...oot niin ihastunut, että tyypin nimen näkeminen saa aikaan sähköiskun kropassasi ja mielettömän kuuloisen vikinän.
Mutta eipä siinä mitään, se on kiva tunne.
Maailman paras Riitta (tätini kyllä tulee hyvänä kakkosena, mutta tämä valioyksilö demittää, fanittaa Sonataa ja hyväksyy esim. homot ja lävistykset) on Uppsalassa! Kunhan kahvi on jäähtynyt, ja se muuten varmaan jo on, juon aamukahvini (joojoo kello on kolme) ja menen suihkuun. Tukkakin pitäisi ensin harjata. Sitten mekko päälle ja menoksi!
18:30 alkaa äänenavaus eikä tarvitse tyytyä pelkkään nimeen facebookissa. Riittakin pääsee bongaamaan sen ihanan hymyn!
fredag 13 september 2013
onsdag 11 september 2013
Niin älyttömän pian - syksyn ensimmäinen Kohokohta!
Nyt on jo keskiviikko (tulen olemaan kuolemanväsynyt aamulla, seitsemäksi töihin ja kello on 1:13) eli ylihuomenna Riitta tulee tänne. YLIHUOMENNA!!!
Ihan fiksua hankkia hotellihuone, en ole tehnyt elettäkään siivotakseni. Ja tämä huone olisi niin ihana, jos jaksaisin siivota. Jos uskaltaisin antaa äidin riehua täällä ollessani itse matkoilla... aldrig i livet!
Tiistai: seitsemäksi töihin, yhdeksän jälkeen kotiin nukkumaan, sain pomolta tekstarin että palkan pitäisi olla tililläni iltapäivällä - vihdoinkin - ja herättyäni yhden maissa tarkistin heti. Kyllä. Rahaa on. Ihanaa! En jaksanut käydä suihkussa, jaksoin sentään kömpiä sängystä tarpeeksi aikaisin käydäkseni kaupassa. Oli pakko, kahvi loppui jo aamulla (olin ajatellut lainata E:n isältä rahaa jos en saisi sitä päivän aikana). Ostin naminamiruokaa, kahvia, hiusharjan, limua, no tuhlasin ehkä vähän tuhlaamisen ilosta, tai no, oikeastaan olin ajatellutkin ostaa kovemman hiusharjan.
Niin ja pähkinöitä, jotka muistin nyt kun kirjoitin kaupassakäynnistä. Nam! Olikin nälkä.
Kolmeksi taas töihin, olin siellä jo varttia vaille ja ehdin hyvin syödä evääni, itse asiassa E:n taksi tuli vasta puoli neljältä. Iltapäivä menikin siinä kun kävimme kävelyllä (josta suurin osa keinuttiin ja minä laulelin avatakseni ääntä ja E kuunteli radiota), ruoka ja iltatoimet. Lähdin noin 17:44, kuoroharkkojen takia oli lyhyempi päivä.
Suoraan keskustaan, ihanan Tiger-krääsäkaupan ja Systemin kautta VG:lle. Hiukan myöhässä tietysti, mutta vain jotain kahdeksan minuuttia. Ensin bongasin takkiaan riisuvan Larsin (joka yleensä aina tulee vasta kesken äänenavauksen) ja skannasin katseellani muita poikia - kesti hetki huomata Carl, se näytti jotenkin pidemmältä kuin muistin. Mutta sehän se oli. Ei ollut lauantaina Reccemottagningissa, pelkäsin että oli kipeänä tai jotain (ja myöhemmin illalla se sanoikin että sillä oli kurkku vähän kipeä, toivottavasti se ei saatätä inhottavaa liikkeellä olevaa flunssaa ennen perjantaista Reccegaskia. Katselin kuoroa takaapäin enkä ollut tunnistaa Björniä, ensinnäkin kuvittelin sen jo lopettaneen (mutta se häipyykin vasta joskus marraskuussa), toisekseen sillä ei ollut silmälaseja päässä ja kolmanneksi sen peppu ei ole ikinä ennen näyttänyt niin pieneltä. Tai sen jalat niin laihoilta. Tai sillä ei ole ikinä ennen ollut niin tiukkoja pöksyjä. Kaikki ruotsalaiset ja niin edelleen.
Ingrid oli siellä!!! Ja Elinor!!! Toivon TODELLA, että molemmat mahtuvat mukaan. Mulla olisi kaksi hyvää ystävää joiden kanssa jutella milloin tahansa, tuntematta että roikun niissä tai tungen seuraan. Ehkä liian hyvää ollakseen totta? Kun Jason aikoi tulla kuoroon, se ei mahtunut. Ja yleensähän meillä on pulaa pojista, jos siis tenori ei mahtunut niin miten kaksi sopraanoa??
Kahvitauon jälkeen ajatukseni harhailivat, kuvittelin jotain enkä jaksanut keskittyä. Tai no kuvittelin jotain sellaista, että Carl ja Lars ja minä ja minun siiderini päätyisimme "jatkoille" Carlin luokse, kuuntelisimme ihanaa musaa ja niin edelleen. Siis kuvittelin, haaveilin, en siis kuvitellut siinä mielessä että olisin kuvitellut niin tapahtuvan. Kunhan haaveilin. Tosiasiassa toivoin lähinnä viimeviikkoisen kertausta.
Harkkojen jälkeen iso porukka meni "kaljalle". Ja kuten viimeksi, Carl ja Lars jäivät jauhamaan ties mitä nörttijuttuja sisälle, tällä kertaa Lotan kanssa, menivät Larsin luokse ja tulivat lopulta kaljalle. Istuivat ensin aivan pöydän toiseen päähän, mutta onneksi tulivat sen verran myöhään että porukka alkoi huveta ja suhteellisen pian minä (kolmannen siiderini kanssa) istuin Larsin vieressä, taas. (Eihän se voinut olla neljäs siideri? Saattoi muuten ollakin. Ja nyt tosiaan juon vielä kotona tätä kuusiprosenttista litraani loppuun. Ja olen idiootti kun kirjoitan turhuuksia tänne enkä esim. demitä.)
Puhuimme lucid-unista. Se olikin tämän kirjoituksen pointti. Puhuimme unista, sormien laskemisesta, mainitsin jopa nähneeni kerran unta jossa Carl puhui suomea. Puhuimme vaikka mitä unista.
Ehkä ensi yönä näemme samassa unessa.
Keskiviikko: kuolemanväsyneenä seitsemäksi töihin, raatoväsyneenä yhdeksän jälkeen (siis edelleen aamulla) kotiin nukkumaan ja taas kolmeksi töihin. Ja nyt kun on rahaa, tulen varmaan seitsemän jälkeen illalla kotiin pizzan ja viinin kanssa. Hyi vittu, että tulen katumaan sitä ostosta torstaina. Viiniä siis, en pizzaa.
Torstai: raatoväsyneenä seitsemäksi töihin, zombina yhdeksän jälkeen... suoraan Tukholmaan jos jaksan etsiä vanhan suomalaisen passini täältä jostain, pitäisi nimittäin uusia passi Suomen suurlähetystössä. Siinä menee kai pari viikkoa, ja vähän yli parin viikon päästä lähdetään Azoreille. Hotelli kai ainakin vaatii passia. Faaaan.
Ja taas kolmeksi töihin. Seitsemän jälkeen illalla kotiin.
Perjantai: yritän olla vastaanottamassa maailman ihaninta Riittaa ajoissa. Mutta voi olla, että herään vasta joskus kolmen maissa. Ehkä herätyskellona voisi toimia ovikello...? Mutta en ole siivonnut... no ehkä jynssään vessanpytyn ja se saa riittää, tänne voi tulla. Mutta apua, milloin me ehditään huutaa? Perjantaina en missään nimessä voi olla kymmeneltä Flogstassa, lauantaina ehkä, sunnuntaina on liian myöhäistä! Lauantaina sitten, mutta pliide, Riitta, bussilla tänne ja takaisin?
Ihan fiksua hankkia hotellihuone, en ole tehnyt elettäkään siivotakseni. Ja tämä huone olisi niin ihana, jos jaksaisin siivota. Jos uskaltaisin antaa äidin riehua täällä ollessani itse matkoilla... aldrig i livet!
Tiistai: seitsemäksi töihin, yhdeksän jälkeen kotiin nukkumaan, sain pomolta tekstarin että palkan pitäisi olla tililläni iltapäivällä - vihdoinkin - ja herättyäni yhden maissa tarkistin heti. Kyllä. Rahaa on. Ihanaa! En jaksanut käydä suihkussa, jaksoin sentään kömpiä sängystä tarpeeksi aikaisin käydäkseni kaupassa. Oli pakko, kahvi loppui jo aamulla (olin ajatellut lainata E:n isältä rahaa jos en saisi sitä päivän aikana). Ostin naminamiruokaa, kahvia, hiusharjan, limua, no tuhlasin ehkä vähän tuhlaamisen ilosta, tai no, oikeastaan olin ajatellutkin ostaa kovemman hiusharjan.
Niin ja pähkinöitä, jotka muistin nyt kun kirjoitin kaupassakäynnistä. Nam! Olikin nälkä.
Kolmeksi taas töihin, olin siellä jo varttia vaille ja ehdin hyvin syödä evääni, itse asiassa E:n taksi tuli vasta puoli neljältä. Iltapäivä menikin siinä kun kävimme kävelyllä (josta suurin osa keinuttiin ja minä laulelin avatakseni ääntä ja E kuunteli radiota), ruoka ja iltatoimet. Lähdin noin 17:44, kuoroharkkojen takia oli lyhyempi päivä.
Suoraan keskustaan, ihanan Tiger-krääsäkaupan ja Systemin kautta VG:lle. Hiukan myöhässä tietysti, mutta vain jotain kahdeksan minuuttia. Ensin bongasin takkiaan riisuvan Larsin (joka yleensä aina tulee vasta kesken äänenavauksen) ja skannasin katseellani muita poikia - kesti hetki huomata Carl, se näytti jotenkin pidemmältä kuin muistin. Mutta sehän se oli. Ei ollut lauantaina Reccemottagningissa, pelkäsin että oli kipeänä tai jotain (ja myöhemmin illalla se sanoikin että sillä oli kurkku vähän kipeä, toivottavasti se ei saa
Ingrid oli siellä!!! Ja Elinor!!! Toivon TODELLA, että molemmat mahtuvat mukaan. Mulla olisi kaksi hyvää ystävää joiden kanssa jutella milloin tahansa, tuntematta että roikun niissä tai tungen seuraan. Ehkä liian hyvää ollakseen totta? Kun Jason aikoi tulla kuoroon, se ei mahtunut. Ja yleensähän meillä on pulaa pojista, jos siis tenori ei mahtunut niin miten kaksi sopraanoa??
Kahvitauon jälkeen ajatukseni harhailivat, kuvittelin jotain enkä jaksanut keskittyä. Tai no kuvittelin jotain sellaista, että Carl ja Lars ja minä ja minun siiderini päätyisimme "jatkoille" Carlin luokse, kuuntelisimme ihanaa musaa ja niin edelleen. Siis kuvittelin, haaveilin, en siis kuvitellut siinä mielessä että olisin kuvitellut niin tapahtuvan. Kunhan haaveilin. Tosiasiassa toivoin lähinnä viimeviikkoisen kertausta.
Harkkojen jälkeen iso porukka meni "kaljalle". Ja kuten viimeksi, Carl ja Lars jäivät jauhamaan ties mitä nörttijuttuja sisälle, tällä kertaa Lotan kanssa, menivät Larsin luokse ja tulivat lopulta kaljalle. Istuivat ensin aivan pöydän toiseen päähän, mutta onneksi tulivat sen verran myöhään että porukka alkoi huveta ja suhteellisen pian minä (kolmannen siiderini kanssa) istuin Larsin vieressä, taas. (Eihän se voinut olla neljäs siideri? Saattoi muuten ollakin. Ja nyt tosiaan juon vielä kotona tätä kuusiprosenttista litraani loppuun. Ja olen idiootti kun kirjoitan turhuuksia tänne enkä esim. demitä.)
Puhuimme lucid-unista. Se olikin tämän kirjoituksen pointti. Puhuimme unista, sormien laskemisesta, mainitsin jopa nähneeni kerran unta jossa Carl puhui suomea. Puhuimme vaikka mitä unista.
Ehkä ensi yönä näemme samassa unessa.
Keskiviikko: kuolemanväsyneenä seitsemäksi töihin, raatoväsyneenä yhdeksän jälkeen (siis edelleen aamulla) kotiin nukkumaan ja taas kolmeksi töihin. Ja nyt kun on rahaa, tulen varmaan seitsemän jälkeen illalla kotiin pizzan ja viinin kanssa. Hyi vittu, että tulen katumaan sitä ostosta torstaina. Viiniä siis, en pizzaa.
Torstai: raatoväsyneenä seitsemäksi töihin, zombina yhdeksän jälkeen... suoraan Tukholmaan jos jaksan etsiä vanhan suomalaisen passini täältä jostain, pitäisi nimittäin uusia passi Suomen suurlähetystössä. Siinä menee kai pari viikkoa, ja vähän yli parin viikon päästä lähdetään Azoreille. Hotelli kai ainakin vaatii passia. Faaaan.
Ja taas kolmeksi töihin. Seitsemän jälkeen illalla kotiin.
Perjantai: yritän olla vastaanottamassa maailman ihaninta Riittaa ajoissa. Mutta voi olla, että herään vasta joskus kolmen maissa. Ehkä herätyskellona voisi toimia ovikello...? Mutta en ole siivonnut... no ehkä jynssään vessanpytyn ja se saa riittää, tänne voi tulla. Mutta apua, milloin me ehditään huutaa? Perjantaina en missään nimessä voi olla kymmeneltä Flogstassa, lauantaina ehkä, sunnuntaina on liian myöhäistä! Lauantaina sitten, mutta pliide, Riitta, bussilla tänne ja takaisin?
fredag 6 september 2013
onsdag 4 september 2013
Kvällen i bilder
 |
| Varför kan ingen av mina dockor ligga naturligt med huvudet uppe? Och alla andra verkar kunna? Deena kanske kan, måste kolla. |
 |
| Jag försökte inbilla mig själv att jag hade Madeleine med mig för att fota henne, men den här bilden duger inte ens på Hartsilapset-forumets random-bildtråd. |
 |
| Hon väntar snällt medan jag |
 |
| Världens bästa Elinor är med i världens bästa kör =) Fast allra bäst här kan man ju se Johanna, troligen den vackraste tjejen i kören. |
 |
| Söt. |
 |
| ...ännu sötare?? Där ser man fem av mina favoritkillar. Lars, Johan, Carl, Lars och Jeppe. Så vem av körens killar är inte min favorit då? Kanske de som jag inte känner så bra än? Int' är det väl mitt fel att Uppsalas snällaste killar sjunger just i min kör! |
 |
| Anna. Varför kan inte jag vara så där smal? |
 |
| Erica hade vår nya sång i Vässarö-sångboken. |
Det där leendet
En hel sommar av fåniga drömmar. Av längtan. Visst tänkte jag på andra också, jag tänkte på honom som pratar och skrattar med andra. Åtminstone Lars L, hans bästa vän.
Och så kommer det en vacker tisdagskväll och han kommer till kören igen och ler precis så vackert som jag minns. Jag tror jag har aldrig tittat på Lars M lika lite som idag, jag tittade bara på Carl och hans vackra leende.
Och Elinor var där och verkade trivas jättebra! Ingrid kommer nästa vecka! Jag har vänner i kören!
Och efter repet gick Jakob till puben och då följde jag med, sen så kom åtminstone Elin och Louise också, och jag såg att Carl och Lars L gick hem till Lars och jag hoppades de skulle komma ut snart och sitta med oss. Och det gjorde de.
Alla andra försvann snart, alla andra drack bara en öl (Louise drack en läsk), jag satt med Carl och Lars och pratade länge och drack tre cider. Vi pratade om dockor, jobb, autism, språk, mera språk, musik, ännu mera språk, allt möjligt.
Jag är lycklig. Att det kan finnas så snälla (och söta) pojkar! Jag pratade mest med Lars, eller tittade på honom men pratade egentligen till dem båda. Jag vågade inte titta på Carl för mycket. Men när vi pratade om musik så sa jag hur bra Sonata är och berättade snabbt hur jag och Teikku lyssnade på Shy i gymnasiet och sjöng med, bara för att jag ville att Petsku skulle höra texten. Jag hoppas att Carl kommer ihåg att lyssna på Sonata. Helst Shy. Och att han kommer ihåg att det är texten jag tycker är viktigast.
När Lars gick hem och skulle sova och Carl cyklade hem (jag trodde han bodde så nära att han skulle gå!) och skulle äta varma mackor så tog jag bussen hem, med ett fånigt leende på ansiktet, och drack en kopp te hos Erica och berättade om min kväll. Hon sjöng några visor och vi pratade om musik - och om kören och om söta och snälla pojkar och hur trevligt jag hade det för jag fick prata med Carl.
Och så kommer det en vacker tisdagskväll och han kommer till kören igen och ler precis så vackert som jag minns. Jag tror jag har aldrig tittat på Lars M lika lite som idag, jag tittade bara på Carl och hans vackra leende.
Och Elinor var där och verkade trivas jättebra! Ingrid kommer nästa vecka! Jag har vänner i kören!
Och efter repet gick Jakob till puben och då följde jag med, sen så kom åtminstone Elin och Louise också, och jag såg att Carl och Lars L gick hem till Lars och jag hoppades de skulle komma ut snart och sitta med oss. Och det gjorde de.
Alla andra försvann snart, alla andra drack bara en öl (Louise drack en läsk), jag satt med Carl och Lars och pratade länge och drack tre cider. Vi pratade om dockor, jobb, autism, språk, mera språk, musik, ännu mera språk, allt möjligt.
Jag är lycklig. Att det kan finnas så snälla (och söta) pojkar! Jag pratade mest med Lars, eller tittade på honom men pratade egentligen till dem båda. Jag vågade inte titta på Carl för mycket. Men när vi pratade om musik så sa jag hur bra Sonata är och berättade snabbt hur jag och Teikku lyssnade på Shy i gymnasiet och sjöng med, bara för att jag ville att Petsku skulle höra texten. Jag hoppas att Carl kommer ihåg att lyssna på Sonata. Helst Shy. Och att han kommer ihåg att det är texten jag tycker är viktigast.
När Lars gick hem och skulle sova och Carl cyklade hem (jag trodde han bodde så nära att han skulle gå!) och skulle äta varma mackor så tog jag bussen hem, med ett fånigt leende på ansiktet, och drack en kopp te hos Erica och berättade om min kväll. Hon sjöng några visor och vi pratade om musik - och om kören och om söta och snälla pojkar och hur trevligt jag hade det för jag fick prata med Carl.
tisdag 3 september 2013
Bilder
 |
| Filmkväll hos Fanny i onsdags. Les Misérables, Ericas tårta och Elinors chokladkaka! |
Tjejkväll =)
Emeraldes lillasyster Madeleine är här! Har jag kanske glömt skriva att jag köpte en ny docka?
 |
| Hon är blind. |
Det här gjorde jag alltså idag.
 |
| Hoppas Anne inte läser min blogg innan söndagen. Jag är inte riktigt bra på det här men hon har gjort så mycket för mig så jag tänkte överraska henne med en liten målning nu när hon ska flytta till Luleå! |
 |
| En till stor kopp av det här så sover jag kanske bättre... eller kanske inte, jag kanske kissar som en häst istället. |
Förkyld =(
Inte kul att vara sjuk. Imorgon är det kör och jag vill gå, jag MÅSTE gå! Ingrid kommer, och Elinor, och säkert andra nya också och många gamla som inte var på förra repet... jag vill se Carl! Lars (och Nya Lars) var på förra repet men inte Carl. När jag för en gångs skull såg mest fram emot att se någon annan än Lars. Fast det var kul att se honom också och att berätta om jobbet för åtminstone Hanna och... var det Lena jag pratade med? Jag minns inte längre. Jo, det måste ha varit Lena.
Jag hatar alltså att vara förkyld, det känns som om jag har snor istället för hjärna och när jag försöker sova så känns det som om jag har en torr fläck nånstans i strupen och ingenting hjälper. Och så försöker jag hålla mig varm och vaknar mitt i natten svettig och kall och nåstan gråter. Och det värsta är nog om rösten försvinner helt som den gjorde i våras.
Men ganska skönt ändå att få vila. Igår sa E's pappa att jag kunde gå hem tidigare, han har blivit så mycket snällare och verkar till och med ha ett sinne för humor, jobbig kan han fortfarande vara men vi kommer överens ganska bra! Och igår efter att ha jobbat bara tre timmar (istället för åtta) bjöd han mig på soppa och sa att jag kunde gå hem efter lunchen. Så snällt! Och att jag skulle komma idag om jag mådde bättre, och det gjorde jag inte. Egentligen hade jag tänkt gå på morgonen men inte på eftermiddagen, men jag kunde inte somna innan kanske halv fyra och somnade om när klockan ringde, vaknade kvart över sju och sms:ade att jag var ännu mer förkyld.
Jag har inte druckit alkohol på en vecka, lönen har inte kommit (jag lämnade nog in min rapport lite sent) så jag har inga pengar alls. Annars skulle jag säkert ha druckit vin. Då skulle jag ha haft dåligt samvete för att inte gå till jobbet, men jag är verkligen snorig som fan och det är bättre att jag vilar.
Imorgon ska jag ändå gå till kören. För tre anledningar: Ingrid, Elinor och Carl. Och jag vill att rösten funkar som den ska, skitsamma om jag kan sjunga men jag vill kunna prata!!!
Igår, när jag kom hem, gick jag direkt till Erica. Jag vilade några timmar i hennes säng medan hon spelade (jag älskar känslan att somna när man hör sånt, när man uppfattar verkligheten konstigare och konstigare och ljuden blandas ihop med drömmarna), vi kramades massor och pratade, och sen så åt vi söndagspizza (hon betalade, nästa gång är det min tur, vi fortsätter alltså vår gamla tradition) och såg Mean Girls. Hoppas bara att jag inte smittade henne också.
Hon spelade en Loke-låt som jag inte hade hört förut: http://www.youtube.com/watch?v=NZC4e6ulqTg
Miau.
Tidigare den här sommaren vågade vi knappt krama varandra, nu kan vi ligga under samma täcke och pussa varandra på kinden. Hon är fortfarande min kudde, hon kan fortfarande massera min rygg med rosolja och klia min rygg med sina långa, svarta naglar, hon kan mata mig ibland som förut - och nu har jag på jobbet blivit van att diska, det är hon väl glad över! Vi älskar varandra fortfarande. Hon är på sätt och vis fortfarande min katt, bara inte min flickvän längre. Bara min kära vän.
Och jag är så glad för att jag har henne! Och jag vet att hon är glad för att jag finns. Vi förstår varandra bättre än de flesta förstår oss.
Idag har jag alltså sovit länge, druckit kanske tre stora koppar kaffe och sett Torka aldrig tårar utan handskar för första gången. Och målat. Och ätit svampsoppa, kex med creme bonjour (extra vitlök) och nyss nudlar med lite extra chili (jämfört med hur lite jag normalt använder). Måste snart gå och lägga mig, och jag tror jag fyller på den nya tidrapporten imorgon och lämnar in den (och frågar om lönen om den inte hinner komma innan) i övermorgon innan jobbet. Egentligen skulle jag ha gjort det idag och sen tänkte jag göra det imorgon men skitsamma, hellre sover jag, borstar och tvättar håret och om jag vaknar jättetidigt (innan två) så vem vet, jag kanske till och med tvättar kläder. Det skulle behövas...
Pretty please lönen, kom imorgon så jag kan äta sushi innan kören och dricka cider efteråt!
Jag hatar alltså att vara förkyld, det känns som om jag har snor istället för hjärna och när jag försöker sova så känns det som om jag har en torr fläck nånstans i strupen och ingenting hjälper. Och så försöker jag hålla mig varm och vaknar mitt i natten svettig och kall och nåstan gråter. Och det värsta är nog om rösten försvinner helt som den gjorde i våras.
Men ganska skönt ändå att få vila. Igår sa E's pappa att jag kunde gå hem tidigare, han har blivit så mycket snällare och verkar till och med ha ett sinne för humor, jobbig kan han fortfarande vara men vi kommer överens ganska bra! Och igår efter att ha jobbat bara tre timmar (istället för åtta) bjöd han mig på soppa och sa att jag kunde gå hem efter lunchen. Så snällt! Och att jag skulle komma idag om jag mådde bättre, och det gjorde jag inte. Egentligen hade jag tänkt gå på morgonen men inte på eftermiddagen, men jag kunde inte somna innan kanske halv fyra och somnade om när klockan ringde, vaknade kvart över sju och sms:ade att jag var ännu mer förkyld.
Jag har inte druckit alkohol på en vecka, lönen har inte kommit (jag lämnade nog in min rapport lite sent) så jag har inga pengar alls. Annars skulle jag säkert ha druckit vin. Då skulle jag ha haft dåligt samvete för att inte gå till jobbet, men jag är verkligen snorig som fan och det är bättre att jag vilar.
Imorgon ska jag ändå gå till kören. För tre anledningar: Ingrid, Elinor och Carl. Och jag vill att rösten funkar som den ska, skitsamma om jag kan sjunga men jag vill kunna prata!!!
Igår, när jag kom hem, gick jag direkt till Erica. Jag vilade några timmar i hennes säng medan hon spelade (jag älskar känslan att somna när man hör sånt, när man uppfattar verkligheten konstigare och konstigare och ljuden blandas ihop med drömmarna), vi kramades massor och pratade, och sen så åt vi söndagspizza (hon betalade, nästa gång är det min tur, vi fortsätter alltså vår gamla tradition) och såg Mean Girls. Hoppas bara att jag inte smittade henne också.
Hon spelade en Loke-låt som jag inte hade hört förut: http://www.youtube.com/watch?v=NZC4e6ulqTg
Miau.
Tidigare den här sommaren vågade vi knappt krama varandra, nu kan vi ligga under samma täcke och pussa varandra på kinden. Hon är fortfarande min kudde, hon kan fortfarande massera min rygg med rosolja och klia min rygg med sina långa, svarta naglar, hon kan mata mig ibland som förut - och nu har jag på jobbet blivit van att diska, det är hon väl glad över! Vi älskar varandra fortfarande. Hon är på sätt och vis fortfarande min katt, bara inte min flickvän längre. Bara min kära vän.
Och jag är så glad för att jag har henne! Och jag vet att hon är glad för att jag finns. Vi förstår varandra bättre än de flesta förstår oss.
Idag har jag alltså sovit länge, druckit kanske tre stora koppar kaffe och sett Torka aldrig tårar utan handskar för första gången. Och målat. Och ätit svampsoppa, kex med creme bonjour (extra vitlök) och nyss nudlar med lite extra chili (jämfört med hur lite jag normalt använder). Måste snart gå och lägga mig, och jag tror jag fyller på den nya tidrapporten imorgon och lämnar in den (och frågar om lönen om den inte hinner komma innan) i övermorgon innan jobbet. Egentligen skulle jag ha gjort det idag och sen tänkte jag göra det imorgon men skitsamma, hellre sover jag, borstar och tvättar håret och om jag vaknar jättetidigt (innan två) så vem vet, jag kanske till och med tvättar kläder. Det skulle behövas...
Pretty please lönen, kom imorgon så jag kan äta sushi innan kören och dricka cider efteråt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)