Västgöta nationskörs krönika 2016-2017

När jag kom i tisdags till vårt sista rep inför balen

låg denna bok på pianot i Stora Salen.

Dags att börja rimma då! Jag är nog galen

- kunde väl ha börjat senast vid körfestivalen?

Ännu ett körår har gått, mitt tionde redan,

jag flyttade till Sverige för så länge sedan! 

Och ett helt år sen vår senaste vårbal

en vacker kväll med vackra vänner i Hotell Linnés vackra sal.

Vi tackade Emil för året som gått

och firade att vi Malin tillbaka hade fått

och till ordförande, direkt från Prag

hon skötte jobbet väldigt bra, det vet vi denna dag.

Jag höll tal om kärkeken som jag för kören känner

vi sjöng för varandra och fick nya vänner

men våren var inte helt slut förstås:

på sista repet sjöng Jakob för oss.

Och överraskning! Vi fick en chans

att sjunga i juni, och var nånstans

om inte kära nationen, och häpna och hör:

Dirigenten kalla' oss "förtjusande kör"! 

Varje moln har en silverkant, varje sommar sin sol

- med sol menar jag körresa, som den vi hade i fjol!

I slutet av juli åkte vi, men inte jättelångt bort.

Till Lötgården kunde man också komma för att bara träffas kort.

Men du, som ändå inte kunde, vill du veta vad du missa'?

Låt mig nämna några saker, låt ditt inre öga skissa:

Gyllene kornfält, akroyoga, hand-pingis-tennis-boll, 

pilbåge, strupsång, Pokemon go (jag spelar noll!!!)

Blommande rödklint, grillning, ballongsporträtt,

Vivekas stil i både pingis och frisbee, den liknar balett!

Dopp i Mälaren och Sveriges nordligaste bokskog, 

bastu i källaren och lekar där nästan alla dog.

Och konsert i Löts kyrka, Hemtrakten - det var viktigt

för Jakob, och om jag har förstått det riktigt

var publikens ögon inte heller riktigt torra.

Så kan vacker musik sig in i hjärtan borra!

En månad efter resan var det äntligen hösttermin.

Många hade slutat, men vi överlevde den tragedin,

för många nya började och visade sig vara

minst lika fina som de gamla, underbara!

Reccemottagningen med Krona och krans,

Bland annat, den gick väl som en dans.

Alex kom som gäst till ett rep och fixa' fika, 

så himla fint och gott! Vi kände oss rika.

Men det viktigaste var ju ändå förstås

att han till slut började i kören, han blev en av oss.

Konst, det var temat på övningshelgen i höstas.

Om du inte var med, låt dig tröstas:

Du hade väl ändå inte vunnit guldmicken

för laget Surrealism var bäst, de fick den.

Kampen för priset var som vanligt ganska hård

och slagfältet hette ju Hagby bygdegård.

Vi hade inte fått nog av att mörda varandra

på körresan, nej, här skulle vi vandra

på kyrkogården och lite överallt för att skörda

så många lappar som möjligt - vi gillar att mörda! 

Pingis med sångböcker och världens godaste soppa, 

bastu och kall dusch som fick oss att hoppa.

På söndagen var några av oss levande lik

men vi orkade dö igen! På bussen, utan skrik. 

I oktober var det välgörenhetskonsert i kyrkan

tillsammans med resten av nationskörsstyrkan.

Emil, Nathalie och Emelie var våra solister

när vi sjöng Höstvisa för publik och korister.

Hembygdsgasken dagen därpå i nationens stora sal, 

vi sjöng bland annat Hemtrakten, det var ett självklart val. 

På föreningsmötet började vi ett viktigt samtal

om lika villkor. Och så blev jag ju stämfiskal.

Bal på Norrlands, inte bara en utan två gånger! 

Mellan NKB och Gåsbalen hann vi redan öva julsånger.

"Watergate" var visst en liten skandal

men den ledde till en gemensam höstbal.

Vi överlevde ett par rep helt utan kaffebryggare

och GH's cidersortiment är nästan ännu snyggare!

Efter balen var december snart här

dags för Lucia och adventskonsert!

Johanna öppnade sin dörr för julfesten.

Vi åt, sjöng, band kransar, och så kom den bästa gästen:

Tomten med klappar till snälla korister i huset.

Sen gick vi till Lussegasken, Elin "1Q" Nilsson bar det största ljuset.

Innan solen på söndagsmorgonen gick upp

samlades en ganska trött vitklädd grupp

för att sjunga kuratorer till tårar och till sist ta

emot frukost och höra att vi aldrig förut varit så bra.

Denna oförglömliga kommentar

hörde vi hos vårt kära inspektorpar.

Jenny och nya Elin var morgonens stjärnor

och jag tror vi var ovanligt många tärnor!

Så blev det nytt år och ny termin, gasker för både gamla och unga.

Och många nya korister ville vara med och sjunga!

Det var en bra idé att skriva namnlappar

med så många nya - fast hälften man tappar.

Övningshelg! Nu var det dags, äntligen!

På kära Thorgården, skönt att vara där igen.

Temat den här gången, det var att resa.

Vi spexade och sjöng, fast många var hesa.

Många var förkylda, många var kära.

Så går det ibland, när många är nära. 

Men är man inte del av ett riktigt körpar

vänner och kärlek man ändå i kören har. 

Mellan oss korister är det inga väggar och ramar

här finns det alltid närhet och kramar!

Bastun var full förutom översta hyllan.

Mera än så säger jag inte om fyllan.

Favorit i repris, Filip som Gollum vi ser så gärna

men bästa outfit hade Patrik Sjöstjärna. 

Men den gyllene micken, den tog Inre Resan hem. 

Välförtjänt, det vet alla som såg dem!

På repen lät vi så bra och vi lärde oss mycket.

Sommarpsalm ute i snön var kanske det bästa stycket!

Årets NKF-konsert var i den största kyrkan i Norden

och vi gjorde stor succé med en stund på Jorden. 

Och veckan efter var det dags att locka håret

men vad hjälpte det, Discordia vann med "På Spåret".

Tredje helgen i rad en sjungning oss kallar:

vi sjöng på ryska under Eklundshofs tallar.

Tur att Marta hjälpte oss med uttalet,

annars hade det kunnat bli lite galet.

Våren, den kom verkligen en valborgsnatt

och köket blev äntligen renoverat.

Dagen efter majmiddagen fick vi på Djäknen törsten släcka.

Det var väl skönt att ta avsked av denna vattenläcka!

Bra jobbat, Malin, under detta svåra år, och Leo: lycka till!

Vi vet att du kan lika bra som hon, när du bara vill!

Boken, den är nästan full, så Anton: fyll den, du!

Om du är lite smartare än jag, börja nu.

Och till sist, vår egen Jakob, kära du:

Du har gjort kören till den stjärna vi är nu.

Du är smart, rolig, underbar och lagom knäpp.

Börja inte gråta nu, det är bal och snart VG-släpp!

Du inspirerar oss och med dig mår vi bra.

Du är den dirigent vi alltid velat ha.

Hoppas du vill vara vår dirigent länge till

vi ska vara snälla och göra som du vill!

Jag ska vara kvar, för livet vore trist

om man inte lever det som VG-korist.

Tack för att ni lyssnade, lyft nu upp era glas:

Skål för Jakob och för alt, tenor, sopran och bas!

Uppsala, vårbalskvällen den 20 maj 2017

Maaria Vikström