessutom ute på stan utan plånbok eller jacka
Såg ut som en hora i klänningen


Det är skillnad mellan att leka med döden
Och vara rädd för den