Jag älskar mina konstiga drömmar. Största delen av dem försöker jag inte ens förklara - det enda jag skulle kunna göra är att ge en lista på element i samma dröm. Eller plocka bort element som inte går att förklara och berätta en väldigt enkel version, men det är svårt om man är så extremt ärlig som jag och vill berätta allt.
Nu hände det igen att jag drömde att jag förklarade en dröm, fast jag var inte säker om jag hade drömt eller om det hade hänt på riktigt, det kändes så verkligt.
Jag och tydligen några andra körkompisar satt nånstans och det var soligt och varmt och skönt, sen så kom Carl och satt bredvid mig, och han ville börja från början och vi skulle bli vänner, och han var bara arg på mig för att jag hade skrivit med blod på väggarna i hans och hans lillasyster Hannas lägenhet, men jag sa att det var bara trapphuset och jag visste att det var för mycket... lillasyster-Hanna var min körkompis Hanna (Jakops lillasyster förresten, och Carl har faktiskt en storasyster som heter Hanna) och de bodde tydligen i samma hus (kan ha varit VG-huset där Hanna bor).
Och jag ville direkt sms:a Riitta och berätta men det var för svårt för jag satt så nära Carl och sen så tänkte jag ringa men gjorde nog inte det heller, tänkte göra det senare kanske.
Sen så undrade jag om det hade varit en dröm eller sant, kunde inte hitta sms:et på mobilen och tänkte att det nog bara var en dröm. Jag tror jag höll på att förklara det för någon - Lars L. troligen, och han visste inte heller om det var sant eller inte. Men jag sa att det inte spelade nån större roll för det kändes så skönt ändå. Men sen så kontaktade jag min stora kärlek för att veta säkert, och träffade honom igen, det hade varit så länge sen... Johnny. (Inte dockan alltså, killen från Finland.)
Gemensamt mellan Carl och Johnny? Det är väldigt få människor som får mig att fysiskt känna att mitt hjärta typ stannar när jag ser dem. En enda gång hände det med Lind. Och ofta med Dani när jag var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Miau?