måndag 14 april 2014

Trött måndag

Dagens fakta: alla tre av körens första tenorer har för- och efternamn som slutar på samma bokstav. Annars är det bara Elin som har det.


(Men det är finast om efternamnet slutar på två stycken av förnamnets sista bokstav, eller hur Riitta? Haha, mycket vanligare i Finland förresten.)


Det är också fyra stycken som har för- och efternamn som börjar med samma bokstav.
Sånt räknar jag när jag inte kan somna - om jag inte räknar dagar mellan folks födelsedatum.


Söndagspizza, kattkram, aspartam och Coraline, sen skulle jag sova katt men kunde inte somna. Slumrade nog till nån gång efter halv sju, katten hade veckarklockan på 9. Egentligen hade jag tänkt låna kattens busskort för att ta blodproven idag men orkar inte gå nånstans. Dagens schema alltså: sova lite till i Ericas säng innan hon matar mig med fisk, sen ska hon åka till Stockholm (och sen Skåne över påsken) och jag ska kanske hålla mig vaken med kaffe fram till Salatut, och borsta håret så jag kan tvätta det imorgon. Resten av allt viktigt jag skulle göra kan jag göra senare på veckan.

P.S. Frustrerande och irriterande, helt tokigt spel, rekommenderar! Med andra ord beroendeframkallande! Om man alltså gillar Tetris och sånt... vänta bara tills jag skaffar smartphone...



fredag 11 april 2014

Vad skulle vi göra utan nördar?

Lars L. på körens fb-grupp:

"High definition Blu-ray-variant av vårt NKF-framträdande. Tyvärr inte 3D men ni får hålla till godo. Inspelat av en vänlig själ från damkören."

https://www.dropbox.com/sh/dz0tknwxp2xsv3g/3ewVDyoCnI/20140405_154414.mp4

Nu är jag så van vid särskrivning och stavfel att de inte svider i ögonen längre - istället känns det underbart att läsa när någon skriver helt utan fel!! Det kan Carl med, förresten. I alla fall gör han inga stavfel eller sär fucking skrivnings fel.

Jag har varit ihop med två svenskar - Trollet och Erica - och jag kan skriva mycket bättre svenska än någon av dem <3

Söta lilla Lars M. fyller 27 idag! Och Dani fyller 30.

Lars pojkvän på fb:


Jakob sa nån gång på V-Dala - det måste ha varit i maj - att han hade sett Lars gå hem med en kille efter NKF förra året. Då var ju jag i Finland. Det var den där gången på V-Dala när vi pratade om att Lars och Lars skulle vara så söta tillsammans... var det då jag och Jakob blev vänner?

På vårbalen höll Lars talet till mannen och Lars höll talet till kvinnan. Lars nämnde sin pojkvän. Jag tog Lars och Carls namnlappar, då var jag inte kär i Carl än men ändå. Jag hade tagit hans lapp på höstbalen för att komma ihåg hans namn - den trevliga nörden som satt bredvid mig.

På släppet frågade jag Lars om hans pojkvän är lika söt som han. "Snyggare", var svaret. Han visade en bild. Visst är han söt men inte lika söt som Lars. Han klipper bara håret för ofta!

torsdag 10 april 2014

Torsdag...

...brukar betyda Freud och om jag bara orkar ringa min psykiatriker så fortsätter det så, annars var det sista Freud idag men jag måste ringa och be om remiss. Idag träffade jag alltså psykiatern - samma som Carl körde mig till efter körresan, när han uttalade mitt namn kanske bättre än någon annan i kören nånsin, om man inte räknar finnarna Kaisa och Anna - och kom ut med några nya fina papper.

Sjukskriven. Betyder att jag inte behöver tänka på att söka jobb just nu.
Ett papper som jag kan ge till Heimstaden och hoppas att jag kanske ändå kan ha lägenheten kvar.
Och en till riktig diagnos som står på båda papprena: depression. En riktig diagnos alltså, vet inte hur länge jag hade haft den men jag fick veta om den först nu. Det är inte bara nåt jag inbillar mig, jag är inte bara lat och alkis och dum, jag har riktig depression och inte bara känner mig som om jag hade det.

Det känns skönt.



Min psykiater (som inte är svensk, det är inte Freud heller) kan inte skriva. Jag är allergisk mot särskrivning.... och jag märkte själv att han hade skrivit "han" på de två sista raderna, men han fixade bara två av tre ställen - dåligt.

När han frågade om jag inte kunde äta bland folk eller prata med folk så sa jag att medicinen hjälper mycket - men det ser nog bättre ut så där? Klart jag VILL träffa folk och ha vänner, det är svårt ibland men absolut värt det med de få vänner jag har. (Puss på dig Björne när du läser det här!!)

Jag nekade inte självmordstankar. Riktiga planer har jag inte, men vi pratade inte alls om sånt. Tankar - hela tiden. Senast i natt drömde jag att jag ville döda mig. Men jag skulle nog inte våga, om inte av misstag när jag är för full, men jag vill inte dö, jag vill skriva böcker. Men ändå - vadå nekar??

Min psykiatriker är bäst och min Freud också. Och gubben som först skrev ut Sertralin till mig efter att Erik i kören hade bokat en läkartid åt mig. Men ingen av dem är svensk. Jag tror jag förstår invandrarnas svenska bättre än många svenskar men förstår de mig...?

Whatever, jag fortsätter med Umbala. Psykiatrikern ville att jag skulle lämna blodprov imorgon men jag gör det på måndag istället. Nu dricker jag vin och ERICA VILLE HA KATTKRAM <3 <3

Nu ska jag krama katt och visa mina nya papper <3

Kitty luvs: piano



Det är ingen jag känner på videon. Bara nån som jag hittade på youtube.

Jag tappade bort mina noter till Myrskyluodon Maija. Lars svarade inte på fb-meddelandet om det och har inte läst meddelandet om Carl osv. Carl har läst mitt senaste meddelande men inte svarat.

Om vi hade pratat om allt nån gång efter höstens övningshelg... skulle jag fortfarande drömma om dig eller skulle du vara som Lars M, en jättesöt körkompis som vet att jag tycker han är sötast men som också vet att jag inte tror (eller hoppas) på nåt som inte kommer hända?

Fan vad jag saknar att se dig, Carl. Det kommer nog aldrig gå över.

Kitty luvs: Stormskärs Maja

Och Fannys lilla Melissa är jättesöt.


onsdag 9 april 2014

Jag drömde att jag drömde... igen

Jag älskar mina konstiga drömmar. Största delen av dem försöker jag inte ens förklara - det enda jag skulle kunna göra är att ge en lista på element i samma dröm. Eller plocka bort element som inte går att förklara och berätta en väldigt enkel version, men det är svårt om man är så extremt ärlig som jag och vill berätta allt.

Nu hände det igen att jag drömde att jag förklarade en dröm, fast jag var inte säker om jag hade drömt eller om det hade hänt på riktigt, det kändes så verkligt.

Jag och tydligen några andra körkompisar satt nånstans och det var soligt och varmt och skönt, sen så kom Carl och satt bredvid mig, och han ville börja från början och vi skulle bli vänner, och han var bara arg på mig för att jag hade skrivit med blod på väggarna i hans och hans lillasyster Hannas lägenhet, men jag sa att det var bara trapphuset och jag visste att det var för mycket... lillasyster-Hanna var min körkompis Hanna (Jakops lillasyster förresten, och Carl har faktiskt en storasyster som heter Hanna) och de bodde tydligen i samma hus (kan ha varit VG-huset där Hanna bor).

Och jag ville direkt sms:a Riitta och berätta men det var för svårt för jag satt så nära Carl och sen så tänkte jag ringa men gjorde nog inte det heller, tänkte göra det senare kanske.

Sen så undrade jag om det hade varit en dröm eller sant, kunde inte hitta sms:et på mobilen och tänkte att det nog bara var en dröm. Jag tror jag höll på att förklara det för någon - Lars L. troligen, och han visste inte heller om det var sant eller inte. Men jag sa att det inte spelade nån större roll för det kändes så skönt ändå. Men sen så kontaktade jag min stora kärlek för att veta säkert, och träffade honom igen, det hade varit så länge sen... Johnny. (Inte dockan alltså, killen från Finland.)

Gemensamt mellan Carl och Johnny? Det är väldigt få människor som får mig att fysiskt känna att mitt hjärta typ stannar när jag ser dem. En enda gång hände det med Lind. Och ofta med Dani när jag var liten.

tisdag 8 april 2014

Tisdag... hemma

Först var jag för trött och sen drack jag kaffe och orkade gå upp ur sängen och klä på mig men strumpbyxorna var för varma och kjolen för skrynklig och brösten för stora och jag började redan känna mig svettig och sen så var klockan redan över sex, när jag skulle ta skorna på mig, och då kände jag att det där skavsåret på tassen bara måste få vila idag. Det är inte sandalväder, det är deppigt grått och regnigt. Dessutom hade jag inte orkat duscha som jag hade tänkt och inte ens orkat borsta håret. Utan det här med min baktass hade jag säkert gått, jag ville gå och känner mig inte särskilt deppig eller asocial. I år har jag bara missat storkörsrep och stämrep, inga "riktiga" rep. Förra terminen var jag bara borta när jag var på Azorerna. Det hade säkert nåt med Carl att göra, men jag ville vara med på varje rep nu också fastän han inte är med. Jag älskar kören.

Idag stannar jag i alla fall hemma. Och då kan jag inte köpa vin heller, det är ju bra. För jag skulle säkert ha köpt Umbala och druckit det sent ikväll och varit trött imorgon och kanske inte orkat laga middag hos Fanny imorgon, och det vill jag orka! Äntligen får jag se lilla Melissa! Det kommer inte vara sandalväder imorgon heller men jag får väl lida. Och sen så köper jag kanske vin imorgon, eller kanske först på torsdag när jag har både psykiater och terapi. I värsta fall skulle vinet vara slut då annars... bättre att jag bara köper en box den här veckan. Och köper mat med resten av pengarna. Pengar som jag skulle betala medborgarskapet med men hade nog räknat lite fel, jag hade bara 350 kr kvar istället för över 500. Jag har inte betalat NKF-gasken heller än och inte ens övningshelgen, Lars (kassören) har inte läst mitt långa fb-meddelande där jag också nämnde det.

Det skulle vara klokt att städa lite när jag ändå inte har nåt annat att göra... eller mejla till arbetsgivaren... men jag orkar inte tänka på sånt idag heller. Jag gör det jag är bäst på: sover.
Fast inte riktigt än. Först väljer jag NKF-bilder till fb och sen kollar jag dagens avsnitt av Salatut.

Jag lovar att borsta håret och duscha innan jag ska vara social imorgon!

söndag 6 april 2014

Meow

Så här ful var jag i klänningen fastän jag trodde jag var typ söt:




Men jag kände mig typ söt i alla fall, det var nog viktigast. Kände mig som typ så här söt - jag menar Sandy, fast min klänning ser ut mer som den på henne på den sista sekunden på videon. Och jag hatar slutet på filmen egentligen - visst ser hon bra ut i svart men varför måste hon ha örhängen som alla andra och röka??!

Men jag var ändå mycket bekvämare i svarta kläder senare på kvällen. Konstigt nog lånade jag dem av min katt! Alltså, tröjan som jag hade gett till henne för att den ser så mycket bättre ut på henne, och byxorna som jag hade köpt till henne (hon hade berättat om dem och jag köpte dem som överraskning, hon hade just köpt samma byxor men lämnade tillbaka dem) och tassvärmarna som är så mjuka och kattiga tassar (som inte har nåt att göra med mig). Och mina egna skor och kattöron (köpte ett par till min katt också, på UppCon 2012).





 
Nu är katta trött katt, men här är kattspexet.