Bilder från höstbalen

Serenadkväll.

Tjejhäng och -rep, knytkalas och en flaska Minttu för en viss katt.

Sen så sjöng vi lite överallt på väg till pojkarna. Fick en kopp kaffe på vägen också!

Traditionen är ju att pojkarna står på balkongen och säger awwww och sen så hissar de ner lite punsch osv. till oss och sen så får vi gå in till dem och hänga ett tag med dem och dricka varm choklad.



...fast jag tror jag höll på med min Minttu så jag glömde att dricka varm choklad...
Carl, Lars L. och Lars M. på bilden med ansiktena mest mot kameran.

Lördag! Höstbal! Vi började med uppsjungning och rep innan fördrinken.
Perkele vad jag var törstig, rastlös och tassarna darrade efter fredagen...

Fördrink på nationen

Elinor och Jakob

Sittningen börjar på övre våningen.

Anna, Lars och Elinor

Ja och jag berättade ju redan för dig hur vi satt, Riitta...

Tissivako näyttää perseeltä, muuten ihan nätti vai mitä?

Lars spelade

...piano (no shit sherlock)

Sjungningen gick jättebra, säger dirigenten Anna.

Efter förrätten fick vi svartsoppa - gåsblod med pepparkakskryddor, yäk - eller konstig och stark men god kantarellsoppa för oss som inte ville äta svartsoppa. (Smakade den förra året och det räckte!)

Gick runt och fotade ibland.

Kvällens meny + hästkastanjer + ljus

Teatergruppen kom och gav oss en liten smakbit av Oliver Twist! Tack Ingrid <3

Huvudrätten!

Pojkarna sjöng serenader, awwww.

...till och med på knä...

...vi var fler flickor än pojkar så de räckte inte för alla men när det var vår tur så fick några lyckliga två eller tre stycken som sjöng på knä. Jag tyckte faktiskt om det, så svårt som det är för mig att sjunga så att någon hör... och den där nya versionen av Kristallen den fina kunde jag inte alls, texten så klart men inte altstämman.

Ibland behövde jag lite luft och njöt av ett öppet fönster.

Jag passade på när ingen ändå pratade direkt till mig (och det var svårt att höra vad alla omkring mig pratade med varandra).

...men största delen av tiden pratade jag jättemycket med vännerna =)

Efterrätten

Sen så blev det dans - nej, jag dansade inte men lyssnade och sjöng med och fotade folk som dansade, och bandet med Lars... och drack en massa cider och hängde ute ganska mycket för att det var för mycket folk och för lite luft.

...och stirrade på söta pojkar. Håret, jag menar Hampus, på bilden för att det inte ska vara för obvious vilka jag menar.

Dans. Jag hade kanske vågat om jag inte hade haft den där kjolen... kanske.

De bästa stunderna var ändå när vi bara hängde och pratade (och drack)
nånstans där man hörde varandra och där man kunde andas.

Och ännu mer dans. Sen så tog batteriet slut men det gjorde balen också och på kebab-efterfesten kunde jag prata och lyssna istället för att bara pilla på kameran. En helt underbar kväll helt enkelt.