Anteckningsbok - muistikirja

Jag borde kanske ha en dagbok igen och skriva ner en del av allt jag tänker på. Jag tror jag ska börja snart. Nu har jag bara min svarta bok med mig överallt och skriver/ritar i den när jag hinner och känner för det.

Pitäisi kai taas pitää päiväkirjaa, voisin kaivaa esille uuden sellaisen vihkon (niitä on vielä monta) ja aloittaa. Kirjoittaa ainakin osan siitä kaikesta, mitä ajattelen. Nyt mulla on vain tämä musta, aika uusi muistikirja aina mukana, ja kirjoittelen/piirtelen siihen kun ehdin ja kun siltä tuntuu.

Lite förtjust...? Mer än jag trodde, kanske. Men det går nog över. Det händer varje gång när någon är snäll mot mig. Jag drömde om honom inatt, han frågade mig (på finska, alla andra i drömmen var finnar) "Maaria, kan du berätta mig varför..." och hann inte fortsätta innan jag vaknade. Vad skulle han ha frågat? Varför jag var den enda av oss som försökte hjälpa, eller kanske bara titta på (kunde inte göra annat), "mannen som kanske var död" som visade sig vara en naken kvinna utan ben och fortfarande vid liv, konstig dröm, jag vet. Sen kom någon tant som hade bil och skulle ta henne till sjukhuset, och jag klättrade tillbaka upp till de andra, som höll på att gå, han var den enda som stannade kvar och frågade mig varför, det lät som något han hade tänkt på länge. Vad kunde det vara? Vad vill mitt undermedvetna fråga mig? Gulligt att fråga det med hans vackra röst. Och även i den här verkligheten kan han uttala mitt namn vackert och rätt.
   

Olen vihdoinkin opetellut pistekirjoituksen. Oli tarkoitus opetella kirjain tai pari päivässä, mutta sehän meni naurettavan nopeasti. Opeteltuani kymmenen kirjainta ulkoa osasin automaattisesti 25, täytyy myöntää etten vielä ihan muista noista poikkeavista (ranskan kielestä puuttuvista) kirjaimista kuin ö:n kunnolla. Ja mitä hyötyä tästä on? No, voin huvikseni tsekata lukeeko jossain kyltissä pistekirjoituksella eri asia kuin tavallisella tekstillä, voin kirjoittaa omia hassuja muistiinpanojani niin ettei kukaan muu ainakaan nopealla vilkaisulla osaa lukea niitä, vaikka yhdistäen lähekkäin olevat pisteet viivaksi nopeuttaakseni ja selkeyttääkseni tekstiä. Ja olihan se hauska huomata kuinka nopeasti opin, kun vain viitsin aloittaa.

Jag samlar saker i boken. Om någon vill ha film- eller boktips, om jag glömmer någons stjärntecken eller födelsedag eller fullständiga namn (jag har hittat en sjukt bra sida för stalkers som jag: ratsit.se), om jag vill spela nån av mina favoritlåtar med någon annans dator men kan inte komma på någon. Jag skriver ner fest- eller mysmusik på några sidor, "självmordsmusik" på andra osv.

Jobbigt att läsa när jag växlar mellan två språk? Jag vet, men bra träning för finnarna ;)
Ibland undrar jag vad körkompisarna skulle säga om de läste det här. Och tyvärr tror jag att jag nån sparvig kväll kommer visa boken eller bloggen för dem... Jeppe får gärna läsa, eller Jakob eller Johan, och Lars blir knappast överraskad över något längre men det är inte rätt sätt att lära känna Carl bättre. Det är farligt att vara snäll mot mig. Farligt att le vackert. Nej, Carl ska inte bli en ny Lind för mig, men han är söt och snäll och trevlig och just nu älskar jag livet som bara råkar ibland le med hans vackra leende. Awww.


Igår skulle jag och E gå och gunga, hon lyssnade på musik och en liten flicka kom cyklande och frågade vad vi hette och vart vi var på väg. Jag sa att jag heter Maaria och det här är E men hon kanske inte hörde vad du frågade, hon lyssnar på musik just nu. Och vi ska gå och gunga där borta. Flickan (som hette Nora och också berättade vad hennes lillebror hette men det minns jag inte) svarade: "Det kan ni inte! Vuxna kan inte gunga!"

Först senare kom jag på att jag borde ha sagt att om hennes pappa (som var ute med barnen) inte kan gunga så borde Nora lära honom. Jag sa bara att jo, det kan vi visst, och skrattade och gick vidare till gungorna. Vuxna kan visst gunga. När jag är vuxen tänker jag fortsätta gunga så ofta jag vill! Och nu när min rumpa är lite för stor för vissa gungor gjorda av däck så kan jag vända däcket upp och ner så att kedjorna inte gör ont. Tips för alla tjockisar som kanske läser det här ;)



Sori, jos on hankalaa lukea kun vaihtelen kieliä. Siinäpähän harjoittelette!
Juuri nyt rakastan elämää, ja se nyt vain sattuu hymyilemään minulle näyttäen erehdyttävästi Carlin kauniilta hymyltä. Se menee ohi. Luulisin. Mutta siihen asti kikatan kuin pikkutyttö ja hihittelen itsekseni höpsöjä asioita. Mitä sitten? Kyllä Herra hulluistaan huolen pitää, eikös se niin mene.

Eilen yksi pikkutyttö väitti minulle ja E:lle, etteivät aikuiset voi keinua. Höpsistä! Ei sillä, että kumpikaan meistä olisi ihan täysin aikuinen vielä, mutta minä ainakin aion keinua koko ikäni.

Nyt kipitän hakemaan äidin lähettämän paketin postista, ja jos siinä on suklaata niin nautin iltapäiväkahvit. Tai ehkä muutenkin. Ja vien muutaman löytämäni tölkin keräykseen, ehkä saan ostettua puolen litran limupullon, hihitän sitten tänäkin iltana minttuaspartaamikokislasin kanssa =)