Kulturgasque

Tur att man är finsk och inte fryser lätt. Och tur att man råkade ha tillräckligt med pengar på busskortet för att åka buss till stan och tillbaka. Och tur att man kom ihåg när sista bussen gick!!

Jag åkte hemifrån med skjorta, skinnrock och scarf - och kom hem i bara t-shirt. Jackan (med skjortan och scarfen i ärmen) hängde inte kvar där jag hade hängt den i garderoben på VG. Tur att jag alltid kommer ihåg att ha busskortet och nycklarna i väskan om jag hänger jackan nånstans!

Klädkoden var svart + hatt, jag lånade Johnnys blå hatt med en finsk flagga på, den lämnade jag i jackfickan när vi hade sjungit. Hoppas jag hittar allt på tisdag - vi har inte rep på VG men jag måste gå och kolla om mina saker hänger där.

Annars var kvällen helt okej. Inget särskilt. Jag tänkte för mycket på Carl, kände att jag fortfarande är så kär i honom att det gör ont, när jag aldrig ser honom alltså, och sen så kände jag ibland att hela mitt liv är hopplöst, men annars kände jag inte så mycket alls. Jag drack fem cider (två som kören fick efter sjungningen + alla mina pengar), skulle gärna ha sparvat mig lite men då skulle jag kanske bara ha blivit ledsen, tur att jag inte hade mer pengar kanske?

Jag hade ju planerat att skriva ett meddelande på en viss dörr med kajalpenna eller stearin. Om jag hade hittat min jacka när jag tänkte gå så skulle jag kanske ha gjort det. Kanske. Vad spelar det för roll? Dessutom är kajal eller stearin alltid bättre än blod. Och det finns inget vettigt sätt att få kontakt med honom. Glömma kan jag inte.

När jag hade letat efter min jacka ganska länge utan att hitta den kom jag ihåg att sista bussen gick runt halv tre. Så jag åkte hem utan jackan. Skönt att det inte var särskilt kallt. Men perkele om jag aldrig hittar min enda skinnjacka som fortfarande (nästan) passar mig!

Jag har sovit jättemycket den här veckan. Och drömt en del episka drömmar men också många obehagliga drömmar. Och inga riktiga lucid-drömmar, jag har bara lyckats väcka mig själv mitt i några mardrömmar. Men inatt kanske? Klockan är fyra, nu kommer jag i alla fall inte vakna innan solen går upp (som så ofta när jag har släckt lamporna innan midnatt).