Jag har aldrig riktigt fattat varför man säger så. Det är så skönt att vara kär i någon, hur kan man då vara olycklig?
Jag känner det som elektricitet när jag bara ser hans namn.
När jag ser hans leende smälter jag till en varm pöl.
Han är så snäll och alltid trevlig mot alla. Så vacker på alla tänkbara sätt.
Jag drömmer ofta om honom. Vackra drömmar.
Ibland är verkligheten ännu vackrare. När vi pratar med varandra.
Jag är lyckligt kär. Hopplöst, visst, men lyckligt.
Det kanske går över nån gång, kanske inte. Jag vet att han aldrig kan bli en sån där vän till mig som till exempel Jakob är, men jag är lycklig ändå. Det finns inget som heter "olyckligt kär".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Miau?