Just nu orkar jag inte. Mamma är så jobbig som bara hon kan vara. Fast jag kommer kanske på andra plats, men ändå. Hon tror på allt hon säger. Jag vill inte tro på allt. Vill inte hata mig själv så mycket.
Varför måste pappa betala mina glasögon fast mamma föreslog att de skulle betala dem med pengarna som de har sparat åt mig (vilket hon också nämnde att hon ångrar)? Jag sa att det inte spelade nån roll för mig vem som betalar, men pappa sa att det var en julklapp. Nu använder mamma det som ett exempel på hur jag utnyttjar dem och manipulerar dem att betala allt.
Mamma vill att vi ska avsluta mitt finska abonnemang. Jag vill ha numret kvar och byta till ett som inte kostar när man inte använder det - pappa vet inte vad han betalar för det nu, mamma säger att det är flera tior i månaden (euro), jag är ganska säker att det bara är 0,90 €. Och jag hade ju sagt för länge sen att de kan skicka räkningarna till mig.
Jag kollade på nätet och märkte att om vi ändå måste gå och fråga, eller byta/avsluta, så finns det ju också en möjlighet att skaffa iPhone och bara betala 11-20 € i månaden för den tills man har betalat hela. Mamma sa direkt att jag inte har pengar och att om jag har så borde jag betala hyra och mat med dem. Hon tror inte att jag kan få ett nytt jobb heller (märker jag).
Jag vet att hon bara vill mitt bästa men hon gör det på ett så elakt sätt som möjligt.
Nu väntar jag bara på att hon ska åka till mormor så jag kan vara i köket och baka jultårtor utan att lyssna på henne. Och idag hos mormor kan jag i alla fall vara i ett annat rum än mamma så mycket att hon inte hela tiden rynkar pannan åt mig, knuffar mig om jag skrattar för högt, påminner om att sitta med benen ihop, grimaserar om jag pratar för mycket eller om något som nästan kan bli olämpligt... själv pratar hon hela tiden, skryter om sina resor, sin engelska och sin iPad, eller så känns det bara så för mig.
Julaftonen var ganska bra ändå. Av mamma fick jag en massa (jättestora) underkläder och strumpbyxor, till och med ett par tröjor, fastän hon hade sagt att min julklapp i år var att hon var hos mig och städade. Det var förresten inte min idé, jag ville inte att hon skulle köpa så många nya saker åt mig på Ikea heller, men jag vet att jag kommer få höra om det länge än. Och om hur mycket allt det där kostade.
Och sen så fick jag till och med en bok av mamma! Jag hade råkat köpa den för många år sen själv för att den var så billig, så när jag märkte att jag redan hade den så tog mamma den tillbaka för att ge till någon annan. Först efteråt tänkte jag att jag skulle ha kunnat behålla den och ge den till någon efter att ha läst min så jag vet vad jag ger. Men skitsamma.
Mamma och pappa hatar att jag tog Madeleine och Pörrö med mig. Jag pratar inte om dem och bär dem inte omkring här, men när jag fotade dem på balkongen så sa mamma att nästa gång får jag absolut inte ta med nån docka. (Det gör jag ändå. Jag ska träffa en annan bjd-ägare eller kanske två här i Salo.)
Men det är så mycket bättre än förra året, när hon förbjöd mig att prata om Erica ens här hemma, och en gång sa hon till och med "sluta prata om honom som om han var en kvinna!" osv. Nu har hon träffat Erica och de kommer bra överens. Och mamma kallar henne Erica.
Nu ska jag baka. Skönt att träffa kusiner igen! Nu har både Anna och hennes bror Kalle gift sig, undrar vem som kommer vara den nästa?
