Förkyld =(

Inte kul att vara sjuk. Imorgon är det kör och jag vill gå, jag MÅSTE gå! Ingrid kommer, och Elinor, och säkert andra nya också och många gamla som inte var på förra repet... jag vill se Carl! Lars (och Nya Lars) var på förra repet men inte Carl. När jag för en gångs skull såg mest fram emot att se någon annan än Lars. Fast det var kul att se honom också och att berätta om jobbet för åtminstone Hanna och... var det Lena jag pratade med? Jag minns inte längre. Jo, det måste ha varit Lena.

Jag hatar alltså att vara förkyld, det känns som om jag har snor istället för hjärna och när jag försöker sova så känns det som om jag har en torr fläck nånstans i strupen och ingenting hjälper. Och så försöker jag hålla mig varm och vaknar mitt i natten svettig och kall och nåstan gråter. Och det värsta är nog om rösten försvinner helt som den gjorde i våras.

Men ganska skönt ändå att få vila. Igår sa E's pappa att jag kunde gå hem tidigare, han har blivit så mycket snällare och verkar till och med ha ett sinne för humor, jobbig kan han fortfarande vara men vi kommer överens ganska bra! Och igår efter att ha jobbat bara tre timmar (istället för åtta) bjöd han mig på soppa och sa att jag kunde gå hem efter lunchen. Så snällt! Och att jag skulle komma idag om jag mådde bättre, och det gjorde jag inte. Egentligen hade jag tänkt gå på morgonen men inte på eftermiddagen, men jag kunde inte somna innan kanske halv fyra och somnade om när klockan ringde, vaknade kvart över sju och sms:ade att jag var ännu mer förkyld.

Jag har inte druckit alkohol på en vecka, lönen har inte kommit (jag lämnade nog in min rapport lite sent) så jag har inga pengar alls. Annars skulle jag säkert ha druckit vin. Då skulle jag ha haft dåligt samvete för att inte gå till jobbet, men jag är verkligen snorig som fan och det är bättre att jag vilar.

Imorgon ska jag ändå gå till kören. För tre anledningar: Ingrid, Elinor och Carl. Och jag vill att rösten funkar som den ska, skitsamma om jag kan sjunga men jag vill kunna prata!!!

Igår, när jag kom hem, gick jag direkt till Erica. Jag vilade några timmar i hennes säng medan hon spelade (jag älskar känslan att somna när man hör sånt, när man uppfattar verkligheten konstigare och konstigare och ljuden blandas ihop med drömmarna), vi kramades massor och pratade, och sen så åt vi söndagspizza (hon betalade, nästa gång är det min tur, vi fortsätter alltså vår gamla tradition) och såg Mean Girls. Hoppas bara att jag inte smittade henne också.

Hon spelade en Loke-låt som jag inte hade hört förut: http://www.youtube.com/watch?v=NZC4e6ulqTg

Miau.

Tidigare den här sommaren vågade vi knappt krama varandra, nu kan vi ligga under samma täcke och pussa varandra på kinden. Hon är fortfarande min kudde, hon kan fortfarande massera min rygg med rosolja och klia min rygg med sina långa, svarta naglar, hon kan mata mig ibland som förut - och nu har jag på jobbet blivit van att diska, det är hon väl glad över! Vi älskar varandra fortfarande. Hon är på sätt och vis fortfarande min katt, bara inte min flickvän längre. Bara min kära vän.

Och jag är så glad för att jag har henne! Och jag vet att hon är glad för att jag finns. Vi förstår varandra bättre än de flesta förstår oss.

Idag har jag alltså sovit länge, druckit kanske tre stora koppar kaffe och sett Torka aldrig tårar utan handskar för första gången. Och målat. Och ätit svampsoppa, kex med creme bonjour (extra vitlök) och nyss nudlar med lite extra chili (jämfört med hur lite jag normalt använder). Måste snart gå och lägga mig, och jag tror jag fyller på den nya tidrapporten imorgon och lämnar in den (och frågar om lönen om den inte hinner komma innan) i övermorgon innan jobbet. Egentligen skulle jag ha gjort det idag och sen tänkte jag göra det imorgon men skitsamma, hellre sover jag, borstar och tvättar håret och om jag vaknar jättetidigt (innan två) så vem vet, jag kanske till och med tvättar kläder. Det skulle behövas...

Pretty please lönen, kom imorgon så jag kan äta sushi innan kören och dricka cider efteråt!