Vilken lång rubrik!
Jag ska försöka skriva ganska kort ändå, kom precis hem och vill se Salkkarit och dricka lite till cider. Efter repet gick vi till V-Dala och drack öl och cider och sånt. Egentligen har jag så lite pengar kvar att jag inte borde köpa sånt men det gjorde jag ändå, som alltid. Bra kväll.
Jag var tvungen att ringa Jeppe för att hitta dem, Jenny ville ju prata med mig efter repet. Jag var säker att hon skulle börja i stil med "Carl är lite orolig inför resan" eller nåt sånt, men hon ville mest veta hur jag mår och känner inför resan, inte (bara) när det gäller Carl men att jag inte ska göra dumheter för att jag mår dåligt... men jag mår bra och ser fram emot resan.
Först var jag ju lite besviken när jag hörde att Lotta hade lovat Carl att jag inte skulle vara i samma grupp eller minibuss som han, men egentligen gör det inget. Det viktigaste är att han ska trivas - och jag vet att jag ska trivas. Dessutom är vi största delen av tiden inte delade i grupper eller bussar!
Jenny lovade att hon ska säga till om jag stör Carl för mycket men hon trodde att de flesta inte vågar säga ifrån, och att Carl definitivt inte kommer göra det. Som om jag inte visste det.
Jag tycker fortfarande att Carl måste lära sig att säga ifrån om "någon" är för jobbig.
Jenny sa också att Carl inte säger sånt till några andra, det är bara de som märker det.
Carl är absolut inte bra på att ge tydliga nonverbala tecken och jag är ju sämst på att tolka dem.
Jag måste lära mig att vara snällare. Och att låta bli att berätta allt så öppet att det blir obehagligt.
Och Carl... precis tvärtom. Han ska låta bli att vara så snäll och försöka nån gång att säga rakt ut vad han tycker!
För hur fan ska det annars gå över helt? Eller liksom... som med Lars M, jag tycker fortfarande att han är jättesöt och trevlig och rolig men jag är inte kär i honom. Jag var ju aldrig besatt på riktigt men lite...
Jag ser fram emot körresan. Men kanske inte 8 graders Vättern-vatten.
Men att åka minibuss, den här gången skulle jag kanske kunna sitta på framsätet, bredvid Jeppe! Jag väljer Jeppes bil när jag inte får välja Carls (och skulle förresten inte ha försökt sitta bredvid honom, tror jag). Och två fina kvällar med världens finaste kör, med cider och badtunna och allt <3 <3
Kort text, va? Rubriken var i plural.
En ännu sötare och... kan man vara snällare, kanske inte, men i alla fall MIN EGEN kille som jag tycker så mycket om, han pratar inte om sina känslor heller. Det tänker jag lära honom att göra. Det är viktigare än att få honom att våga visa sig bland folk och typ träffa mina körkompisar.
Jag känner mig som en riktig lejontämjare. Markus är visserligen ganska tam men det finns ändå mycket att göra. Hur fan gör man det? Hur lockar man ut saker ur en söt och snäll kille?
Först måste Markus kanske vara säker att jag inte skriver allt här på bloggen =D
Alltså, han har inte ens facebook!
Men han har en jobbig flickvän som han tycker om, det är ju helt galet. Får se hur länge han står ut med mig! Om jag får välja så... kanske tills vi ligger i samma grav? <3
"Suomalainen mies ei puhu eikä pussaa" - Markus är halvfinsk, han pussas men pratar inte. =P
Jag är så lycklig för att jag har honom i mitt liv!!
Det räcker långt att ni gillar varandra, trivs bra ihop och att din kille är snäll och att han pussas. Kanske lejontämjaren behöver bara vara tålmodig för att få lejonet att prata :)
SvaraRadera