...och nu har vi städat två dagar och har två till dagar på oss...
Vi har slängt eller skickat vidare säkert hälften av mina kläder, min TV åker till Salo, jag vet inte vad som kommer hända med dockskåpet... men ja, jag börjar inse det själv också, jag har alldeles för mycket grejer... eller ett alldeles för litet rum!!
Mamma vill slänga min säng och köpa en mindre men det går jag inte med på. Jag vill åtminstone kunna drömma om att någon nån gång sover här bredvid mig.
Jag vill bara flytta sängen till andra sidan av rummet så jag kan ha datorn bredvid den och använda den med höger hand utan att vända mig om. Nej, jag tänker inte fortsätta ligga i sängen hela dagarna men ändå...
Rummet börjar se jättevackert ut. Jämfört med tidigare alltså. Mamma har nya mattor med sig, som jag kan ha istället för de två som var äckliga, hoppas de är lila! Men den där runda mattan kan jag ha kvar.
Mamma kommer om en timme och jag hinner äta frukost innan. Kaffe, det låter som mig, men också bröd, smör, ost, kanske yoghurt och ett par mandariner!! Mjölk i kaffet kanske!
Imorgon eftermiddag åker mamma hem och då visar jag hur fint rummet blev =)
Jag tog inga bilder på badrummet innan mamma städade där och diskade ett halvårs disk. Men tro mig, STORskillnad.
Jag tänder ett ljus i doftlyktan (mamma tål inte rökelser) och lyssnar på Sonata. Remember me, when I lit a fire to keep us warm on a cold winter morning...
...och förresten så stör det mig jättemycket att alla andra kan fixa sin stavning med mobilen så ingen märker min inbyggda Autocorrect. Jag är bättre på grammatik än Lars L. Jag stavar aldrig fel. ALDRIG!!!
Det hade inget med dig att göra. Förutom Merry+Pippin.
Jag skulle ha fixat "jobbigt" och "ja, jag" om jag hade photoshop eller orkade leka med Paint.
Fast det har jag orkat nån gång...
På min facebook ser man några till bilder på Maaria och Daana. Eller Daana och Maaria. Vilken av oss känner du?
Min "Freud" frågade mig precis samma saker om dig som jag redan hade frågat utan att få svar.
Vad tänker du? Vad känner du? Vad kände du när jag... osv?
Och sen så frågade han också hur jag ville att du skulle reagera när jag t.ex. visade såren. Han godkände inte svaret "vet inte".
Men jag visste inte.
Eli olen oikeastaan virallisesti kaksikielinen. Toiminnallisesti kaksikielinen, tai jotain, kuten joskus kauan sitten luin jostain tai kuulin tai jotain? Ja kun en aina muista näinkö uneni suomeksi vai ruotsiksi...
Hunger Games: Catching Fire ikväll med Erica och Fanny... var det några andra som skulle med, vet inte =)
Edit - klockan 04:52 - filmen var jättebra! Och jag är fortfarande inte trött, sov ju minst 12 timmar igår. Efter filmen gjorde jag en till Mockingjay av cernit =)
Tjejhäng och -rep, knytkalas och en flaska Minttu för en viss katt.
Sen så sjöng vi lite överallt på väg till pojkarna. Fick en kopp kaffe på vägen också!
Traditionen är ju att pojkarna står på balkongen och säger awwww och sen så hissar de ner lite punsch osv. till oss och sen så får vi gå in till dem och hänga ett tag med dem och dricka varm choklad.
...fast jag tror jag höll på med min Minttu så jag glömde att dricka varm choklad...
Carl, Lars L. och Lars M. på bilden med ansiktena mest mot kameran.
Lördag! Höstbal! Vi började med uppsjungning och rep innan fördrinken.
Perkele vad jag var törstig, rastlös och tassarna darrade efter fredagen...
Fördrink på nationen
Elinor och Jakob
Sittningen börjar på övre våningen.
Anna, Lars och Elinor
Ja och jag berättade ju redan för dig hur vi satt, Riitta...
Tissivako näyttää perseeltä, muuten ihan nätti vai mitä?
Lars spelade
...piano (no shit sherlock)
Sjungningen gick jättebra, säger dirigenten Anna.
Efter förrätten fick vi svartsoppa - gåsblod med pepparkakskryddor, yäk - eller konstig och stark men god kantarellsoppa för oss som inte ville äta svartsoppa. (Smakade den förra året och det räckte!)
Gick runt och fotade ibland.
Kvällens meny + hästkastanjer + ljus
Teatergruppen kom och gav oss en liten smakbit av Oliver Twist! Tack Ingrid <3
Huvudrätten!
Pojkarna sjöng serenader, awwww.
...till och med på knä...
...vi var fler flickor än pojkar så de räckte inte för alla men när det var vår tur så fick några lyckliga två eller tre stycken som sjöng på knä. Jag tyckte faktiskt om det, så svårt som det är för mig att sjunga så att någon hör... och den där nya versionen av Kristallen den fina kunde jag inte alls, texten så klart men inte altstämman.
Ibland behövde jag lite luft och njöt av ett öppet fönster.
Jag passade på när ingen ändå pratade direkt till mig (och det var svårt att höra vad alla omkring mig pratade med varandra).
...men största delen av tiden pratade jag jättemycket med vännerna =)
Efterrätten
Sen så blev det dans - nej, jag dansade inte men lyssnade och sjöng med och fotade folk som dansade, och bandet med Lars... och drack en massa cider och hängde ute ganska mycket för att det var för mycket folk och för lite luft.
...och stirrade på söta pojkar. Håret, jag menar Hampus, på bilden för att det inte ska vara för obvious vilka jag menar.
Dans. Jag hade kanske vågat om jag inte hade haft den där kjolen... kanske.
De bästa stunderna var ändå när vi bara hängde och pratade (och drack)
nånstans där man hörde varandra och där man kunde andas.
Och ännu mer dans. Sen så tog batteriet slut men det gjorde balen också och på kebab-efterfesten kunde jag prata och lyssna istället för att bara pilla på kameran. En helt underbar kväll helt enkelt.
Annars kan jag berätta om höstbalen att den var helt underbar. Månen var full, men inte jag. Jag hade min underbara och alldeles för breda kjol på mig för första gången och den gick inte ens sönder!
Jag drack massor av cider men var inte full alls, bara glad och social. Kvällen slutade med att jag följde med Carl, Lars och Lotta till ett kebabställe (själv var jag inte hungrig och drack bara en cola light, sen så sa de att såsen var väldigt stark så jag var nöjd att jag inte ens försökte äta). Visst kände jag mig lite osäker om jag borde ha låtit dem vara i fred men jag kände mig ändå ganska välkommen och trivdes så bra så jag brydde mig inte om det var konstigt att jag var med. Och sen så är det inte det konstigaste jag har gjort. Jämfört med så många andra kvällar var jag liksom... normal. En av dem. Som vem som helst. Och ganska vacker tyckte jag. Och jättelycklig.
Mamma brukar säga att jag aldrig kan prata om nåt annat än om mig själv (och att jag är narcissist) och det hände några gånger igår också att jag kände mig dum och att jag inte kunde hänga med i vanlig samtal utan sa något konstigt som ingen fattade, som ingen ens hörde, det hände att jag började säga något och någon annan gick därifrån eller började prata med nån annan eller något. Men det hände inte så många gånger, kvällen var helt underbar ändå.
Och det där med att jag aldrig tänker mig för innan jag säger saker som jag inte borde veta... ibland tycker jag faktiskt om den där lilla ovanan men ofta märker jag att oooops, nu var jag lite creepy igen. Ja, jag märker det. Oftast först efteråt.
Under middagen pratade jag jättemycket med Elinor men också med andra, som Lars och Jakob och Lotta. "Fixargruppen" hade valt bordsplaceringen taktiskt så att jag inte kunde stirra på Carl alls. Nästan. Men jag lät det inte störa mig. Alls.
Det var en väldigt lång och väldigt skön kväll.
Klockan fyra gick vi alla fyra hem, pojkarna åt sitt håll och Lotta och jag åt andra hållet och jag frös lite i min kofta (ingen jacka) när jag gick hela vägen till Flogsta. Fullmånen lyste vägen för mig och Orion hängde ovanför Flogsta. Jag hade ingen aning att Carl hade bott i det här huset också. Vi måste ha sett varandra någon gång innan vi kände varandra. När jag bodde hos Trollet så bodde han inte där än... tror jag. Ingen aning faktiskt när han bodde där. Alltså Flogsta låghus.
Jag borde ha tagit namnlappen från dörren när jag en gång (midsommarnatten tror jag) gick och kollade om namnet stod på dörren för då hade han Flogstavägens adress på körens hemsida fortfarande...
Min samling av namnlappar blev lite större igår, jag tog de två traditionella plus min egen så klart men Jakob gav mig sin när han såg dem och sen så tog jag Lars Liljenbergs lapp också för att jag ändå brutit traditionen lite. Nästa gång när jag ska använda hängande örhängen (som jag köpte igår) så måste jag komma ihåg att de är i samma ask som alla namnlapparna.
Ja, runt fem var jag alltså hemma och kollade fb snabbt, försökte somna klockan sex men det gick inte så bra tack vare den här jävla hostan. Sen så vaknade jag runt halv elva och nu har jag druckit kaffe, laddat upp en massa bilder på fb och alltså min första youtube-video nånsin. Jag ska nog vila lite till med den här videon på bakgrunden innan Erica ringer och vill ha söndagspizza. Hon blir nog glad när hon hör hur bra jag hade det igår och hur snäll och nykter jag var. Måste försöka komma ihåg hur skönt det var så att jag kanske slipper skämmas nästa gång - det blir väl julfesten, lite fågel får jag vara men inte som i fredags.
Kören - jag älskar er. <3
P.S. Nu tittar jag på bilderna och kommer på att nästa språk jag vill lära mig är KROPPSSPRÅK!! Varning för överanalysering xD
