Açores

Täällä on niin ihanaa. Joku päivä pääsen uimaan delfiinien kanssa - meressä, täkäläiset eivät kannata vankeutta. Villien delfiinien kanssa.

Tähän mennessä ollaan kierrelty Ponta Delgadaa, uitu kuumassa lähteessä, uitu meressä, shoppailtu kauppakeskuksessa (taisin olla ainoa joka osti jotain - kamalan kalliin mustan niittihuivin itelleni, jotain 12 erkkiä, ja kolme ihanan halpaa erikokoista soitinta hartsilapsosilleni, jotain 56 erkkiä yhteensä.)

Mistä ihmeestä kaksi rakasta serkkuani ovat saaneet blogini osoitteen? Annoinko sen joskus Saaralle tai jotain? Ja nyt Mariannakin on lukenut?

En ole ihan varma voinko hyvin vai en. Ei mutta hei, Saarahan aina siivosi huoneeni lapsena... tulkaa molemmat tai vielä useampi käymään, niin siivotaan yhdessä!

Kai mää muuten voin ihan hyvin, paitsi tämä krooninen saamattomuus, huomionhakuisuus ja juon liikaa. Olen nähnyt ihanan kummallisia unia mm. Juusosta parikin kertaa ja ainakin Saarasta. Ihmisistä, jotka välittävät ja huolestuvat. Sitäkö minä haluan? Ja täällä ollessani joka ikinen yö (vieressäni nukkuvasta) E:stä (siis jos joku ei vielä tajunnut, työskentelen E:n henkilökohtaisena avustajana enkä viitsi mainita koko nimeä, ei saa sekoittaa Ericaan), ja muuten varmaan joka yö onneksi myös Carlista. Mutta muuten en ole ajatellut Carlia niinkään paljon kuin Pörröä, töitä tai itseäni. Viime yönä näin ihanan unen Ericasta.

Aivan ihana loma - tai siis työmatka. Mutta en kyllä juo täällä juuri yhtään vähempää kuin kotona. Kuoroviikonlopun saunassa joudun käyttämään tätä uutta uimapukua, en kehtaa esiintyä bikineissä. Tekisin melkein mitä vain, että painaisin taas 60. Ja kun painoin sen verran, olisin tehnyt mitä vain painaakseni 50. Ja mitäkö painan nyt? 70? Väärin. 80? Väärin. 90? Toivottavasti vielä toistaiseksi väärin, mutta ällöttävät ~85 kiloa, eli en jaksa enää aina edes välittää. Välttelen peilejä. Mielessäni näen itseni sellaisena hyi-yäk-läski-58-kiloisena tai jotain.

Tekisin melkein mitä vain, paitsi sen mitä juuri pitäisi tehdä. En nimittäin halua juoda tarpeeksi vähän kohdatakseni ruman todellisuuden, en halua jättää syömättä tai valita mitään terveellisempää kun on rahaa syödä hyvin.

Tämä matka on niin ihana. Mutta nämä itsemurhafiilikset. Ja kun ei haluaisi lopettaa dataamista ja juomista, vaikka pian kuuden tunnin päästä pitää herätä, ja unet olisivat ainoa oikea keino paeta todellisuutta ja rentoutua, niin ettei edes selkä olisi kipeä, tai polvet, tai pohkeet, kuten kun vedin erästä tiettyä "Ellun kanaa" perässäni sinne kauppakeskukseen.

Ellei sen isä olisi täällä, olisi niin paljon helpompaa. Gubbjäveln...

Miksei kukaan muu kuin ihana Riitta kommentoi? Tarkistan joka päivä kaikki kommentit, eikä niitä [angst viils viils juustohöylä] ikinä ole.

Nästan klar!

Nej, jag har inte packat än. Det gör jag nog när jag vaknar. Om lite över fyra timmar...

Men jag har fyllt och lämnat in tidrapporten, laddat pengar på busskortet, ätit sushibuffé, köpt en baddräkt (hittade ingen bikini i min elefantstorlek), köpt lite grejer till Pörrö, kramat katt och tvättat jättemycket kläder. Inte bara svarta - ett linne var lila! Och ett par svart-vita strumpor!

Nu ligger jag bland alla grejerna i sängen, dricker cider och tittar på Arthur. Mitt favoritavsnitt är "When Carl met George" - om Carl som har jättetydlig Aspergers och George som är kanske halvsvensk tror jag. Eller "of Swedish descent" säger wikipedia. En älg. Han är egentligen kanske min favorit på serien och Carl typ autistisk och jobbig. Jag hade sett avsnittet så många gånger tidigare, men nu när jag ville se avsnittets titel också så råkade jag se det med titel "wcmg".

Sen så började jag tänka på namnet och uttalet och googlade och märkte att "en karl" och Karl/Carl verkligen uttalas på två olika sätt på svenska, jag hade ju alltid undrat hur man kunde rimma "lille far" med "en sån karl". Jag som trodde jag kunde svenska >_<

Men ändå tror jag inte jag kan uttala... hans namn lika bra som han kan uttala mitt. Eller inte perfekt i alla fall. Retroflexer. Jag hatar dem. Jag minns en gång när jag skulle fråga Martin något, han satt på andra sidan av rummet, och jag frågade Trollet om han kunde fråga Martin. Trollet sa att jag kunde ju fråga själv. Jag vågade inte säga hans namn så högt och tydligt (vet inte om jag hade vågat om det hade varit ett enklare namn) så jag gick fram till honom för att kunna fråga utan att säga hans namn.

Jag har aldrig fattat svenskarna och andra konstiga typer som säger typ "hej Maaria" istället för bara hej!

Lol, nu tänkte jag länka avsnittet "wcmg" men hade redan klickat på nästa, men hittade den här versionen av samma avsnitt med kommentaren "When Carl grows up he'll probably drink wine out of a box. Not a bottle."

So that's why...?

Skönt med en ledig dag!

Jag sov skönt och länge. Klockan är 14:48.

Idag ska jag dricka kaffe och fylla på tidrapporten, lämna in den (och förhoppningsvis träffa min trevliga chef, få lyxigare kaffe och prata). Sen så ska jag försöka hitta en ny bikini och kanske lite andra kläder också som jag kan visa mig i. Skönt att de där kortare sommarbyxorna funkar på Azorerna, nu när de inte funkar här längre, men de är mina enda byxor som jag kan ha på mig... eller de andra svarta kanske, om jag kunde hitta dem...!

Jag har nästan bara haft långkjolen och den där underbara lagom stora tröjan på mig sedan det blev för kallt för sommarklänningen. Ikväll ska jag också tvätta dem och en massa andra kläder som jag ska ta med. Gissa om det var länge sen jag tvättade kläder sist. Det var nog i slutet av juni. På riktigt. Ewww.

Äta måste jag ju också! Hade tänkt äta sushibuffé när jag nu ändå måste gå upp så tidigt... yeah right. Men efter klockan tre, när det är för sent för lunchbuffé, då får man temaki på världens bästa YUKIKOS SUSHI!! Så dumt att Erica måste plugga hela dagen... fast fråga kan man kanske ändå? Om hon inte följer med och shoppar kläder, om hon bara äter med mig?

När jag kommer hem så får jag inte vara trött, då ska jag hitta alla kläder jag ska ta med, tvätta dem, packa och duscha. Det enda jag har gjort hittills för att förbereda mig för resan: skaffat pass och sminkat Pörrö! Typiskt... men det blir bra. Imorgon den här tiden är jag på Arlanda.

Kommer inte upp ur sängen. Hatar mig själv. Igen.

När de skaffar en bättre assistent och slänger ut mig så dricker jag resten av mina pengar och ligger här och ruttnar tills jag dör. Stackars de som måste komma och tömma mitt rum.

Hoppas de spelar Andetag ändå och hoppas Carl läser min blogg.

Men jag ska inte dö än, nu ska jag åka till jobbet, dricka kaffe och skämmas.
Och packa E's väska och imorgon är jag ledig på riktigt och packar min egen (och gör tusen andra saker), på tisdag åker vi till Azorerna <3

prkl

Näin unta ärsyttävästä herätyskellosta, joka oli jossain taskussa piilossa eikä millään lakannut piipittämästä. Heräsin äsken kun puhelin soi... olisi pitänyt olla töissä puolitoista tuntia sitten. Hupsistakeikkaa taas.

Ni som läser det här

- lyssna på Sonatas bästa skiva.
- kommentera, för jag vill tro på att nån annan än min älskade vän Riitta också har läst min blogg.
- lyssna i alla fall på Broken.